Metanivåer och makthierarkier i Vem dödade bambi? på Viirus

Skräckinjagande, sadistisk och våldsam in i de minsta detaljerna, med frågeställningar som sent lämnar åskådaren ifred. Studentbladets Ivar Sundman såg Teater Viirus stora höstsatsning Vem dödade bambi?, som fortsätter att spela fram till mitten av februari. Hen träffade också den yngre av två generationer skådespelare som står på scen.

I Vem dödade bambi? möts två generationer och två tidevarv på en filminspelningsplats där samhällets maktstrukturer förkroppsligas och till sist vänds mot sig själva. Ett gäng barndomsvänner (Maria Ahlroth, Martin Bahne, Iida Kuningas, Oskar Pöysti, Jessica Raita) träffas för att spela in en konstfilm om en brutal våldtäkt som två av dem begick i sin ungdom.

Nathan (Oskar Pöysti) och Gusten (Martin Bahne) klarade sig ur härvan med lindriga straff. Offret Sascha tynade bort i tystnad. Smärtan från det förgångna hänger ordlöst som ett dis i luften på den spöklika inspelningsplatsen. Spänningen mellan de gamla vännerna får studiolamporna att blinka till och tändas. 

Mitt på scenen står filmproduktionens “maskibussi”, en fönsterlös trailer där en stor del av föreställningen tar plats. Publikens enda kontakt med insidan av bussen är via kameror, vars upptagning projiceras på bussens vägg. Det som händer inuti känns långt borta. Det är avgränsat till bildrutan, tills någon plötsligt öppnar bussens dörr och scenkonstens här-och-nu ger publiken ett slag i ansiktet.

Ur mörkret uppenbarar sig fem ungdomar (Elina Byholm, Ellen Forsström, Jan Haapanen, Maximilian von Renteln och Vivi Kangasniemi). De är utvalda att spela filmens ungdomar och visar genom tystnad och minspel sitt obehag gentemot de vuxnas beteende.

Kameran blir ett verktyg för filmmakarna att objektifiera de unga skådespelarna. Då de zoomar in på halsar och händer, är allt för närgångna och kallt ber ungdomarna spela upp fruktansvärda våldsscener ilar det längs min ryggrad.

Vem dödade bambi? är en teknisk bjässe. Varenda millimeter av Viirus stora sal, till och med amfiteatern utanför, används för att skapa en helhet som känns enorm, både fysiskt och emotionellt. Helheten knyts ihop med intrikata och välplanerade ljud, ljus och projektioner. Men det är inte förrän vi tar oss under ytan, ner i de grumliga vatten av gråzoner den skapar, som föreställningen synliggör sin verkliga magi.

Skådespelare som spelar skådespelare

På Viirus stora scen ser man oftast samma skådespelarensemble, som också här spelar pjäsens huvudkaraktärer. Ahlroth, Bahne, Kuningas, Pöysti och Raita är alla erfarna och väletablerade på det finska teaterfältet. I den här byggnaden har de tidigare spelat i pjäser som Den stora elden (2018) och Familjen bra (2020).

I Vem dödade bambi? är det ändå inte bara de gamla och garvade som står på scenen. Fem unga skådespelare är med för att skådespela, lämpligt nog, fem unga skådespelare.

De fem unga skådespelarna sitter på stolar som vi har placerat i en ring mitt på scengolvet. Kvällens föreställning har tagit slut och till och med teknikerna har gått hem. 

– Att här finns en generationsskillnad har vi uppmärksammat sedan day one, säger skådespelaren Vivi Kangasniemi.

– Inte på så vis som det ser ut i pjäsen, att det skulle finnas en maktobalans. Men vi har nog uppmärksammat åldersskillnaderna från början, speciellt de äldre skådespelarna, fortsätter Elina Byholm.

Karaktärernas stora åldersskillnader är nämligen inte bara fiktiva. När de yngsta skådisarna ännu är tonåringar och de äldsta nästan 50 blir de obehagliga karaktärsdynamikerna ännu starkare. Spänningen mellan Nathan och Petra (Elina Byholm), som i filmen ska spela Sascha, är speciellt obehaglig.

Vem dödade vambi? utmanar och tvingar publiken att fråga sig var gränsen mellan fiktion och verklighet går, både inom berättelsens narrativ och mellan skådespelarna på scenen. När jag frågar hur ålders- och maktdynamikerna skådespelarna emellan ser ut bakom scenen blir jag ändå snabbt försäkrad om att Teater Viirus kan sin sak.

– Ta till exempel scenen där jag är ensam med Oskar. Han var hela tiden mycket mån om att försäkra sig om att allt var ok. Man känner av det. Det faktum att han är 40 och att jag är 19 kommer automatiskt emot, säger Byholm.

”Om vi behandlades dåligt skulle föreställningen vändas mot sig själv”

Ju mer jag talar med skådespelarna, desto tydligare blir det att teatern tar pjäsens metanivåer på allvar under produktionens gång.  Att regissör Jakob Öhrman tidigare arbetat med en liknande kombination av unga och erfarna skådisar i pjäsen ”Hamlet all inclusive” (2020) har sannolikt varit en stor fördel.

Skådespelarna berättar att man har gjort åtgärder för att få en konstellation som den här att fungera. En gemensam förståelse för det absurda i likheten mellan pjäsens karaktärer och ensemblen har till och med blivit till humor, säger de.

I en föreställning som Vem dödade bambi? där maktförhållanden är ett centralt tema måste man vara ytterst mån om att allt går rätt till, också bakom scenen. Annars riskerar man att göra hela produktionen motstridig och på så vis också mindre trovärdig.

– Om vi behandlades dåligt inom teatern skulle föreställningen vändas mot sig själv. Jag anser att teaterns samhälleliga påverkan inte bara kommer från föreställningarnas innehåll. Den kommer också från teaterns interna arbetsmiljö, säger Jan Haapanen som hör till den yngre generationen av skådespelare i pjäsen.

Att man på Viirus tagit sig an och lyckats utföra en pjäs med så komplicerade strukturer som denna är imponerande. Resultatet blir en intensiv och tankeväckande helhet med relevanta frågeställningar om ansvar, makthierarkier och vad vi genom våra handlingar lämnar till följande generation. Allt går i arv, också själva metoderna med vilka vi skapar konst.

Vem dödade bambi? fortsätter spela fram till 14.2.2023