Det nysläppta albumet Okej att dö debuterade med en tvåspråkig konsert på Tavastia som bjöd på stor sorg och stark livsglädje
Innan den sverigefinska artisten Miriam Bryant träder fram på scenen spelas en video på hennes syster Sarah upp. På en pub sjunger hon Amy Winehouses ”Valerie”. Stämningen på klippet är avslappnad. Sarah verkar road och någon vi inte kan se harmoniserar med henne lite grann – kanske är det Bryant.
Sarah gick bort av cancer i juni 2023, enbart 41 år gammal. Klippet byts ut mot Bryant som förbereder sig bakom scenen, sekunder innan hon ska gå upp och möta publiken. Sarahs vackra röst ekar i bakgrunden och är mixad till ett snabbare och mer upplyftande tempo med ett klubbigt beat.
Energin på scenen är slående. Särskilt i låtar som ”Under någon ny”, ”Ge upp igen” och ”Black car”. I låten ”Santiago” är känslan av att vara kär påtaglig. ”Mustelmilla (Mi Amor)” och ”Rör mig” – ett smakprov från det nya albumet Okej att dö – framförs med känslighet. Det som genomsyrar hela spelningen, och som avspeglas i Bryants röst, är sårbarhet och kraft på samma gång. En sammansmältning av stor sorg och av stark livsglädje.
Världspremiär på Tavastia
Denna blandning kommer fram också i den sista låten ”Ett sista glas” som är från Bryants andra skriva Hisingen och hem igen med covers från Så mycket bättre. Bilder på Sarah dyker upp i bakgrunden. Bryant ändrar lite på orden och sjunger om en “tjej här i stan” (i stället för kille) och “aldrig ser jag henne mer” för att avsluta med “må glädjen lysa er”.
Idag släpptes Bryants nya skiva Okej att dö av Warner och under konserten fick vi glimtar av skivan då Bryant spelar ett par nya låtar som enligt Bryants egna ord får “världspremiär” på Tavastia. Med finns kraftiga inslag av elektronisk musik, rock och pop. Teman som slutet – oavsett om det handlar om slutet av ett liv, förhållande eller livssituation – och att hitta kraften och modet att gå vidare igen skildras. Med finns också mer lättsamma låtar om dejting och parförhållanden.
Bryant och hennes gitarrist är klädda i rutiga kjolar som för tankarna till filmen Clueless… fast mer rockigt. Kombinationen av det flickiga som kjolarna symboliserar och den styrka samt självsäkerhet Bryant utstrålar kan ses som ett ställningstagande. Femininitet och makt utesluter inte varandra. Att hennes manliga gitarrist också har en kjol ovanpå byxorna suddar ut gränserna mellan traditionellt feminint och maskulint.
Lekfull och rolig i både sångtexter, i mellansnacket och i sitt uppträdande
I den nya låten ”In kom en ängel” är trumpisten är klädd till en slags Amor-liknande varelse. Det bidrar till lekfullheten. För det är Bryant – lekfull och rolig i både sångtexter, i mellansnacket och i sitt uppträdande.
I bakgrunden hoppar en Bitmojiliknande ritning av en ledsen Bryant upp alltid då och då såväl som ritningar på plåster och utdrag från låttexterna. I bästa fall är det en vibe – det rebelliska rockiga med det skolflicksaktiga och ritningarna som ser ut som tonårselevers klotter på block. Men mest känns bitmojins plötsliga uppdykanden lösryckta och löjliga. De bidrar inte till showen som en helhet.
I sina låttexter är Bryant skarp, lyrisk och de är skrivna med ironi och självinsikt. Motiv som regn, drömmar och temat av att själv göra misstag i ett förhållande blir dock lite utslitna när man får ta del av dem låt efter låt.
Bryant är född och uppvuxen i Göteborg men hennes mamma är finsk. Förra året publicerade Bryant sina första två låtar på finska. Artisten Anna Puu har medverkat i skrivandet av de finska låttexterna till både ”Mustelmilla (Mi amor)” och ”Tää on slut (Regnblöta skor)” och hennes stil syns i dem.
Svenska låtar funkar bra på finska
Låtarna som ursprungligen skrivits på svenska fungerar fint också på finska. Mellansnacket kör Bryant på en blandning av finska och svenska, vilket på sitt sätt för Sverige och Finland närmare varandra i salen på Tavastia. Det är också något i den avslappnade och bohemiska stämningen på spelningen som påminner om utelivet på Andra Långgatan i Göteborg.
Publiken utgörs av finlandssvenska, finskspråkiga och svenska fans. För mig som har bott både i Göteborg och Helsingfors känns det som hemma.
Musikkritikern Johanna Paulsson skriver i Dagens Nyheter att Bryant har en av Sveriges ”bästa popröster”. Det går bara att hålla med. I Bryants tvåspråkighet förenas svensk och finsk popmusik till ett. Men det mest märkbara är hur mångdimensionell Bryant är som artist – så lättsam och mörk på samma gång. Okej att dö kommer varken som album eller turné göra lyssnare besvikna.
