Ledare: Studentkårens ekonomiska ökenvandring är ett spektakulärt misslyckande

Konsekvenserna av ogenomtänkta fastighetsaffärer kan påverka generationer av studerande.

Det har knappast undgått någon att studentkåren vid Helsingfors universitet kämpar med sin ekonomi. Det som kanske ändå undgått vissa är hur allvarlig situationen verkligen är. 

Vandringen mot det ekonomiska träsket inleddes under 2010-talet då studentkåren allt mer seriöst började drömma om att slopa medlemskapsavgiften. Det var en fin målsättning, men vägen mot avgiftsfrihet var krokig redan då. 

Visst var studentkåren förmögen, enligt många den förmögnaste i hela världen. I sin ungdom hade studentkåren förvärvat ett antal lukrativa fastigheter i centrala Helsingfors. Dessa fastigheter har idag ett marknadsvärde på hela 400 miljoner euro, och förvaltas av studentkårens dotterbolag Ylva. 

Problemet var bara att fastigheterna inte genererade tillräckligt med pengar, sitt marknadsvärde till trots. På Nya Studenthuset huserar ämnesföreningar och nationer, som visserligen bidrar till ett välmående studieliv i Helsingfors men pengar är en bristvara bland de här hyresgästerna.

I andra lokaler huserade unicafén vars uppgift är att erbjuda billig lunch, inte göra ekonomiskt vinst. 

Studentkåren gav ändå inte upp hoppet om på avgiftsfrihet, pengarna skulle grävas fram. Mellan åren 2016 och 2018 gjordes två historiska fastighetsinvesteringar i hotellet Grand Hansa och i kontorskomplexet Lyyra. Här fanns det pengar att håva in, nu var verkligen Helsingfors universitets studentkår den förmögnaste i världen. 

Det var en lyrisk studentkår som år 2018 konstaterar att från och med 2025 kommer medlemskapet i kåren att vara gratis. Det löftet klingar falskt idag. 

Korthuset faller samman 

Till Ylvas och Studenkårens försvar ska det sägas att de hade maximal otur. Under 2010-talet visade alla prognoser att det gick bra för hotellbranschen i Helsingfors. Finnairs lukrativa asienflyg lockade resenärer och en lyckad marknadsföring av Lappland ledde till att allt fler turister mellanlandade i staden. 

Sen slog covid-pandemin ner som en blixt från klar himmel, flygen stod stilla och hotellbranschen blödde ekonomiskt. Grand Hansa hotellet var inte längre en så lukrativ investering.  

En annan konsekvens av pandemin var att distansarbete blev allt mer populärt. Mitt i allt var kontorsutrymmen inte lika eftertraktade. I Hagnäs står kontorskomplexet Lyyra fortfarande till stor del tomt. 

Därpå följde kriget i Ukraina. Inflationen steg och byggnadskostnaderna sköt i höjden. Byggprojekten förvandlades till två finansiella svarta hål som slukade pengar. 

Mitt i allt stod studentkåren och Ylva med byxorna nere. År 2023 gjorde Ylva en förlust på 17 miljoner euro. Lånesumman är ännu mer hisnande, över 230 miljoner euro.  Dessutom börjar bankerna bli otåliga enligt uppgifter som Helsingin Sanomat tagit del av. 

Studentkårens verksamhet har redan nu påverkats drastiskt. På grund av uteblivet finansiellt stöd från Ylva har kåren tvingats höja på medlemsavgiften. Från och med hösten 2025 kommer avgiften att vara hela 85 euro. 

Visst är det lätt att vara efterklok, visst är det lätt att skylla på maximal otur. Faktum kvarstår ändå att Ylva och i förlängningen studentkåren i sin fartblindhet äventyrat hela sin verksamhet. 

Hur såg konsekvenstänket ut när alla ägg lades fastighetskorgen? Idén om en avgiftsfri studentkår var fin men var det verkligen värt att ta så stora risker för att åstadkomma det?

Det är lätt att lägga skulden på kåren och dess delegation, sist och slutligen var det de invalda studeranderepresentanterna som godkände investeringarna. Dessa har sedan länge lämnat studievärlden bakom sig och deras efterträdare har fått en omöjlig uppgift på sitt bord.

De forna delegationsmedlemmarna är såklart inte ansvarsfria men det finns verkligen skäl att även kritisera Ylva.

Ylva är ett företag vars anställda är professionella inom fastighetsbranschen. De finns till för att förvalta en enorm förmögenhet och för att stödja studentkåren. Företaget har misslyckats totalt med båda uppgifterna. Sedan beslutet om investeringarna gjordes har i princip alla som ansvarat för projektet hoppat av det sjunkande skeppet. 

Det är inte rättvist att lägga hela ansvaret på unga oerfarna studerandes axlar. Här kan man verkligen ifrågasätta Ylvas omdömesförmåga. 

Konsekvenserna är svåra att förutspå – men de kommer vara allvarliga oavsett vad som sker näst  

Det står redan klart att Ylva kommer sälja delar av sin fastighetsportfölj. Lånegropen är för djup och pressen från finansiärerna för hög, så några andra alternativ finns inte. För tillfället är i alla fall Lyyra-komplexet på väg att säljas.

Nu får studerande hoppas på att fastighetsförsäljningen bär frukt och att det för ekonomin tillbaka på rätt spår. Samtidigt är inte fastighetsmarknaden särskilt het och Ylva har verkligen inte mycket ekonomiskt spelrum. 

Det värsta tänkbara scenariot är att försäljningen av fastigheterna inte genererar tillräckligt med kapital för Ylva att ta sig ur sin ekonomiska ökenvandring. Då är studentkårens kronjuveler, Nya och Gamla studenthuset i fara, även om en försäljning av dessa kräver delegationens godkännande. 

Det skulle i sin tur betyda att ett stort antal nationer och ämnesföreningar blir hemlösa, vilket skulle vara ett hårt slag mot studielivet i Helsingfors för generationer framåt. Att hitta billiga lokaler för sitsar och fester i Helsingfors är inte lätt. Tillvaron i Nya Studenthuset är det enda realistiska alternativet för universitets många ämnesföreningar. 

Dessutom får flera ämnesföreningar det redan nu ekonomiskt kämpigt då studentkåren inte längre har medel för att betala ut lika höga föreningsstöd som tidigare.  

Studentkårens skala ekonomi är också ett existentiellt hot mot studentjournalistiken i huvudstadsregionen.

Ylioppilaslehti finansieras i sin helhet av Helsingfors universitets studentkår, nedläggningen av tidningen var en aktuell fråga i det senaste delegationsvalet. Frågan är om tidningen överlever en till budgetmangling, så stort är studentkårens budgetunderskott när det finansiella understödet från Ylva uteblivit. 

En beslut om att slopa den ekonomiska satsningen på studentjournalitisk skulle också innebära en knepigt ekonomisk ekvation för Studentbladet, som erhåller understöd från studentkåren. 

Studenttidningar är, med risk för att låta jävig, otroligt viktiga institutioner. De ger studerande en röst och gör journalistik som inte går att hitta någon annanstans. Det är tragiskt om anrika hundraåriga tidningar går i graven på grund av riskfyllt spekulerande på fastighetsmarknaden.