Tåget lämnar Gräsviken, Finlands tidigare västligaste metrostation. Färdriktning är nu västerut mot Esbo. Tågvagnarna är smockfyllda med studenter, unga som gamla och andra nyfikna. En del har förfestat under natten. Många har väntat på den här tågturen.
Dörrarna öppnas i Drumsö och resenärerna jublar och sjunger ”Ja må de leva” och hejjarramsor. Några stiger på. Dörrarna stängs och tåget fortsätter över kommungränsen till Esbo. Nästa Käggeludden. Dörrarna öppnas. Jubel. Resenärernas blickar är spända mot perrongen. Ingen stiger på här.
– Kom nu då Esbobor! Vi har ju ett tåg åt er, ropar en man lite irriterat men skämtsamt genom dörrarna.
Nästa Aalto-universitetet. Här är det fest. Teknologorkestern Humpsvakar spelar på perrongen.
Det är glada toner och orkestern har delat upp sig. En del av orkestern stiger av ett tåg som kommer från Kägelviken.
– Vi har spelat och livat upp stämningen i vagnarna, säger Nils ”Lilleskutt” Skogman, medlem i Humpsvakar.
Martin Enell, studerande bosatt i Esbo, är nöjd med de nya stationerna och att västmetron har öppnat. Han var medresenär på det första fullsmockade tåget på den nya linjen.
– Det var magiskt och lite overkligt. Tänk att det blev klart och att det fungerar, säger Enell.
Klockan 06.39 tog festligheterna slut på metrostationen vid Aalto-universitetet, för den här gången. Under dagens och kvällens lopp lär det enligt rykte förekomma mera spontana festligheter under jorden i Esbo.
Pingback: Konsten har invaderat Otnäs – och inget är sig likt - Studentbladet