Ledare: Bara 22 dagar kvar till julafton

Ända sedan jag var liten har jag älskat julen och speciellt julafton. 

December har alltid varit en magisk tid, fylld av traditioner och mysiga stunder. När mamma bytte våra vanliga köksgardiner till de röda gardinerna med ett mönster av guldstjärnor, då visste jag att julen snart är här. När jag och min bror bakade pepparkakor (och fick magknip av all ogräddad deg som vi i smyg åt upp), då var det bara dagar kvar till julafton. När jag och mamma skapade ett tomtelandskap, komplett med luciatåg och en skridskobana gjord av en gammal silverfärgad bricka, i den gamla träsoffan, kunde jag nästan höra julgubben banka på ytterdörren.

Egentligen är det konstigt att jag älskar julen, för det finns många traditioner som jag inte kunde bry mig mindre om. Julmat i alla ära, men särskilt gott har den aldrig smakat i min mun. Skinka har jag aldrig ätit (jag såg barnfilmen Babe – den modiga lilla grisen som liten och sedan dess har jag inte kunnat äta griskött), sillsallad mår jag illa av bara jag tänker på den och även om alla hemlagade lådor doftar gott så smakar de inte bra. 

Julmusik har jag heller aldrig dragits till. Stilla natt och Tänd ett ljus går väl an, men det får räcka med dem. Julkyrkan har jag aldrig besökt, förutom det året jag konfirmerades; då var det obligatoriskt att antingen vara med om julmässan på julafton eller julottan. Att besöka begravningsplatsen och tända ljus är däremot en kär tradition för mig. Det finns nästan något heligt över den stunden när jag, min bror och våra föräldrar kämpar med att lyckas få ljusen att brinna – det blåser jämt en isande kall vind över begravningsplatsen i Sibbo som får tändstickan att slockna direkt. 

Det viktigaste med julen har, för mig, varit att få umgås med min familj. Att vi sitter tillsammans i soffan, dricker glögg och äter choklad medan en halvdålig film som vi kan replikerna utantill till står på i bakgrunden. Att vi tar en promenad och (förhoppningsvis) hör snön knarra under våra skor. Att vi ger varandra julklappar, som inte behöver vara dyra eller märkvärdiga, men som visar att vi tänkt på varandra. 

Julen behöver inte se ut på ett visst sätt för att vara bra. Julen behöver inte vara stressig eller ångestfylld. Under julen kan alla skapa sina egna traditioner och umgås med vem man vill. Det finns ingen lag på att man måste ställa till med årets största fest och bjuda in hela tjocka släkten bara för att. Nej, julen kan vara lika fin även om man firar för sig själv, med sin hund eller utomlands på stranden med en drink i handen. Faktum är att man inte ens behöver fira jul! Julafton kan vara som vilken annan dag som helst, om det är det man känner för. Det viktigaste är att alla gör som de själva vill.

Trots att det är nästan en månad kvar till julafton så vill jag redan nu passa på att önska alla läsare en riktigt god jul. Se till att vila er under julen, unna dig själv en liten och onödig julklapp och ät så många jultårtor som du vill, det tänker åtminstone jag göra. För som alla känner till så lyder det gamla ordspråket En jultårta om dagen är bra för magen.

God jul (22 dagar för tidigt)!