SF-klubben firar 100 år i år, däribland med att sätta upp jubileumsspexet Allwarella. Studentbladets recensent Natalie Skogman var på plats under premiären.
Premiären för Statsvetenskapliga Klubben vid Åbo Akademis (SF-klubbens) jubileumsspex Allwarella (eller ”Nörtti till Flörtti’” eller ”Bibbidi bobbidi boner” eller ”SF-incent (you say what fuck the rest”) är slutsåld. Det bjuds på bubbel i ett sprängfyllt, trångt och otroligt hett Kåren. För ”föräldrar, familj och andra icke-studerande” finns en utprintad lista med definitioner av ”studerandenas kryptiska begrepp” – charmigt! Att ”garga” betyder ”tönt” visste inte ens jag, som mest för nyfikenhetens skull nappade med ett av pappren.
Det förra jubileumsspexet 2020 blev inhiberat till följd av pandemin och de tidigare spexen 2015, 2010 och 2005 var innan min studietid – så även om det inte är mitt första spex, är det mitt första spex av just SF-klubben.
Så här skiljer sig spex från vanlig teater
Akademikvarterets Cinderella
När publiken tystnar och föreställningen drar igång är det första jag lägger märke till hur bra man faktiskt hör skådespelarnas repliker. När det är dags för sång projiceras låttexten på en skärm bredvid scenen. En helt fantastisk idé jag hoppas att flera ska nappa på – för vem vill sitta med näsan nedtryckt i sångbladet (där man oftast finner texterna) bara för att kunna följa med vad de sjunger?
Historien tar vid när den nördige närpesen och statsvetenskapsstuderande Allwar Rondell tvingas flytta in i ett kollektiv av andra studerande hos småkusinen Ulrika af Fondpenning – en mallig och bortskämd brud som ryker ”pappa betalar”.
I kollektivet finner vi också den stöddige festprissen och Casanovan Molle (”från Kemi, born and raised!”) och den spralliga hippien Jen som flänger på svengelska.
Allwar är allt annat än välkommen i sin nya tillvaro och får rummet intill toaletten (Jen rekommenderar att han införskaffar sig öronproppar för att stå ut med Molles krapularipuli) medan han förväntas städa upp efter rumskompisarna. I Allwars lägenhetskontrakt ingår det också att göra Ulrikas marknadsföringsuppgifter.
Studiekompisarna Helga och Valdemar är fast beslutna att allt skulle ordna sig bara Allwar fick sig en brud. Till sin hjälp får han också den Magiska Morkkismodern, vilken skådespelaren Emil Kesseli briljerar som. I rödglittrande klänning, älvvingar och trollspö i hand förs mina tankar omedelbart till karaktären Fairy Godmother i Shrek 2.
Tänk dig en modern studentikos tolkning av Askungen, med något ombytta roller. Allwarella är akademikvarterets Cinderella.
Mytomspunnen maskot
I pausen frågar jag producenten Sigurd Möller den något pinsamma frågan om vem denna Allwar Rondell egentligen är, som ständigt tycks dyka upp i SF-klubbens sammanhang. Jag hade väl tänkt att det är en person som haft stort inflytande på föreningen någon gång i tiderna, men tydligen är det här inte ens en riktig person. Allwar Rondell är något av en påhittad maskot för SF-klubben, i stil med Kemistklubben vid Åbo Akademis Axel och Stina.
Nåväl, Allwar får en frack av den Magiska Morkkismodern för att se stilig ut under natten som väntar. Denna frack får han absolut inte tappa bort, eftersom den endast är hyrd för kvällen. Väl på klubblokalen möter han den sexige rådisten Selma, och det är kärlek vid första ögonkastet.
Men Allwar tappar bort sig i fylle-eskapader, och förstås tappas också fracken bort. Den finner Selma på sitt sovrumsgolv dagen efter, som sitt enda minne av sin ÅA-crush. Genom allas vårt kära Jodel ger sig Selma ut i jakten efter frackens ägare, och hon ber de otaliga initialer som påstår sig ha tappat en frack att komma till ASA-aulan för att testa den.
Högt produktionsvärde men stela omstarter
Min toxic trait är att jag tror jag skulle vara skitbra på omstarter. Däremot skulle jag absolut glömma bort vart i manus man är efter att omstarten dragits. Men hela idén med ett spex är ändå omstarterna, annars kunde det likväl kallas för en revy eller föreställning. De flesta omstarter i Allwarella föll platt påföljt av några stela skratt i salen.
I pausen får jag uppleva den längsta kön jag någonsin sett ringla sig till baren i Kårens festsal. Jag undrar om publiken är så pass desperata att det krävs alkohol i blodet för att komma ifrån den stela stämning omstarterna medför. Skämt åsido, men i det här fallet tror jag faktiskt att Allwarella skulle ha vunnit på att gå med ett annat upplägg än spex.
Ibland undrar jag om de på scen ignorerade en del av de ”Omstart!” som publiken ropades, eller om de helt enkelt inte hörde dem. Det kändes som att skådespelarna upplevde omstarterna som ett irriterande hinder de mest ville ta sig förbi för att kunna fortsätta med manuset.
Det gjorde att föreställningen ibland uppfattades som medioker, medan allt förutom omstarterna de facto var otroligt välgjort och underhållande.
En röst som hör hemma på Broadway
Allwarella kändes som en produktion av hög kvalité vad gäller allt från rollsättning till manus, skämt, kostymer, ljud, musik och sång. Igenkänningsfaktorn för någon som själv är studerande i Åbo är hög, och jag skrattar högt åt de skrivna skämten och de nidbilder de minnesvärda karaktärerna utgör.
Bandet spelar så pass bra att jag ibland glömmer att det är livemusik, fast de ständigt syns intill scenen på sina instrument. Vilma Ahvenainen, som spelar Selma, har dessutom en något otrolig sångröst. Under hennes första låt brister publiken ut i applåder flera gånger, och när den avslutas tjoas det så högt att man nästan behöver öronproppar – och det med all rätt. Ahvenainens sångröst kunde höra hemma på en Broadway-musikal.
Allwarella
- Statsvetenskapliga Klubben vid Åbo Akademis jubileumsspex 2025
- Föreställningar 21.10, 22.10 och 23.10 på Kåren, Åbo
- Regissör: Tommi Kippola
- Producent: Sigurd Möller
- Kapellmästare: Mathias Thijssen
- Manus: Ylva Erlin
- I rollerna: Aksel Koulougli (Molle Kylander), Alma Björklund (Helga Mylén), Andrea Lindroos (Ulrika af Fondpenning), Emil Kesseli (Magiska Morkkismodern), Fredrika af Hällström (Valdemar Carlsberg), Lucas Wrede (Allwar Rondell), Linnéa Wiik och Hanna Nordman (Konstapel Å & A samt rådist Å & Ö), Vilma Ahvenainen (Selma Fänriksson) och Ylva Erlin (Jennifer ”Jen” Deer).
Natalie Skogman
Natalie Skogman är frilansskribent, litteraturvetare och sociologistuderande vid Åbo Akademi.