Studentbladets stora Ylonz-reportage

Följ med vad som hände när Studentbladets Ylonz-amatörer med nöd och näppe överlevde årets viktigaste idrottsevenemang.

Klockan halv tolv står jag utanför ett soligt Casa Academica. Förväntningarna är höga. Jag har aldrig tidigare deltagit i Teknologernas legendariska ölorientering Ylonz och ser verkligen fram emot att se vad det hela egentligen handlar om.

Stämningen utanför Casa är på topp. Studerande utklädda till matbud, kirurger, Pokemon- tränare och fotbollspelare väntar på att få starta orienteringen, de flesta med en redan färdigt öppnad öl i handen.

Samtidigt börjar jag själv vara lite orolig. Klockan tickar och mina kära lagkamrater syns inte till. Med tio minuter kvar till start känner jag mig manad att ringa till dem.

Det visar sig att vår tredje medlem hade staplat hem från Kaarle XII, i folkmun Kalle, klockan halv sju på morgonen. Med facit på hand kan vi konstatera att det var ett under att han överhuvudtaget lyckades ta sig upp ur sängen.

Trots en mycket tung morgon för vissa, anländer alla till slut i tid. Som traditionen påbjuder dricker vi varsin ljummen öl i startområdet och efter det får vi årets ledtrådar.

Nu kör vi!

Ylonz koncept är enkelt men fungerande. Varje lag ska lösa sex ledtrådar. Dessa leder till sex olika barer runt om i huvudstadsregionen. På varje bar ska lagets medlemmar förtära en alkoholhaltig dryck. Snabbast i mål vinner.

Samtidigt inser alla tre att vi är ett gäng amatörer omringade av Ylonz-veteraner. Så jag bestämmer mig för att fråga runt efter lite tips.

– En bra strategi är att lösa en ledtråd och så far du till den baren och dricker din öl i lugn och ro. Under orienteringens gång kan du fundera på de övriga ledtrådarna och med tiden hittar man nog en bra rutt, konstaterar gruppen Ylonz Club Slap & Old.

Laget Fernando Ylonzo beskriver Ylonz som en version av Amazing Race gjord för studerande. Enligt dem är det bästa med evenemanget att det sist och slutligen inte är så seriöst.

– Ylonz är en tävling och det är lite lagom bråttom men ändå roligt. Det är lite skillnad på strategin beroende på om du vill vinna eller om du bara vill komma i mål. För oss är det inte så viktigt att vinna utan vi satsar på utstyrseln. Oavsett vad lönar det sig att dricka mycket vatten i början och äta en ordentlig frukost, säger laget Fernando Ylonzo.

Här inser jag att jag redan gjort ett misstag. Min frukost bestod nämligen av två koppar kaffe och en hamburgare från Burger King. Det i kombination med en ljummen öl och en lonkero är inte något min mage verkar tycka om. Något vatten har jag inte heller druckit.

Hursomhelst finns det inte tid att tänka på sådant. Vi har nämligen lyckats lösa den första ledtråden och nu bär det av till Sportsbar Töölö.

Krångliga ledtrådar

På Sportsbar Töölö är det trångt, men efter lite köande slipper vi in och kan pricka av den destinationen. Samtidigt inser vi att det här kan bli svårare än vi trott, de följande ledtrådarna är allt annat än lätta.

Tack vare lite taktiskt utbyte av teorier och några hjälpsamma tips från en studerande utklädd till kräfta på bussen lyckas vi ändå staka ut en plan. Nästa stopp blir Heidi’s Bier Bar i centrala Helsingfors.

Väl framme i Heidi’s inser vi snabbt att det finns en orsak till att vi inte satt vår fot på stället sedan gymnasiet.

Besöket avslutas hastigt, men inte utan att vi i misstag skickar ett annat lag till fel bar. Tydligen var vi inte så bra på att lösa ledtrådarna som vi trodde.

På Ylonz får lagen enbart ta sig från en punkt till en annan gåendes eller med kollektivtrafik. Taxin, elsparkcyklar samt häst och kärra är förbjudet.

För vissa medför det här en del problem. Speciellt om man klär sig i en enorm vindruvskostym som tar upp en halv buss. Som tur vad är det lätt att ignorera sura blickar från mindre studentikåsa passagerare efter några öl.

Det börjar bli bråttom

Nästa punkt är Musta Härkä i Vallgård, en bar som påminner om lokalbarerna i min kära hemkommun Kyrkslätt. Inte särskilt smickrande det, men vad skulle Ylonz vara utan minst en riktigt sunkig bar?

Vårt först riktigt stora misstag gör vi på nästa punkt, Bar Pinokkio i Alberga. Här finns det nämligen en terass och solen lyser skönt.

Följaktligen förtär Studentbladets tappra lag mer än en dryck här och mitt i allt har vi suttit två timmar på terassen. Nu börjar det verkligen bli bråttom att hinna i mål, men i alla fall hann jag ta en hel del bilder under de två timmarna vi satt här.

Slutspurten inleds

Efter en lång och skön stund i solen rör vi oss vidare mot Grankulla och nästa punkt. På vägen dit träffar vi igen på vindruvorna, som återigen fyller hel vagn med sina kostymer.

Väl framme i Grankulla och Guido’s Pizza hinner vid inte med så mycket småprat. Vi hinkar snabbt ner en ljummen lonkero. Öl finns det inte till förfogande. Törstiga Ylonz-deltagare har redan hunnit dricka upp hela lagret.

En riktig finsk klassiker på en utekväll är att en helt okänd medelålders alkoholist inleder en konversation med dig. Så det var inte särskilt överraskande vi fick uppleva det här under Ylonz. Det som däremot var överraskande var att den här konversationen skedde i Grankulla och inte i Sörnäs.

Hur som haver har vi en stel men trevligt diskussion. Som tur vad hoppar ändå vår nyfunna vän på en annan buss.

Sist ut är Vaappuva Ankka i Storängen. Här är det igen bråttom och vi köper snabbt ett par shots för att hinna till nästa buss.

Klockan är vid det här laget över 19, vilket innebär att vi har supit i snart åtta timmar. Det börjar tära på orken men nu är det för sent att ge upp. Vi ska hinna till mållinjen i tid.

På väg in i dimman

Att hinna i mål i tid blir tajtare än förväntat. Vi anländer i Otnäs med tre minuters maginal. Vid det här laget är vi ändå härdare och de tre sista ölburkarna slinker lätt ner.

– Det är tradition att vinnaren får äran att ordna nästa års Ylonz. Vi hade så roligt förra året att vi ville att alla ska ha lika roligt i år, konstaterar arrangörerna Alvar, Robin och Victor.

Hur ska man då göra för att vinna Ylonz?

– Drick snabbt, spring snabbare och lös gåtorna ännu snabbare.

Nu är det ändå dags för Studentbladet att tack för sig. Efterfesten väntar och det är dags att bege sig ut i dimman.