Att va från ett toki lilli ställ som Purmo, osaan ha komi ti ett ställ som Helsingfors, he är int läät he. Man eju liti rädd att ti int är rittit ska va som vanli folk, o att ti sko va uta hede bondförnufti. Fö int vare ti naa uta he int.
En sak ha ja allti sagt ja: Västnyland e no jäävla bra de. Igentligen e ju Eknäs de enda bra om man nu e petnoga, men så dä över hovotage känns de allti liite betär redan bara man kör över Stensviksbron från Esbo.
”Teaterchefen skulle ringa upp Kaj Korkea-aho, men slog av misstag numret till oss.” Så inleder humorgruppen KAJ sin show Pjäs elo pjas på Wasa teater. Sen smäller de till med Heimani i skick och får publiken att studsa på stolarna av iver.
Det amerikanska studielivet skildras i otaliga filmer. Spring break, röda plastkoppar och den stora dansen är karakteristiska för collegefilmen, men vad kännetecknar finskt studieliv? Finns den typiska finska studielivsfilmen? Och om inte, varför?
Hur bygger man upp sin identitet i en ny kultur? Lotta Smeds har analyserat somaliska kvinnors livsberättelser om hur de byggt upp sina liv i Finland då de levt inom flera kulturella ramar. En form av smältdegel uppstår där delar tas från alla världar.
Jag sitter i ett bibliotek i en vårvinter någon annanstans. Till höger om mig sitter engelsmannen. Vi läser texter av sociologer. Mitt kaffe är kallt och hans tekopp är tom. Vi studerar lite mera. Regnet sjunger mot takplåten.