Det nysläppta albumet Okej att dö debuterade med en tvåspråkig konsert på Tavastia som bjöd på stor sorg och stark livsglädje Innan den sverigefinska artisten Miriam… Läs mer »Recension: Miriam Bryant – utmärkt också på finska
Vi närmar oss en klimatkris med stadiga och målmedvetna steg. Kan vi som privatpersoner, den stora men gråa medelklassen, stoppa utvecklingen? Och vad är hopp?… Läs mer »Blaue Frau bjuder på ett surrealistiskt, men tankeväckande, spektakel
Skräckinjagande, sadistisk och våldsam in i de minsta detaljerna, med frågeställningar som sent lämnar åskådaren ifred. Studentbladets Ivar Sundman såg Teater Viirus stora höstsatsning Vem… Läs mer »Metanivåer och makthierarkier i Vem dödade bambi? på Viirus
Bea Uusmas bok Expeditionen: min kärlekshistoria, tog litteraturvärlden med storm när den för tio år sedan uppenbarade sig i bokaffärernas hyllor. Nu återger Sirius teatern… Läs mer »Recension: Expeditionen är tidvis svår att ta till sig, men en speciell upplevelse
Starka rollprestationer och imponerande design gör Ronja Rövardotter till en speciell upplevelse. Pjäsen har ändå också sina svagheter, skriver Ivar Sundman. Svenska Teaterns parkett är… Läs mer »Recension: Antonia Atarah briljerar, men Ronja Rövardotter på Svenskis snubblar på likheter med filmen
Joakim Groths senaste pjäs hade premiär på teaterhuset Universum förra fredagen. Eftersom Universum om ett drygt år tvingas flytta från lokalerna där de funnits ända sedan 80-talet är Livets summa Joakim Groths sista pjäs i det legendariska Betaniahuset.
Barn som går omkring med svamphattar på huvudet, stenar med själar och lurviga jättetusenfotingar som glupskt äter upp i allt i dess väg är bara några av ingredienserna i pjäsen om framtiden där människan tynat bort och försvunnit.
Serien har fått beröm främst för visuella aspekter och musik, ibland för skådespelarinsatser eller bara det att det är kul att vara tillbaka till Midgård. Efter att ha sett hela säsongen måste det konstateras att annat positivt finns det i regel inte.
Romanen väger 565 gram. Fysiskt känns Röda rummets vikt lagom. Förstahandsintrycket är att det kommer bli en behaglig läsupplevelse. Men den angenäma känslan försvinner snabbt när innehållet börjar göra intryck.
Att gå på Thoracala Medicinarspexets 65-års jubileum är som att stiga in i ett universum utan gränser, normer eller tankar på morgonvärlden. Att Robin Hood, Al Capone och Romeo samsas om scenutrymmet kan till en början verka knäppt, men ju längre föreställningen lider, desto mindre tänker man på det ologiska i spexet.