Jag sitter vid mitt skrivbord på Studentbladets redaktion i hjärtat av Helsingfors. Sneglar lite på klockan på väggen bakom mig. Om några timmar är det över, slut, finito. Min tid som chefredaktör för Nordens äldsta ännu utkommande studenttidning är snart förbi.
Så var de här igen; de där veckorna i januari som alltid, år efter år, känns evighetslånga. Mörkret tar aldrig slut. Kölden tar aldrig slut. Pengarna och all motivation man eventuellt kände inför julen och under mellandagarna är däremot slut med råge.
December har alltid varit en magisk tid, fylld av traditioner och mysiga stunder. När mamma bytte våra vanliga köksgardiner till de röda gardinerna med ett mönster av guldstjärnor, då visste jag att julen snart är här.
I stället jag känner jag mig arg. Riktigt ordentligt jag-vill-skrika-allt-jag-kan-och-slå-sönder-tallrikar-arg. Allt på grund av en liten notis hos Svenska Yle.
Jag sitter på Studentbladets lilla redaktion. Teet i muggen bredvid mig har för länge sedan kallnat och bildat bruna ringar på insidan av muggen som kommer ta evigheter att diska bort. Perfekt. Precis vad jag behöver.
Medan Studenthälsan förbereder sig på rusningar och studentrestauranger förlorar pengar på varje såld portion, väljer regeringen med Centern i spetsen att slänga miljoner på att försöka få nyutexaminerade att flytta till den glesaste av glesbygden.
För ganska exakt nio år sedan damp det första numret av Studentbladet ner genom postluckan i min lägenhet i Vasa. Nyfiken plockade jag upp papperstidningen och läste alla artiklar medan jag drack mitt morgonte.
Varje januari börjar på samma sätt: jeansens stramar åt kring midjan. Det är inget nytt, de gör det året om, men i januari känns det alltid som sista droppen. Och en tänker – i år, i år ska allting ändra.
We didn’t start the fire
It was always burning, since the world’s been turning
We didn’t start the fire
Though we didn’t light it, but we tried to fight it
(Billy Joel, 1989)
Efter en ganska så normal sommar utan vare sig undantagsförhållanden eller hemskt mycket coronapandemi i tankarna inleder vi nu en ny hösttermin. För vissa är det ännu en till höst med universitetsstudier medan andra däremot börjar sitt allra första år.