Joakim Groths senaste pjäs hade premiär på teaterhuset Universum förra fredagen. Eftersom Universum om ett drygt år tvingas flytta från lokalerna där de funnits ända sedan 80-talet är Livets summa Joakim Groths sista pjäs i det legendariska Betaniahuset.
Barn som går omkring med svamphattar på huvudet, stenar med själar och lurviga jättetusenfotingar som glupskt äter upp i allt i dess väg är bara några av ingredienserna i pjäsen om framtiden där människan tynat bort och försvunnit.
Serien har fått beröm främst för visuella aspekter och musik, ibland för skådespelarinsatser eller bara det att det är kul att vara tillbaka till Midgård. Efter att ha sett hela säsongen måste det konstateras att annat positivt finns det i regel inte.
Romanen väger 565 gram. Fysiskt känns Röda rummets vikt lagom. Förstahandsintrycket är att det kommer bli en behaglig läsupplevelse. Men den angenäma känslan försvinner snabbt när innehållet börjar göra intryck.
Att gå på Thoracala Medicinarspexets 65-års jubileum är som att stiga in i ett universum utan gränser, normer eller tankar på morgonvärlden. Att Robin Hood, Al Capone och Romeo samsas om scenutrymmet kan till en början verka knäppt, men ju längre föreställningen lider, desto mindre tänker man på det ologiska i spexet.
Går det att skildra något så komplicerat som drogbruk i sex episoder på under en kvart styck? Madrona Silvander är imponerad av Svenska Yles satsning.
Den finsk-ugriska världen är oftast obekant för inte bara finlandssvenskar, utan även för
finskspråkiga och andra européer. Som ett resultat av mångårigt samarbete har det nu publicerats
ett mångspråkigt seriealbum som tar dig över alla tänkbara språkgränser rakt in i den finsk-ugriska världen. Denna gång med fokus på de språken som är i minoritetsposition.
One Film to rule them all, one Film to find them, on Film to bring them all and in the darkness bind them, in the land of Soviet where the shadows lie.
Går det att göra en bra filmatisering av The Lord of the Rings? Vad om man har en låg budget och landet håller på att rasa samman? Vad om den enda kopian försvinner spårlöst? Den sovjetiska filmindustrin har svaret på alla tolkienuppskattares knepigaste frågor.
Publicerades första gången i Studentbladets papperstidning i december 2020.
“Jag är inte hemlös, bara huslös”, säger Fern (Frances McDormand) när hon springer in i en av sina före detta elever. Fern har förlorat allt: hennes liv på industriorten Empire, Nevada har fått ett abrupt slut när den lokala gipsfabriken avvecklats. Invånarna har lämnats att hitta nya hem och jobb bäst de kan (lättare sagt än gjort) och på ett halvår har Empire förvandlats till en spökstad.
Vi hört de coola kidsen tycker om moderna reaktionsvideon, så istället för en regelrätt recension av showen satte sig redaktionen ner i studion (alltså ett vardagsrumshörn), beväpnade med kaffe i muminmuggar och punktknullande åsikter.