Vem är jag egentligen? Den frågan blir kvar hos mig när jag lämnar Studentteaterns lokaler en lördag kväll. Jag har nyss sett Hanna Åkerfelts nyskrivna pjäs Det bästa som någonsin hänt mig och när jag tar mig ner längs med Sörnäskurvan funderar jag på varför vi egentligen följer alla de regler som samhället sätter för oss.
Hanna-Pirita Lehkonen är en serietecknare som i sina serier behandlar depression och vardagliga små händelser, ofta med en feministisk och queer touch.
– Min tecknarstil har givetvis utvecklats med åren, men nu när jag tittar tillbaka på det jag tecknade som liten så påminner min nuvarande stil ganska mycket om den jag hade som barn. Fast nu den är inte ful.
I Carin Mannheimers komedipjäs I sista minuten förvandlas Svenska Teaterns Stora Scen till en äldre kvinnas vardagsrum. Det är skratt, tårar och emellanåt lite hysteri. I slutändan får vi lära oss att det ändå inte behöver vara så förskräckligt att åldras.
Jeanette Björkqvists nyskrivna dokumentärpjäs Kvinna till salu greppar temat människohandel genom att utgå från rättsfall i Finland. Pjäsen belyser en mörk problematik som lätt blir bortglömd i vardagen.
”Under den köpta tiden fick kunden göra vad som helst med mig. Efter väldigt hårt analsex fick jag fruktansvärda smärtor i magen och min slutarmuskel skadades. (…) Tre timmar senare var jag tvungen att ta emot nästa kund.”
En tragisk bilolycka och de fyra barndomsvännerna Christoffer (Robert Kock), Simon (Oskar Pöysti), Benjamin (Pelle Heikkilä) och Loke (Viktor Idman) möts i Österbotten. Hemligheter och rädslor som alla av dem bär på. Önskan av att få vara sig själv inför alla andra, inför sin partner, inför sina vänner, inför sig själv.
Många beskriver nutidskonsten som svårbegriplig, luddig och abstrakt. Visst kan nutidskonsten vara insider, men publiken måste också anstränga sig, det är konsten värd, säger kurator Helena Björk då vi sätter oss ner för att bena ut begreppet nutidskonst.
Strax innan föreställningen börjar är stämningen riktigt festlig och förväntansfull. På Dianascenen i Helsingfors får publiken ta plats inför kvällens soaré och bubbel hälls upp i glasen. Duvteaterns nya produktion Den Brinnande Vargen utspelas på en krog som bär samma namn. Här kan vad som helst hända.
Skräcken tar sig olika skepnader beroende på vems sinne man rör sig i. Vad som ofta är gemensamt för dessa skräcker är det okända, vilket är något som framkommer i mörkerantologin Det krackelerar, utgiven av ämnesföreningen Prosa vid Åbo Akademi.
Studentteatern Rampen i Vasa satsar på egenskrivet material, en hög produktionstakt och en fungerande tvåspråkighet. Just nu domineras föreningen dock till stor del av finsktalande, men förhoppningen för år 2014 är att öka de svenskspråkigas andel.