Jag minns bara den svarta himlen som en dunkel slöja i det hela, för jag hade lagt mig på marken och stirrat upp och sjungit; sedan minns jag förstås den yrande snön och påsen i handen. Jag brukade gräva omkring i fimpburkarna på tågstationerna, samla alla fimpar i en liten plastpåse…
För ganska exakt nio år sedan damp det första numret av Studentbladet ner genom postluckan i min lägenhet i Vasa. Nyfiken plockade jag upp papperstidningen och läste alla artiklar medan jag drack mitt morgonte.
Den sista redaktören för det som kallats ”sexredaktionen” loggar snart ut. Hur har det gått och vad händer nu?
Brunch, kubb, Havis Amanda, lönnkrog. Studentbladets Sofia Ahläng sammanfattar sitt valborgsfirande i ett brev till Lundagårds Arvid Grange.
Lundagårds Arvid Grange skriver i
ett brev till Studentbladets Sofia Ahläng om festligheter och ett oundvikligt besök på
Parentesen.
Inte förrän jag pallrade iväg till en nykter klubb insåg jag hur kul det är att dansa. Och framför allt: att det går att dansa utan alkohol.
Om kriser var tårtor skulle vi alla fått diabetes. För Studentbladet har den största frågan varit ifall Studentbladet ska fortsätta finnas.
I sitt andra brev konstaterar Sofia Ahläng att man kanske får vara nöjd med det studieliv man har, även om det inte blivit som förväntat.
Skimrande bilder av ett studentliv kombinerat med upplevelsen av verkligheten. Vad om det egna studentlivet inte mäter sig med andras?
Många styrelser har haft svårt att rekrytera medlemmar. SSI är inget undantag. Om ingen sitter i SSI kan inte STBL ges ut. Då tar det slut.