S&M – skräpmatsversionen
Låt mig börja med att bekräfta dina föraningar: Fifty Shades of Grey är en dålig film. Den är på många sätt en kombination av töntig och trashig. Den har egentligen ingen handling eller dramatisk kurva.
Låt mig börja med att bekräfta dina föraningar: Fifty Shades of Grey är en dålig film. Den är på många sätt en kombination av töntig och trashig. Den har egentligen ingen handling eller dramatisk kurva.
I pjäsen Esplanaden på Svenska Teaterns Amosscen möts livsöden från den finlandssvenska dagdrivarlitteraturen. Ihoptvinnade kärlekshistorier utspelar sig med lyckliga och olyckliga slut och livet har sin gång bland de dimmiga krogarna. Tiden är tidigt 1900-tal och vi får träffa en ung generation som med tunga hjärtan strövar längs med den centrala gågatan på jakt efter livets mening bland halvfulla punschglas.
Vem är jag egentligen? Den frågan blir kvar hos mig när jag lämnar Studentteaterns lokaler en lördag kväll. Jag har nyss sett Hanna Åkerfelts nyskrivna pjäs Det bästa som någonsin hänt mig och när jag tar mig ner längs med Sörnäskurvan funderar jag på varför vi egentligen följer alla de regler som samhället sätter för oss.
I Carin Mannheimers komedipjäs I sista minuten förvandlas Svenska Teaterns Stora Scen till en äldre kvinnas vardagsrum. Det är skratt, tårar och emellanåt lite hysteri. I slutändan får vi lära oss att det ändå inte behöver vara så förskräckligt att åldras.
”Under den köpta tiden fick kunden göra vad som helst med mig. Efter väldigt hårt analsex fick jag fruktansvärda smärtor i magen och min slutarmuskel skadades. (…) Tre timmar senare var jag tvungen att ta emot nästa kund.”
En tragisk bilolycka och de fyra barndomsvännerna Christoffer (Robert Kock), Simon (Oskar Pöysti), Benjamin (Pelle Heikkilä) och Loke (Viktor Idman) möts i Österbotten. Hemligheter och rädslor som alla av dem bär på. Önskan av att få vara sig själv inför alla andra, inför sin partner, inför sina vänner, inför sig själv.
Strax innan föreställningen börjar är stämningen riktigt festlig och förväntansfull. På Dianascenen i Helsingfors får publiken ta plats inför kvällens soaré och bubbel hälls upp i glasen. Duvteaterns nya produktion Den Brinnande Vargen utspelas på en krog som bär samma namn. Här kan vad som helst hända.
Skräcken tar sig olika skepnader beroende på vems sinne man rör sig i. Vad som ofta är gemensamt för dessa skräcker är det okända, vilket är något som framkommer i mörkerantologin Det krackelerar, utgiven av ämnesföreningen Prosa vid Åbo Akademi.
”You’re nothing to me until you’re everything” säger Amy Adams karaktär Sydney Prosser åt Irving Rosenfeld (spelad av Christian Bale) i David O’Russels film American Hustle.
Under våren sätter Medicinarklubben Thorax upp sitt traditionsenliga spex. Den senaste produktionen går under namnet ”Guldrushen” och är det femtioåttonde i raden av årliga spex.