Aldrig förr talas det och skrivs om i massmedierna om frivillig och ofrivillig ensamhet. Många unga väljer att leva ensamma, utan partner och barn, medan andra drömmer om ett liv i ett parförhållande och senare skaffa egen familj. Många unga hittar sin livspartner under studietiden. Men hur ser dejtandet ut då man är studerande?
Vi lever i märkliga tider. Samhällen är stängda, gator är tomma och världen står stilla. Det finns mycket att fundera på – familjen och vänner, skolframgång, jobb och hobbyer. Man talar mycket om coronakrisens påverkan på ekonomi, politik, arbetsfrågor – men ingen talar om dejting och konsekvenser som karantän har för kärlekslivet.
Ett dussintal män samlas i ett rum. Jesu sista måltid, eller kanske 12 Angry Men? Nej: männen har kommit hit för att få tala om kärlek.
Vem är jag egentligen? Den frågan blir kvar hos mig när jag lämnar Studentteaterns lokaler en lördag kväll. Jag har nyss sett Hanna Åkerfelts nyskrivna pjäs Det bästa som någonsin hänt mig och när jag tar mig ner längs med Sörnäskurvan funderar jag på varför vi egentligen följer alla de regler som samhället sätter för oss.