Ledare: En gammal seriestripp senare

För ganska exakt nio år sedan damp det första numret av Studentbladet ner genom postluckan i min lägenhet i Vasa. Nyfiken plockade jag upp papperstidningen och läste alla artiklar medan jag drack mitt morgonte. Längst bak i tidningen fanns en svartvit seriestripp om hur hur studerande är proffs på prokrastinering när det gäller deadlines.

Serien var så talande och rolig att jag klippte ut den och sedan dess har den hängt med mig i alla flyttar och alltid fått hedersplatsen på kylskåpet. Där och då, när jag klippte ut den korta seriestrippen, hade jag ingen aning om att jag en dag skulle kunna titulera mig chefredaktör för Studentbladet.

Det känns otroligt hedrande att ha blivit vald som ny chefredaktör. Studentbladet har långa anor och en brokig historia. Vägen för Studentbladet har inte alltid varit spikrak och under årens lopp har tidningens form bytt skepnad. Jag hoppas att jag, tillsammans med frilansarna och min närmsta redaktör, kan skapa en mångsidig, tankeväckande och underhållande tidning och att alla som läser den kan hitta artiklar som just hen finner intressanta och inspirerande.

För trots att vi lever på 2020-talet har livet som studerande inte blivit lättare på något sätt. Coronapandemin orsakade många problem. Det pågående kriget i Ukraina oroar många, både på ett psykiskt och på ett ekonomiskt plan. Många studerande funderar på framtiden: Har jag gjort rätt val? Kommer jag få ett jobb när jag är utexaminerad? Det finns så mycket att skriva om när det gäller det finlandssvenska studielivet – endast fantasin sätter gränser. 

Nu, när coronapandemin förhoppningsvis ligger bakom oss, är det läge att blicka framåt. Jag vill skapa en tidning sprängfylld med recensioner, reportage, ledare och opinionstexter. Jag vill att tidningen ska nå ut till så många som möjligt, och gärna göra det i pappersformat så ofta som möjligt.

För det ger en helt annan känsla att långsamt bläddra i en tidning och känna trycksvärtan mot fingertopparna, än att klicka sig fram på nätet. I dagens samhälle behövs både nätversionen och det tryckta tidningen: De ska stödja och komplettera varandra, inte konkurrera ut varandra.

Jag har på mindre än ett år gått från att vara klasslärare till chefredaktör för Studentbladet. Det om något visar att allting är möjligt. Nu är det dags för min hittills största utmaning – att skapa en tidning som vågar ta plats och debattera, som lyckas vara en röst för studerande.

För att citera min favoritförfattare Tove Jansson: “Är det någon konst att vara modig om man inte är rädd?” Jo, det är en konst. Jag är livrädd inför det som jag som Studentbladets chefredaktör står får, men trots det känner jag mig modig.

Nu kör vi!