Hoppa till innehåll

Poesi på skoj och allvar

Marina-Haglund-Claes-Andersson-Martina-Roos-Elias-Simons-2-1024x700

Duvteatern är en fri teatergrupp som verkat sedan 1999, där personer med och utan funktionell nedsättning tillsammans skapar kreativ teater. Liksom i teaterns tidigare produktioner har man också i Den Brinnande Vargen samarbetat med utomstående personer och lyckats uppnå ett högklassigt resultat.

Den här gången har poesin fått stå i fokus under arbetsprocessen. Teaterteamet har både bekantat sig med finlandssvensk lyrik tillsammans med Tua Forsström och Claes Andersson och skrivit egna alster. Dessutom har de två poeterna också fått var sin plats på scenen.

En livlig krog

Den Brinnande Vargen baserar sig alltså på dikter skrivna av skådespelarna. Det visar sig vara ett imponerande och välfungerande koncept där dikterna utgör pjäsens stomme. Utgående från dem tar handlingen fart.

På krogen i pjäsen härskar en mycket sträng och hårt arbetande ägarinna (Yvonne Heins), men här stöter man även på servitriser, postiljoner och poeter. Här finner man också Elmer (Elias Simons) som brevväxlar med Edith (Karolina Karanen), som bor på annan ort. I den poetiska kontexten får man givetvis anta att deras namn anspelar på de finlandssvenska modernisterna Diktonius och Södergran.

I Mikaela Hasáns regi kommer många olika talanger till uttryck och Janne Siltavuoris scenografi kombinerar den livliga krogmiljön med mer surrealistiska inslag, med växthus och drömscener. Pjäsens ljus- och ljudvärld står för riktig proffsdesign. Dessutom blir det sång (med Martina Roos), klarinettspel (med Alma Pöysti) och ett par ordentliga shownummer med hela ensemblen.

Ord med pondus

Det som verkligen tilltalar mig med Den Brinnande Vargen är utforskandet av språket, av ordens möjligheter och tyngd. Här motbevisas alla fördomar om att poesi skulle vara tråkigt. Istället blir det roligt och överraskande, med finurliga och oväntade uttryck som används. Klart att man kan dikta med knäckebröd som metafor!

Samtidigt utforskas också mer allvarliga teman på scenen. Det blir kärlek och saknad, död och sorg med en symbolisk begravningsscen, men också vackra, skira och spirande drömmar, och ett par humoristiska samtal om poesi. Som åskådare lämnas man minsann inte oberörd.

Genom Duvteaterns på alla sätt välgjorda produktion påminns man om hur teater kan vara så väldigt mycket på en och samma gång. Så ge poesin en chans. Lyssna, häpna och slås av insikt. Låt dig överraskas och överväldigas av ensemblens skaparglädje. I Den Brinnande Vargen finns något för var och en.

(Foto: Stefan Bremer)

Vad tycker du?