Hoppa till innehåll

recension

Placeholder image. Bild: Ida Rislakki

Fiktiv skildring av verklig soldat

”Trevligt att se en film som visar araber i deras sanna form – ohyra och avskum som vill förinta oss.” Så lyder en av många liknande Twitterreaktioner på filmen American Sniper. Clint Eastwoods nyaste, sexfalt Oscarsnominerade, film har fått debatter och häftiga reaktioner att flamma upp runt om i världen.

Placeholder image. Bild: Ida Rislakki

Ett hysteriskt roligt äventyr

När paret Robert och Eva trötta kommer hem från sin skidresa märker de snart att någonting inte står rätt till. Elen i huset fungerar inte, ett mystiskt paket står och väntar i hallen och deras trevliga grannar Judith och Sebastian verkar inte vilja avsluta sin oanmälda visit. Långsamt inser paren att någonting är riktigt fel. Hade de inte en katt? Och vem bor egentligen i huset?

Mårten Westö – Som du såg mig då

Prokrustes var en otrevlig kille i antikens Grekland som skulle ha fått dåliga recensioner på hostelbookers.com, eftersom han som värdshusvärd stympade eller sträckte ut sina gäster så att de alltid skulle passa exakt in i hans säng.

S&M – skräpmatsversionen

Låt mig börja med att bekräfta dina föraningar: Fifty Shades of Grey är en dålig film. Den är på många sätt en kombination av töntig och trashig. Den har egentligen ingen handling eller dramatisk kurva.

Kärlekssorg på Esplanaden

I pjäsen Esplanaden på Svenska Teaterns Amosscen möts livsöden från den finlandssvenska dagdrivarlitteraturen. Ihoptvinnade kärlekshistorier utspelar sig med lyckliga och olyckliga slut och livet har sin gång bland de dimmiga krogarna. Tiden är tidigt 1900-tal och vi får träffa en ung generation som med tunga hjärtan strövar längs med den centrala gågatan på jakt efter livets mening bland halvfulla punschglas.

Försenad till sitt liv

Vem är jag egentligen? Den frågan blir kvar hos mig när jag lämnar Studentteaterns lokaler en lördag kväll. Jag har nyss sett Hanna Åkerfelts nyskrivna pjäs Det bästa som någonsin hänt mig och när jag tar mig ner längs med Sörnäskurvan funderar jag på varför vi egentligen följer alla de regler som samhället sätter för oss.

Humor på äldre dar

I Carin Mannheimers komedipjäs I sista minuten förvandlas Svenska Teaterns Stora Scen till en äldre kvinnas vardagsrum. Det är skratt, tårar och emellanåt lite hysteri. I slutändan får vi lära oss att det ändå inte behöver vara så förskräckligt att åldras.

Placeholder image. Bild: Ida Rislakki

Världens äldsta övergrepp

”Under den köpta tiden fick kunden göra vad som helst med mig. Efter väldigt hårt analsex fick jag fruktansvärda smärtor i magen och min slutarmuskel skadades. (…) Tre timmar senare var jag tvungen att ta emot nästa kund.”

Placeholder image. Bild: Ida Rislakki

Människor som sugs in i mörkret

En tragisk bilolycka och de fyra barndomsvännerna Christoffer (Robert Kock), Simon (Oskar Pöysti), Benjamin (Pelle Heikkilä) och Loke (Viktor Idman) möts i Österbotten. Hemligheter och rädslor som alla av dem bär på. Önskan av att få vara sig själv inför alla andra, inför sin partner, inför sina vänner, inför sig själv.

Placeholder image. Bild: Ida Rislakki

Poesi på skoj och allvar

Strax innan föreställningen börjar är stämningen riktigt festlig och förväntansfull. På Dianascenen i Helsingfors får publiken ta plats inför kvällens soaré och bubbel hälls upp i glasen. Duvteaterns nya produktion Den Brinnande Vargen utspelas på en krog som bär samma namn. Här kan vad som helst hända.