En sak ha ja allti sagt ja: Västnyland e no jäävla bra de. Igentligen e ju Eknäs de enda bra om man nu e petnoga, men så dä över hovotage känns de allti liite betär redan bara man kör över Stensviksbron från Esbo.
De finns myky dialekter i Västnyland. Karis, Sjundå, Ingå – alla snarvlar på lite olika sätt. Ja e it kanske rikit den bästa att tala om Eknäsdialektn. Moschan å faschan e it nån av dom från Eknäs, å it talar dom sin egna Pargasdialekt heller it. Å ja fick nog allti höra i högstadie att ja försökt tala finär hesasvenska. Kund int tala som folk rikit.
It e de lätt när de e e svårt brukar vi säg i Eknäs. Tammifan.
Men jo va tror ni händer sen när man flyttar ti Hesa å börjar studera me alla fans Ring trior? Nå just de då mittiallt talar man fö bredär dialekt. ”Haha du rullar på ärren”. Just så jo jävlit rolit, e du gleesär? It e de lätt när de e e svårt brukar vi säg i Eknäs. Tammifan.
Nåjojo. De som ja sku säg så dä på rikit e att ja den senaste månan fått lite nytt perspektiv på dialekter å allt va de heter. Just nu lever ja loppan på utbyte i Amsterdam å e de någå man stöter på då man far på utbyte e de brytningar å dialekter. Spanjorena å mexikanena talar olika, kanadensarna å franskisana sama sak osv.
Främst märks de då alla talar engelska. Dom flesta, allt från finnar ti kineser ti argentiinare, talar mer eller mindre bruutn engelska. Fast ja tycker ja kan språke bra så e de ju int ändå helt perfekt. Fö sen kommer de australiensare, skottar å jänkare å allt där imellan, å varje liitn felsägning känns fö jävli. Om man bryr sig. De gör it ju dom iallafall.
Så ska vi säg som så att efter nån måna i Holland känns it de så satans farlit att säg ”Helsingfors” iställe fö ”Hesa” då man örvlar på Ettans dansgolv, eller att säg ”härriguud” iställe fö ”oj oj herre du milde tid” på studentfestn. I Nyland föstår vi varann. Garanterat. Sen ska it vi börj tala om Pampas…
