S&M – skräpmatsversionen
Låt mig börja med att bekräfta dina föraningar: Fifty Shades of Grey är en dålig film. Den är på många sätt en kombination av töntig och trashig. Den har egentligen ingen handling eller dramatisk kurva.
Låt mig börja med att bekräfta dina föraningar: Fifty Shades of Grey är en dålig film. Den är på många sätt en kombination av töntig och trashig. Den har egentligen ingen handling eller dramatisk kurva.
Gömmer du undan de känslodrypande Harlequin-böckerna då du får besök och ställer fram Shakespeares verk istället? Fint eller fult eller bra eller dåligt bokval, vi vände oss till Claus Elholm Andersen, universitetslektor i litteratur för att höra vad han tycker om indelningen av litteratur.
Innan jag flyttade till Berlin trodde jag att det var något av en myt att staden var full av konstnärer, grafiska designers och musiker. Så är inte fallet. Myten stämmer.
Konstnärskollektivet De Kristallklaras nya projekt Society är en film, en konsert och en performans där alla olika konstformer är lika mycket värda. Det handlar om tre individer utan ledare och gränser efter en stor revolution. Människor som försöker bygga någonting nytt. Dessutom är filmen helt utan ord, tid och land.
– Jag är trött på den traditionella uppdelningen av vad som anses vara konst och vad som inte ryms med i den kategorin och jag skulle gärna se att genustänket nådde även Teaterhögskolan. Det säger Stella Laine som studerar till skådespelare och utmanar gärna uppfattningen om både konstnärlighet och könsroller.
Studentbladet träffar författaren Jolin Slotte på Helsingfors bokmässa för några kommentarer om hennes nya roman Närhelst hon kommer.
Cinemaissí startade som ett projekt bland vänner och trots att festivalen vuxit med åren är samma känsla kvar, menar festivalchefen Jaime Potenze. Filmfestivalen bjuder på ett brett perspektiv på livet i Latinamerika via filmer, dokumentärar och diskussioner.
I pjäsen Esplanaden på Svenska Teaterns Amosscen möts livsöden från den finlandssvenska dagdrivarlitteraturen. Ihoptvinnade kärlekshistorier utspelar sig med lyckliga och olyckliga slut och livet har sin gång bland de dimmiga krogarna. Tiden är tidigt 1900-tal och vi får träffa en ung generation som med tunga hjärtan strövar längs med den centrala gågatan på jakt efter livets mening bland halvfulla punschglas.
Som konststuderande i Teheran kunde hon få böcker med censurerade bilder där bara ansiktet och fötterna syntes. Också hennes egna konstverk har censurerats och gallerier har nekat att visa en del av hennes verk. Johannes Jauhiainen har träffat den unga iranska konstnären Azadeh Avije i hennes hemstad Paris.
På Åbo poesidagar uppträder estradpoeten Nino Mick med ett längre material än vad hen framfört tidigare.