Kreativitet bor här. Ibland känns det som om merparten av alla jag träffar producerar musik, regisserar dokumentärer eller fotograferar. Folk försörjer sig på detta. En kan leva av konst i Berlin. Alla blir inte rika, men en kan leva av lite i denna stad.
På ett café i Kreuzberg, stadsdelen som drar till sig människor med ett hjärta för konst träffar jag Andreas, eller Andy MA, som han föredrar att kalla sig i offentliga sammanhang. Min avsikt är att tala om graffitimålande och tatueringar som konst, men det visar sig bli ett samtal om hur liv görs i Berlin. Om en pojke som nästan inte tog sig genom gymnasiet, gjorde slut med Sverige och numera producerar industriell techno, målar graffiti och tatuerar enligt veganska metoder i Berlin.
Andy tvekar inför frågan om hur länge han har bott i Berlin.
– Tiden här flyter ihop. Vi flyttar hit och sen flyttar vi aldrig härifrån. Det är en stad där tiden står stilla. Det är en stad som inte bryr sig om tid.
Andy kommer ursprungligen från Norrköping, Sverige. Men det är inte en plats dit hans hjärta går längre. Det är en plats han vuxit upp på. Det är där han började med hardcore-punk som tonåring, någonting som följt med honom till Berlin där han fortfarande spelar i ett band. Han berättar att han alltid trivts i subkulturer.
– Jag har ingenting emot att saker och ting blir mainstream. Men det som för tillfället är mainstream är inte den typ av liv som jag understöder. Jag har alltid dragits till subkulturer, inte för att vara annorlunda. Mera för att vara mig själv.
Målande gemenskap
I något skede böt han dock ut hardcore-punken mot hiphop. Det började med en spelning av hiphop-kollektivet Wu-Tang clan. Andy sålde hardcore-vinylskivorna, någonting som han beskriver som ett av de större misstagen han gjort. Förändringen från hardcore-punk till hiphop är ändå orsaken till att Andy MA började måla graffiti. Han hade en tanke om att omfatta livsstilen till fullo.
– Jag målade en logo som jag hade stulit från ett hardcore-punkband, så helt borta var aldrig den delen av mig. Den första målningen var ful, men känslan var cool. Graffiti hör mycket ihop med att springa genom svenska sommarnätter med kompisar och planera livet. Graffiti är för mig tonårsminnen i väntan på framtiden.
Graffiti är också att göra någonting olagligt, någonting som aldrig tilltalade Andy. Han trivdes inte med att springa undan vakter. Det är friheten i att måla som han njuter av.
Graffitin är för Andy att vara en del av en subkultur. Det är en stor skillnad mellan street art och graffiti, enligt honom.
– Street art är för mig någonting pretentiöst. Vita killar som väntar på att bli upptäckta och få ställa ut sina målningar i ett galleri. Det ska inte handla om att bli upptäckt. Graffitimålare kommer ofta från ganska trasiga förhållanden. Graffitimålandet borde vara en typ av gemenskap.
Han målar för tillfället logon SKER. Det har dock ingenting med det svenska ordet ”sker” att göra. Det är de bokstäver han tycker om att måla. Berlin är en stad av graffiti och Andy målar nuförtiden tillsammans med sin musikproducent. Han ger ut vinylskivor varje år under namnet Diagenetic Origin. Förhoppningsvis kommer han efter årsskiftet att syssla mera med musik. Det är ett projekt som inte tåls att tala om alltför mycket ännu. Men för första gången på länge har han en manager. Spelningar kommer att bokas in.
Andys berättelse är flera överlappande lager. Det är livet som händer. Han tatuerar också. Samtidigt som han målar och producerar musik. Han tatuerar i enlighet med sitt veganska levnadssätt. Han använder inga rakblad med gelé eller färger som innehåller animaliska produkter. Liksom med allting annat är Andy anspråkslös med sitt tatueringssätt. Det är helt enkelt hans livsstil.
– Det veganska är ingenting jag marknadsför mig med. Det är som det är. Jag har ett gästtatueringsavtal med en vegansk tatueringsstudio i Berlin, Little Bird Tattoo, för januari 2015. Det har varit svårt att hitta någon att samarbeta med, men i detta fall överensstämmer våra metoder med varandra.
Andy talar inte om tatuering som konst. Det är ett yrke liksom alla andra.
– Jag började för att mina vänner pushade mig. Jag hade testat tidigare med maskiner som min bror hade. Karvat linjer på mitt eget lår. Det var inget för mig. Men i något skede träffade jag en dansk tatuerare. Hon lät mig öva på henne och utan henne skulle jag troligen aldrig ha blivit seriös med tatuerandet.
Jagar inte inspiration
Andy är som sagt tveksam till om tatuering är konst. Han använder yrket billackerare som exempel. Det är någonting en bara gör. Men även om det inte är konst är det ju någonting. Men allt vad det är understöder inte Andy. Själv tatuerar hans mest djur och psykedeliska motiv. Dock har han svårt för det som är modernt idag, som trianglar och symboler. Han har en tanke om att det känns som om grafisk design flyttar in i tatueringsvärlden. Samtidigt poängterar han att alla har sin egen stil, men de som tatuerar symboler med tanke på att det är någonting nytt kommer alla att ha samma symbol om ett par år. Originalet existerar inte.
– Jag har respekt för tatuerare som kör sin egen stil. Som tatuerar traditionella, klara motiv. Själv har jag en förkärlek för psykedeliska motiv som smältande ansikten och djur. Dock får jag inte alltid tatuera detta, eftersom kunderna frågar efter andra saker.
Inspirationen till tatueringarna får han av psykedeliska upplevelser.
– Tänk er Amsterdam. Om en är konstnärligt lagd kan det påverka en ganska starkt, förklarar han kort.
I övrigt anser han att konst ska uppstå naturligt. En ska inte jaga inspiration. För Andy handlar det om att få ut någonting ur kroppen. Om en bara står still händer ingenting. Den som försöker eftersträva någonting unikt har fel inställning. Det är inte efter konst i sig en borde sträva. Konst uppstår av kreativitet enligt Andy.
– Samtidigt slåss vi alla med våra egon som vill skapa något som folk tycker är fint. Det viktiga enligt mig är att skapa med en viss känsla. Även om min musik inte är den gladaste, inger den ett positivare intryck om jag gjort den medan jag varit på gott humör.
Andy trivs själv bäst i subkulturella sammanhang och gillar att tillhöra en grupp som förhåller sig kritiskt mot samhället.
– Jag har funderat mycket på detta med subkulturer och hur en påverkar vad som är mainstream. Går det ens att påverka? Jag har lekt med tanken om att bosätta mig i skogen, meditera i en grotta och inte påverka någon eller något. Men det fungerar väl inte heller i slutändan. Så jag försöker istället genom subkulturer hitta en balans för att kunna bo i detta samhälle. Alla gör väl sitt bästa helt enkelt. Jag vill inte vara annorlunda, men jag vill samtidigt vara mig själv.
Intervjun avslutas med ett råd angående livet.
– Kör ner dig i någonting. Det ger lite mening med livet. Måla graffiti. Alla borde testa en gång innan de dör.
Detta att försvinna in i något är graffiti och musik för Andy. Han kan inte relatera till folk som inte brinner för någonting. En måste göra någonting som är spännande för en själv.