Hoppa till innehåll

Kolumn: Dejtandets osäkra värld

Aldrig förr talas det och skrivs om i massmedierna så mycket om frivillig och ofrivillig ensamhet. Många unga väljer att leva ensamma, utan partner och barn, medan andra drömmer om ett liv i ett parförhållande och senare skaffa egen familj. Många unga hittar sin livspartner under studietiden. Men hur ser dejtandet ut då man är studerande? 

Många unga personer hittar sin livspartner under sin studietid. Man träffas kanske på krogen, vid en hemmafest, via kompisar eller under en sitz. Eller under själva studierna. Hufvudstadsbladet skriver i en artikel från 2018 om två par vid Åbo Akademi, ett som vid intervjuns tidpunkt studerar vid akademin och ett annat som utexaminerades för 50 år sedan. Åbo Akademi beskrivs ibland som Svenskfinlands främsta äktenskapsmarknad då universitetet är fullständigt svenskspråkigt (jämfört med bland annat Helsingfors universitet som är tvåspråkigt). Man måste ändå ta ÅA:s roll som den romerska kärleksguden Amor som skjuter pilar i hjärtan över folks huvuden med en nypa salt. Finlandssvenskar studerar, och träffar sin livspartner, förstås även vid andra universitet och högskolor. 

Studietiden innebär som bekant ett nytt skede i en, för det mesta, ung människas liv. Man flyttar hemifrån och eventuellt till en ny ort. I studielivet på den nya orten träffar man många nya människor från olika delar av landet. I stället för en viss uppväxtort är det intressena och studierna som är grunden för den nya vänskapen. Vissa studiekompisar håller kontakten livet ut. 

Jag studerade statskunskap och inledde mina studier som tonåring vid Åbo Akademi i Vasa. Jag kände inte till staden sedan tidigare och nästan alla som jag träffade vid universitet den första tiden var obekanta. Jag var ivrig över att inleda en ny tid i livet. 

Som person är jag social och tycker om att träffa nya människor. Jag aktiverade mig på flera håll i studielivet. Under det första året drog jag flera gånger ut tillsammans med mina studievänner på fester i Vasas nattliv. Jag satt även en kort tid i min ämnesförenings styrelse. Vår ämnesförening hade flera vänföreningar och vi träffade med jämna mellanrum dessa för att skapa kontakter. Två styrelsemedlemmar blev ett par. De är ännu tillsammans.

Trots att jag var aktiv i studielivet och träffade många nya människor dejtade jag till en början ganska lite. Det är ju inte heller något tvång att dejta mycket om man inte känner för det. När man träffar nya människor tycker jag inte att det primära målet ska vara att bli kär i någon utan istället att ha roligt tillsammans. Det är ju alltid lättare att bli kär i någon då man är glad än om man är missnöjd med sin livssituation, vilket även mina vänner anser då jag talar med dem inför skrivandet av den här texten.  

Under mitt andra studieår dejtade jag lite aktivare. Jag träffade en tjej, som liksom jag själv, hade spelat fotboll som junior och vi kom bra överens. Jag besökte henne nu som då och vi såg bland annat på film och lagade mat efter midnatt. Vi gick även på kaféer nu som då där vi lärde känna varandra bättre.

Det var riktigt roligt. Att umgås med henne blev välkomnande stunder då jag i övrigt hade en hektisk period, bland annat fullt upp med kandidatavhandlingen. 

Trots att vi aktivt träffades var vi inte ett par, utan det blev i stället en lång period av dejtande. Tråkigt nog växte vi ifrån varandra med tiden på grund av olika orsaker och relationen föll slutligen sönder under mitt tredje studieår. Jag minns ändå med värme tillbaka på den här tiden med henne. 

Att dejta kan alltså vara riktigt roligt. Att bli kär i någon och samtidigt se att hen tycker om dig är en underbar känsla. En rolig dejt är då man har något att tala om samtidigt som man gör något, till exempel spelar biljard, spelar sällskapsspel eller deltar i ett evenemang.

Men att dejta kan också vara riktigt tråkigt. Mycket beror ju på om man finner något intressant med den andra, utöver att man är fysiskt attraherad av personen. Jag menar att man har något intressant att diskutera om i stället för att bara tyst stå och se på varandra. Samma intressen, drömmar, mål i livet och så vidare. 

Löst prat om skvaller tycker jag inte heller om. Att bara sitta på krogen och dricka alkohol är inget som intresserar mig. Detsamma gällde under studierna.

Att verkligen lära känna den man dejtar är viktigt. Om man inte har liknande värderingar och framtidsmål slösar man bort sin tid, förklarar en vän för mig.

