Speciellt, konstigt, sorgligt. De orden använder Hilda Jungar, klasslärarstuderande vid Helsingfors universitet, när hon försöker beskriva hur det har varit att studera under coronapandemin. Nu, under höstterminen 2022, hoppas hon att studierna så småningom ska gå tillbaka till det normala.
Körövningar på distans från och till sedan coronapandemin bröt ut våren 2020. Jubileumskonserten har blivit uppskjuten två gånger. Dessutom blev delar av kören coronasmittad under en övningshelg för några veckor sedan. Den akademiska damkören Lyran är minst sagt redo att ha sin 75-åriga jubileumskonsert på Musikhuset måndagen den 4 april.
Konst och bildjournalistik möts i det här dagboksliknande fotoreportaget av coronapandemin, som jag började dokumentera i slutet av sommaren år 2020. Det presenterar ett perspektiv på hur livet har sett ut under pandemin och mina tankar om samhället, utanförskap och gemenskap. Att samlas och åter isoleras, är ett återkommande tema.
År 2022 är året då vi får bukt på Covid-19 om vi jobbar tillsammans. Allt tyder på att allt kommer bli bra. I’ll believe it when I see it.
Många studeranden har svårt att hitta praktikplatser som en följd av Covid-19. Dessutom påverkar distansstudierna och det bristfälliga sociala livet negativt på mångas studiemotivation. Det här är något som rektorerna oroar sig över.
Coronapandemin satte ett stort avtryck på studentkårers evenemang förra hösten. Vid Yrkeshögskolan Novia ställde man till och med in alla evenemang. Men hur planerar de olika kårerna för våren? Kommer evenemangen att vara som förut, där man träffas fysiskt, eller är alla evenemang via en skärm?
Efter en ganska så normal sommar utan vare sig undantagsförhållanden eller hemskt mycket coronapandemi i tankarna inleder vi nu en ny hösttermin. För vissa är det ännu en till höst med universitetsstudier medan andra däremot börjar sitt allra första år.
Vi lever just nu i tider där alla positiva och negativa saker, problem och resurser, styrkor och svagheter kommer fram väldigt tydligt. Det gäller både relationer, jobb och studier, men även samhällen och länder ur ett globalt perspektiv. Det är speciellt i dessa ovanliga situationer som man kan betrakta världen och sitt eget liv ur andra synvinklar, och kanske se något som man inte sett förut.
Det är tisdag. Jag är ute på promenad och det är den varmaste dagen i Åbo hittills. 16 grader i Åbo betyder fulla åkanter, picknickfiltar, de blå Pirkkaölburkarna i varje hand. Om några månader har jag bott här i fyra år och jag har lärt mig hur Åbo ser ut. Jag har lärt mig hur staden fungerar, vilken puls den har, vilka regler den lever enligt.
Efter en och en halv månad i karantän kan jag bara konstatera: jag trivs utmärkt med att få min frihet kringskuren. Ett års arbete med min pro gradu-avhandling har nämligen gjort mig till en veteran när det gäller social distansering.