I Carin Mannheimers komedipjäs I sista minuten förvandlas Svenska Teaterns Stora Scen till en äldre kvinnas vardagsrum. Det är skratt, tårar och emellanåt lite hysteri. I slutändan får vi lära oss att det ändå inte behöver vara så förskräckligt att åldras.
”Under den köpta tiden fick kunden göra vad som helst med mig. Efter väldigt hårt analsex fick jag fruktansvärda smärtor i magen och min slutarmuskel skadades. (…) Tre timmar senare var jag tvungen att ta emot nästa kund.”
En tragisk bilolycka och de fyra barndomsvännerna Christoffer (Robert Kock), Simon (Oskar Pöysti), Benjamin (Pelle Heikkilä) och Loke (Viktor Idman) möts i Österbotten. Hemligheter och rädslor som alla av dem bär på. Önskan av att få vara sig själv inför alla andra, inför sin partner, inför sina vänner, inför sig själv.
Strax innan föreställningen börjar är stämningen riktigt festlig och förväntansfull. På Dianascenen i Helsingfors får publiken ta plats inför kvällens soaré och bubbel hälls upp i glasen. Duvteaterns nya produktion Den Brinnande Vargen utspelas på en krog som bär samma namn. Här kan vad som helst hända.
Skräcken tar sig olika skepnader beroende på vems sinne man rör sig i. Vad som ofta är gemensamt för dessa skräcker är det okända, vilket är något som framkommer i mörkerantologin Det krackelerar, utgiven av ämnesföreningen Prosa vid Åbo Akademi.
”You’re nothing to me until you’re everything” säger Amy Adams karaktär Sydney Prosser åt Irving Rosenfeld (spelad av Christian Bale) i David O’Russels film American Hustle.
Under våren sätter Medicinarklubben Thorax upp sitt traditionsenliga spex. Den senaste produktionen går under namnet ”Guldrushen” och är det femtioåttonde i raden av årliga spex.
Kostymdrama är en svår filmgenre. Är filmen för vacker klagar folk på att den inte har substans (ett öde t.ex. Marie Antoinette mötte) och är den för enkel känns den som ett slarvigt försök som inte platsar i genren.
Imaginaerum-plattan, premiären på Nightwish nya film med samma namn, eller nyfikenheten för den nya vokalisten Floor Jansen hade fyllt Harwall Arenan till dess gränser den 10 november.
Över tio år har gått sedan Rock Steady. Ursäkta? Ja, ingen tycks ha saknat No Doubt. Deras Tragic Kingdom från 1995 har självklar paradplats på tjejkvällarnas allsångsvänliga nittiotalsdrypande spellistor.
Men i dagens värld är nostalgi No Doubts enda funktion.