Förutom glädje inom dejtande upplevde jag även mindre roliga perioder. Jag blev olyckligt kär i en tjej under min tid i Vasa och det tog flera månader för mig att gå vidare från det här. Att acceptera att hon inte var kär i mig. Det var en rätt jobbigt. Det är inte kul att umgås med någon som verkligen inte vill vara tillsammans med en. 

Jag flyttade efter kandidatexamen till Åbo. Där var jag inte lika aktiv med dejtande och mitt dejtande såg också annorlunda ut. Jag arbetade vid sidan om studierna och var mindre aktiv i regelrätta studieevenemang. Somliga av mina studievänner i Åbo ordnade med jämna mellanrum hemmafester och jag deltog oftare i dylika istället för sitzar. 

Jag känner också flera studerande som inte alls var intresserade av att dejta eller att vara aktiv i studielivet. Det är också helt okej. Vissa studerande har talat om för mig att de i framtiden inte heller vill ha barn. Att däremot leva ofrivilligt ensam är förstås minst sagt hemskt för den som upplever det. 

En av mina vänner upplever att det för somliga kan vara skrämmande att träffa någon under studietiden då man inte vet vart man hamnar efter studierna. Vissa vill flytta utomlands medan andra redan på förhand vet var de vill bo och inleda sin karriär. 

Andra aspekter är att flera studerande inte vill ha ett förhållande och i stället fokusera på sig själv under sina unga år. Somliga personer är inte över sina ex, andra har kommit ut ur ett långt förhållande medan någon annan vill dejta och träffa nya människor. Dessa har inte nödvändigtvis intresse av ett seriöst förhållande. 

Det finns som bekant olika typer av förhållande som äger rum under studietiden: som KK, one night stands, friends with benefits och så vidare. Dessa är alltså tillfälliga intima relationer men inget seriöst. Tyvärr slutar dylika ibland i hjärtesorg. 

Som studerande tyckte jag också att alkoholen var mera närvarande i studielivet i Vasa än vad den är i Åbo. Det är trots allt något vanskligt att jämföra dessa perioder, jag var kandidatstuderande i Vasa och magisterstuderande i Åbo. Jag kanske skulle tycka annorlunda om jag hade upplevt studielivet i Åbo även under kandidatskedet. 

Jag tycker det är relevant att diskutera alkoholkonsumtion i den här kolumnen eftersom alkohol syns på så gott som varje studieevenemang. Jag är och blev ju längre studietiden gick totalt ointresserad av alkoholkonsumtion. Och jag är inte heller intresserad av en tjej som vill springa på krogen flera gånger i månaden, för att inte tala om veckan. 

Många studerande använder dejtingapplikationer för att hitta sin livspartner. Tinder är kanske den populäraste. Jag har aldrig gillat dejtingapplikationer. Många är ganska kortfattade i sia meddelanden på Tinder. Jag upplever också att ghosting är relativt vanligt på dejtingappar. Att ghosta innebär att avsluta ett förhållande utan att säga någonting om saken till sin partner. Den ena svarar inte på meddelanden eller telefonsamtal. 

Jag har varit med om ghosting och det är jättetråkigt. Att en dag chatta jättemycket med en härlig tjej för att nästa dag inte få ett endaste svar. Det tråkigaste är ändå det att om man bestämt en träffplats och tidpunkt, men den andra dyker inte upp. Varför inte bara skicka “Hej, jag måste ställa in träffen” eller något liknande?

Flera personer som jag talar med beskriver Tinder som ytligt. Konceptet att sitta och texta med en annan person intresserar inte heller för dessa. Jag håller med. Det blir långtråkigt att sitta timme ut och timme in och skicka meddelanden i stället för att träffa personen i verkligheten.   

Under min studietid var jag alltså inte tillsammans med någon. Och jag hade svårt att förhålla mig till singelskapet. Jag hade förväntningar om att träffa min livspartner under studierna. Men även om jag inte gjorde det har min värld inte fallit samman. Jag kan även hitta den här personen också på en annan plats och tid i livet. Det finns förstås också ett liv efter studietiden. 

Sedan tre år tillbaka arbetar jag som journalist. Jag trivs jättebra i mitt arbete och längtar inte tillbaka till studielivet. Men då jag kastar en blick i backspegeln är jag glad över att jag under den här tiden ville kasta mig in i dejtandets osäkra värld. 

John Illman är frilansjournalist. Du kan läsa hans tidigare alster för Studentbladet genom den här länken.

Vad tycker du?