“Haha, det är en tjej. Vad gör du här? Du borde inte vara här. Vi har förlorat, vi har en kvinna i vårt lag. Gå tillbaka till köket, kvinna”. Är några exempel på den sexism kvinnliga gamers möter i spelvärlden.
Det slår mig ibland att jag har en äggledare med äggstockar. Som en blixt från klar himmel slås jag till marken. Särskilt de där dagarna när jag blir arg, irriterad och gråter över minsta lilla. Ingenting. Kan. Bli. Bättre. Allt. Är. Skit.
”Jag vill att vi ska få ögon, se sambandet mellan flickan, övergreppen, ätstörningarna, bekräftelsebehovet och den totalt ödelagda sexualiteten. Ge henne en ärlig chans att utvecklas på sina egna villkor. Växa in i sin egen kropp. Upptäcka sig själv. Det är väl egentligen den enda vettiga anledningen till varför jag berättar min historia”.
En januarisöndag vid lunchtid skriver hon till mig. Hon har dåligt samvete därför att hon kortade ner ett arbetspass dagen innan och nyss skickat till sin chef att hon inte vågar jobba nu. Det handlar om stress. Hon har svåra problem med magen men hon vill inte ställa till det på jobbet. Jodå, hon lider av duktig flicka-syndromet. Men hon är inte den enda.
Kroppspositivism träder upp på scenen i Helsingfors när två kvinnor för en scenografisk dialog om utseendefixering och sexuella trakasserier.
Antalet pro gradu-avhandlingar i historia som fokuserar på kvinnors historia har under de senaste åren genomgått en betydande ökning. Men det är bara kvinnor som vill skriva om kvinnor, visar Studentbladets utredning.
Hur bygger man upp sin identitet i en ny kultur? Lotta Smeds har analyserat somaliska kvinnors livsberättelser om hur de byggt upp sina liv i Finland då de levt inom flera kulturella ramar. En form av smältdegel uppstår där delar tas från alla världar.