Hoppa till innehåll

teater

Hundra kilo rutten kärlek

Ozonteaterns och Teater Mars uppsättning av Anton Tjechovs Måsen är en stundvis tung och utdragen föreställning om den olyckliga kärleken och det bortkastade livet.

Placeholder image. Bild: Studentbladets hustomte.

Ett hysteriskt roligt äventyr

När paret Robert och Eva trötta kommer hem från sin skidresa märker de snart att någonting inte står rätt till. Elen i huset fungerar inte, ett mystiskt paket står och väntar i hallen och deras trevliga grannar Judith och Sebastian verkar inte vilja avsluta sin oanmälda visit. Långsamt inser paren att någonting är riktigt fel. Hade de inte en katt? Och vem bor egentligen i huset?

Placeholder image. Bild: Studentbladets hustomte.

Konst som bryter klackarna

– Jag är trött på den traditionella uppdelningen av vad som anses vara konst och vad som inte ryms med i den kategorin och jag skulle gärna se att genustänket nådde även Teaterhögskolan. Det säger Stella Laine som studerar till skådespelare och utmanar gärna uppfattningen om både konstnärlighet och könsroller.

Kärlekssorg på Esplanaden

I pjäsen Esplanaden på Svenska Teaterns Amosscen möts livsöden från den finlandssvenska dagdrivarlitteraturen. Ihoptvinnade kärlekshistorier utspelar sig med lyckliga och olyckliga slut och livet har sin gång bland de dimmiga krogarna. Tiden är tidigt 1900-tal och vi får träffa en ung generation som med tunga hjärtan strövar längs med den centrala gågatan på jakt efter livets mening bland halvfulla punschglas.

Placeholder image. Bild: Studentbladets hustomte.

Brysthår och heimani i skick

”Teaterchefen skulle ringa upp Kaj Korkea-aho, men slog av misstag numret till oss.” Så inleder humorgruppen KAJ sin show Pjäs elo pjas på Wasa teater. Sen smäller de till med Heimani i skick och får publiken att studsa på stolarna av iver.

Försenad till sitt liv

Vem är jag egentligen? Den frågan blir kvar hos mig när jag lämnar Studentteaterns lokaler en lördag kväll. Jag har nyss sett Hanna Åkerfelts nyskrivna pjäs Det bästa som någonsin hänt mig och när jag tar mig ner längs med Sörnäskurvan funderar jag på varför vi egentligen följer alla de regler som samhället sätter för oss.