Kolumn: Länge leve mammakorven!

De senaste veckorna har det debatterats hett på andra sidan Östersjön. De långa dunjackorna syns även här, och Jessica Nyberg tycker inte att de förtjänar att förlöjligas. Dessutom kunde de ha blivit kallade för något ännu värre.

Häromveckan fick jag höra det konstigaste nya begreppet jag hört hittills i år: Mammakorv. Med andra ord, den knälånga dunjackan som allt fler nordbor klär sig i, och som skapat het debatt i vårt svenska grannland.

Man ser dem överallt. Vissa dagar får jag samma känsla av de otaliga jackorna som jag får av att se busspassagerare med sina mobiler. Det känns dystopiskt. Har vi faktiskt förlorat förmågan att stå ut bland andra? Viljan att vara egendomlig?

Men om jag skulle säga att det nya jack-modet var någonting jag ogillade så skulle det vara en lögn. För några månader sedan var också jag en av dem som ville ha en sådan jacka. Och när man vill ha något, då börjar man lägga märke till andra som har det. Det tog inte länge innan jag insåg hur populära de egentligen var. Precis som Marimekkos tygkassar kunde jag inte gå genom centrum utan att få syn på dem.

Det var inte bara för att de var stilrena och att de passar med nästan allt. Främsta orsaken var att de såg så varma och sköna ut. Helt enkelt, jackan har kombinerat de två behov som vilken nordbo som helst vill fylla under vintern: värme och snyggt utseende. Framförallt känns jackan tidlös. Jag är ingen modevetare, men jag blir inte förvånad om mammakorven kommer klä mina barnbarns barn.

Debatten i Sverige, och möjligtvis snart i Svenskfinland, började när folk uttryckte sig kritiskt till hur jackan såg ut. Därav synonymen mammakorv. Flera har stört sig på begreppet, men en del av de som har jackan tycker även om det. Kanske grundtanken var att nedvärdera kvinnors klädsel (som i sig inte är något nytt), men även män har börjat klä sig i de långa dunjackorna. I ärlighetens namn, skulle det nästan kännas ännu mer nedvärderande att kalla den för en pappakorv.

I stället för att tänka att folk blivit tråkiga som klär sig som alla andra, kanske man kunde tänka på det som en form av samhörighet. Så vitt jag sett klär jackan de flesta. Studerande, pensionärer, föräldrar som barn. Och är det inte bara något fantastiskt i att en modetrend baseras på bekvämlighet för en gångs skull?

Som med skammandet av nykterhet och some-användning, är skammandet av mammakorvbärare helt obefogat. Om jackan stör dig, är det som tur ingen som tvingar dig att ha en själv.