År 1875 undertecknade Nylands nation och Värmlands nation i ett så kallat gästvänskapsförbund. I avtalet slogs det fast att nylänningar alltid skulle vara självskrivna gäster på Värmlands nation. Detsamma gällde värmlänningar på besök i Helsingfors.
Samarbetet har sedan dess klarat sig igenom rysk censur, ett inbördeskrig samt två världskrig och om man får tro på Nylands nations kurator Fredrik Palmén kommer vänskapen att överleva i minst 150 år till.
Nyfiken på hur det kom sig att just Nyland och Värmland fördes samman? Tryck här!
Orsaken till att de till synes udda vännerna sammanfördes bottnade i den begynnande språkstriden i Finland. Svenskan var under 1800-talet fortsättningsvis det dominanta språket inom makteliten och universitetsvärlden.
Det här var en nål i ögat för den fennomanska rörelsen som strävade efter att jämställa språken i storfurstendömet. Deras frontfigur Johan Vilhelm Snellman konstaterade att språket utgör grunden för en nation och i Finland är det språket finska, som de svenskspråkiga må lära sig.
Som motreaktion uppkom svekomanerna. De ställde sig i opposition till fennomanerna och betonade den svenskspråkiga kulturens vikt. En av de mest inbitna svekomanerna var Axel Olof Freudenthal, kurator för Nylands nation och professor i litteratur vid Helsingfors universitet. För honom var därför kontakten till det svenska i Sverige viktig.
Att Freudenthal valde att orkestrera ett avtal med just Värmlands nation berodde på att han själv hade värmländska rötter och att han redan var inskriven i nationen.
Idag är språkstriden förbi men vänskapen mellan nationerna består. Många påstår med ganska stor säkerhet att det är den äldsta vänskapen mellan nationer i Norden, andra säger mer ambitiöst att den är äldsta i Europa. Den mest inbitna nationsfantasten kanske till och med vågar påstå att det inte finns en äldre vänskap någon annanstans i världen.
”Den nyländska punschen slår allt annat”
Jubileumsfirandet inleddes i fredags med ett besök på svenska ambassaden, därefter fick de värmländska gästerna bekanta sig med Västnyland då de besökte Västankvarn gård i Ingå.
Festligheterna i Helsingfors är bara startskottet, jubileumsåret fortsätter med bal nästa höst i Uppsala.
– Gårdagen var faktiskt rolig. Det inleddes med bubbel och snittar på ambassaden och slutade bland kossor i lagården. Tycker att det beskriver vår relation ganska bra. Det är högt och lågt och vi har kul tillsammans, säger Victor K. Käck, förste kurator vid Värmlands nation.
Här får Käck medhåll av Carl Graae, andre kurator vid Värmlands nation.
– Det är alltid fint att komma till Finland och Helsingfors. Det är på något sätt hemtrevligt, minst lika hemtrevligt som hemma i Sverige, berättar Graae.

Sammanlagt har trettio värmlänningar hoppat på Sverigebåten (eller Finlandsfärjan som den kallas på andra sidan Östersjön) för att fira 150 års jubileet.
– Vi satt och drack longdrinks på båten och pratade. Under samtalet kom det fram att ganska få tidigare varit på Nylands nation, men alla kunde ändå berätta en historia som på något sätt involverade ”Nylle”. Det känns familjärt även om vi kanske inte ses så ofta, berättar Käck.
Utöver festligheterna och vänskapen finns det ännu en sak som de svenska gästerna ser fram emot, nämligen punschen. Det är en oersättlig del av den finska och svenska sitskulturen, och på Nylands nation tillverkas punschen enligt ett eget hemligt recept.
– Vi svenskar är naturligtvis stolta över vår punsch, men här har vi mött vår överman. Den nyländska punschen slår allt annat, den dricker vi mer än gärna, säger Käck.
”Man vet aldrig vad kvällen kommer hämta med sig”
Det är inte bara värmlänningarna som reser över till Finland, utan nylänningarna besöker också regelbundet Uppsala. Dessa besök hör till studietidens höjdpunkter.
– När man kommer till Uppsala känns det som att vi alla är vänner, även om man aldrig tidigare har träffats. Alla är i samma båt, det går att hoppa med i det roliga utan att det känns stelt eller konstigt. Man vet aldrig vad kvällen kommer hämta med sig, berättar Selja Taipale, tidigare ordförande för Nylands nation.
Uppsala är en stad fylld med traditioner, främst studentikosa sådana. En av dessa är det nyländska hoppet, då besökande nylänningar tar sig ett dopp i Fyrisån som rinner genom staden.
– Första gången jag introducerades till ”Nylle” var i Uppsala under en vårbalsnatt. Jag var ute på stan klockan fyra på natten och mitt i allt började alla hoppa ner i ån, minns Graae.
– Nyländska hoppet brukar göras i frack eller långklänning, men det är bara en liten del av vårbalsveckan som också såklart består av bland annat trevlig samvaro, körsång i gryningen och många fantastiska nya och gamla bekantskaper, något som denna vänskap nationerna emellan i grund och botten handlar om, fyller Palmén på.
Avslutningsvis konstaterar Graae att det är väldigt fint att få återförenas år efter år.
– Det är definitivt en ljuspunkt i studietiden.