Hoppa till innehåll

Hon målar med orden

Josefin Öst har skrivit för egna ögon redan i många år, men inte visat sina texter för någon.  Hon har haft Arvid Mörne-tävlingen i bakhuvudet, och då årets tävling gällde dikter, grävde Öst fram några gamla ur lådan och skickade in dem till tävlingen. Resultat blev ett förstapris och en diktsvit som väver samman trasighet och försoning genom överraskande och färgsprakande bilder i språkligt och gripande dikter, för att använda juryns motivering.

– Jag har länge haft tävlingen i bakhuvudet, och det var en bra möjlighet att titta igenom mina gamla dikter och se om det fanns sådana som jag skulle täckas visa åt någon annan. Annars skulle de bara ha blivit i lådan. Om jag hade skrivit med tanken att någon annan skulle läsa skulle det nog inte heller ha blivit något, säger Öst.

För Öst står dikterna för en motvikt. En motvikt till studierna. En motvikt till det regelbundna.

”Poesin validerar så mycket. Den är okej med allt, den får vara banal och behöver inte följa regler”

– Jag tycker mer om att skriva än att prata, så det känns naturligt att skriva mycket. Det kom som motvikt till studierna, då jag skrev mycket akademiskt, och mycket ”torr” text, som skulle vara tydlig och följa normer. Då började jag skriva kommentarer i marginalen, säger Öst.

Öst blev färdig med sina studier i religionsvetenskap vid Åbo Akademi i slutet av förra året. Bibliska metaforer är något som inspirerat henne, men hon säger att inget särskilt tema binder samman hennes dikter, förutom diktjaget som ständigt är närvarande.

– Då jag senare läste vad jag skickat in till tävlingen blev jag överraskad över hur upprivna de var, vilket inte var meningen. Jag skriker inte mycket annars, det kan hända att jag skriker genom dikterna, säger Öst.

Estetiken av bläck på papper

Före Arvid Mörne-tävlingen hade Öst inte visat upp sina texter för någon. Då hon skickade in dem var hon inte rädd för att de skulle misstolkas, utan det värsta kom då hon själv skulle läsa upp dem på pristillfället.

– Jag tycker om dikter på papper. Bläck på papper och hur ord ser ut på papper tycker jag är otroligt estetiskt. Det var jag helt okej med, men när jag skulle läsa upp dem och börja fundera på hur ska jag betona orden – det var främmande. Men jag hann vänja mig efter mycket tränande. Jag läste för en kompis som spelade gitarr i bakgrunden, vilket hjälpte mig få en rytm i läsandet.

Öst uppskattar det tryckta ordets form, men dikten ska också ge en klar bild i huvudet, annars är den ännu inte klar.

– Jag ser dikterna visuellt och vad som händer i dem. Om jag kunde så skulle jag måla, men jag tycker för mycket om ord, de är exaktare än penseldrag. Jag märker när en dikt är klar. Ibland blir det bara fem rader och, oj, sen har den hittat sin form. Jag märker nog om det finns något som inte fungerar, för då får jag ingen bild av dikten. Om den är som den ska, då känner jag att den är klar, säger Öst.

Poesi i skolan skulle ge trygghet i fantasin

Poesin som motvikt till det ”rätta” är något som ständigt återkommer i Öst tankar. Hon tycker det skulle vara viktigt att få med poesin i ett tidigt skede i skolan, som en motvikt till de formar som eleverna annars måste anpassa sig till. Då Öst berättar om sin syn på poesi märks det hur  befriande hon ser på ordens lek.

– Poesin validerar så mycket. Den är okej med allt, den får vara banal och behöver inte följa regler. Det man lär sig i skolan är att passa in i en särskild låda, och poesin skulle vara en bra motvikt till det. Den skulle göra att barn blir tryggare i sin egen fantasi. Det skulle visa barn hur olika de tänker, hur olika de ser på saker och hur olika de använder språket. Det skulle hjälpa barn att uttrycka känslor och se på varandra på ett respektfullt sätt. En motvikt till att allt ska vara på ett visst sätt för att vara rätt. Och lätt genomförbart skulle det också vara, säger Öst.

Utdrag ur Östs bidrag till Arvid Mörne-tävlingen

i den här staden
är nätterna ljusa
och morgnarna mörknar
en efter en

det här kan jag inte säga
det här kan du inte se

jag skyddar mig,
jag lovar
att det är vad jag gör

jag trodde mina ögon var grå
jag trodde jag var på väg bort

Vad tycker du?