Ledare: Rutiner före resultat
We didn’t start the fire
It was always burning, since the world’s been turning
We didn’t start the fire
Though we didn’t light it, but we tried to fight it
(Billy Joel, 1989)
Ida Rislakki är Studentbladets chefredaktör hösten 2021-våren 2022, journalist, illustratör, innehållsproducent och grovt koffeinberoende retroentusiast.
We didn’t start the fire
It was always burning, since the world’s been turning
We didn’t start the fire
Though we didn’t light it, but we tried to fight it
(Billy Joel, 1989)
“Mitt samtycke kan inte köpas. Jag upprepar: mitt samtycke kan inte köpas. Du kan köpa min tid och tillgång till min boudoir och mina tjänster, men mitt samtycke ger jag varenda gång frivilligt. Varenda. Enskilda. Gång.”
– Tiia Forsström (Instagram, 2021)
Vi hört de coola kidsen tycker om moderna reaktionsvideon, så istället för en regelrätt recension av showen satte sig redaktionen ner i studion (alltså ett vardagsrumshörn), beväpnade med kaffe i muminmuggar och punktknullande åsikter.
Terapiassa tavataan-kampanjen (sve. Vi träffas i terapin, red. översättning) började synas i Helsingfors gatubild från och med de första veckorna i januari 2021. Kampanjen ska minimera stigman runt mental hälsa och framför allt kutymen att söka vård för den. Kampanjen är ett absolut fiasko och ett dåligt tajmat skämt.
Vintage, retro, second hand, hållbarhet, zero waste. Positiva ord, i sig. De går alla också ihop med elitism. Låt mig förklara.
En del av de jeans jag äger är några år gamla. De säger storlek 42, eller 33 tum. När jag idag söker kläder med samma mått sitter ingenting som det ska. Allt är tajt och klämt och ohemult jobbigt. Har mina byxor förstorats med mig, eller har klädernas storlekar blivit mindre? Är det fel på mig och min extra stoppning, eller är det något lurt med klädstorlekar?
Jag har gått på teater sedan jag var tre år gammal, som bäst flera gånger i veckan. Jag tycker mig känna till både traditionella varianter och mer moderna koncept, men den här formens uppträdande var obekvämt och obekant. Eller obekvämt för att det var obekant? Men som årets Studentledarseminarium lärde oss ska man våga sig utanför sina bekvämlighetszoner.
Hur presenterar man sig sakligt med några ord? ”Koffeinberoende”, brukar jag slänga fram. Det är lättare att skämta bort frågor än att vara konstant allvarlig. ”Sammansatt” kan jag också använda, om jag känner mig poetisk. ”Nyfiken” är väl den som är i en strut.