Hoppa till innehåll

Krönika: En titt på valborg i backspegeln

Brunch, kubb, Havis Amanda, lönnkrog. Studentbladets Sofia Ahläng sammanfattar sitt valborgsfirande i ett brev till Lundagårds Arvid Grange. 

Min vappenhelg, ja! I år känns det verkligen som att jag fick revansch för de två tidigare åren. Dagen innan var jag på sitz, vilket resulterar i att jag inleder valborgsmässoafton på precis rätt sätt: bakfull. Men det får jag snabbt skaka av mig, för jag har bråttom till en brunch hemma hos en kompis. 

Väl där får jag veta att en brunchdeltagare kommit dit raka vägen från förra kvällens efterfest, och en annan från en minst lika alkoholbaserad kryssning. Så där får jag erkänna mig besegrad. Men åtminstone har jag kunnat ställa upp mål inför nästa år, vilket ändå får ses som positivt. 

Efter brunchen beger vi oss mot det obligatoriska parksupandet. Här spelar man kubb och fryser och uträttar sina behov helt skamlöst bakom vilket träd, alternativt gathörn, som helst.

Lite mjöd dricker jag också! Pinsamt och lite ofinländskt, om jag ska vara ärlig. 

Efter parksupandet är nästa destination Havis Amanda. Vi kommer dit i god tid innan mösspåläggningen. Inte för att det egentligen spelar någon roll, alla ser lika lite ändå. Men där får jag stå och trängas, precis som jag ville. När vi sedan ska ta oss vidare till nästa drink tappar jag bort resten av gänget i folkmassan, och vi får avsätta en god stund åt att samla ihop oss igen.

Nu när vi har tagit oss igenom dagen är det dags att åka tillbaka till brunchlägenheten och grunda inför kvällen. Varför vi ens tycker det är en bra idé att gå ut längre i det skicket förstår jag egentligen inte, men ut ska vi. 

Så vi tar oss till en lönnkrog. Nu är lönnkrogen i fråga tydligen så fruktansvärt hemlig att jag inte vet om jag vågar berätta någonting alls om vad som händer där, man vill ju inte riskera att bli portad. Men efter ett tag där bestämmer vi oss i alla fall för att vi är tillräckligt creeped out för en kväll, så vi går hem. 

Ja, eller alltså tillbaka till brunchlägenheten då. De flesta i följet har vid det laget trillat av, bland annat brunchlägenhetens egentliga invånare, så nästa morgon får jag till och med vakna bland folk jag inte känner!

På söndagen, första maj, är vi alla i så rokot (österbottniska för typ dåligt, svagt, klent) skick att vi bestämmer oss för att vår vappenhelg tog slut kvällen innan. Det är jag helt okej med, för i år i alla fall. 

Låt oss nu lämna vappenhelgen i det förgångna. Sommaren står för dörren. Jag har inlett min praktik, och avslutar samtidigt vårens sista kurser. Inte för något i världen kan jag förstå varför folk frivilligt väljer att studera och jobba på samma gång, vi kan säga så mycket. 

Doften av vårblom i Helsingfors kan jag inte uttala mig om, för jag är täppt i näsan av allt pollen. Men jag har redan lyckats ge mig själv ett lindrigare solsting, så visst är det somrigt här också! 

Hur ser studielivet ut på sommaren i Lund? Åker folk tillbaka till sina respektive hemorter, och packar undan allt som heter studieliv fram till nästa höst? Bli sommaren en andningspaus?

Sofia studerar vid Helsingfors universitet. Våren 2022 brevväxlar hon med Lundagårds Arvid Grange om studieliv och studentikosa.

Vad tycker du?