Kopiösa mängder kommunikationskanaler, emojis och mångspråkighet, och ändå kämpar vi med att kommunicera med varandra. “Sociala medier” är det asociala mediet som förskjuter egentlig social interaktion med en ytlig och offentlig simulation av den sociala verkligheten. Det gör oss lika tafatta som tonåringar som inte vågar säga högt vad de vill ha av sin sexpartner.
Nordens äldsta ännu utkommande studenttidning och den enda på svenska i Finland. Sug på de orden. I år fyller dessutom tidningen 110 år.
We didn’t start the fire
It was always burning, since the world’s been turning
We didn’t start the fire
Though we didn’t light it, but we tried to fight it
(Billy Joel, 1989)
Ekaterina Zhukova funderar på självsäkerhet och nedvärdering i arbetslivet i sin kolumn.
Finländares eviga mindervärdeskomplex är sällan lika tydligt som då nya artister ska presenteras för omvärlden.
Terapiassa tavataan-kampanjen (sve. Vi träffas i terapin, red. översättning) började synas i Helsingfors gatubild från och med de första veckorna i januari 2021. Kampanjen ska minimera stigman runt mental hälsa och framför allt kutymen att söka vård för den. Kampanjen är ett absolut fiasko och ett dåligt tajmat skämt.
Vintage, retro, second hand, hållbarhet, zero waste. Positiva ord, i sig. De går alla också ihop med elitism. Låt mig förklara.
Hur presenterar man sig sakligt med några ord? ”Koffeinberoende”, brukar jag slänga fram. Det är lättare att skämta bort frågor än att vara konstant allvarlig. ”Sammansatt” kan jag också använda, om jag känner mig poetisk. ”Nyfiken” är väl den som är i en strut.
En januarisöndag vid lunchtid skriver hon till mig. Hon har dåligt samvete därför att hon kortade ner ett arbetspass dagen innan och nyss skickat till sin chef att hon inte vågar jobba nu. Det handlar om stress. Hon har svåra problem med magen men hon vill inte ställa till det på jobbet. Jodå, hon lider av duktig flicka-syndromet. Men hon är inte den enda.
Den senaste tiden har jag känt mig spänd i hela kroppen. Orostankar dyker upp. Stress för framtiden. Och inte bara tankar om min egen och de minas tillvaro och framtid, utan tankar om hela samhället och människorna.