Ett utdrag från vetenskapens natt: Behövs det ett akademiskt uppror?

”Våra universitet får under inga omständigheter förvandlas till institutioner som enbart följer näringslivets och politikens intressen”. Det här och mycket mera diskuteras under årets upplaga av vetenskapens natt.

Igår kväll firades vetenskapens natt i Helsingfors med en bred uppsättning av olika paneldiskussioner och föredrag runt om i stadskärnan. 

Deltagarna i evenemanget kunde bekanta sig närmare med hur sömn bidrar till mjölkkors välmående tillsammans med ett stop Guinness på Molly Malones irländska pub eller alternativt lära sig mer om hur framtidens mat ser ut på vetenskapsmuseet lågan. 

För min egen del handlade kvällen om ett akademiskt uppror.

Universitetsvärldens problem och orättvisor synas

Universiteten, både i Finland och internationellt, ses som en av de pelare som upprätthåller vårt demokratiska samhälle. Det är här som vetenskapen frodas och det är här som unga formas till utbildade och kritiskt tänkande medborgare. 

Eller det här är iallafall den bilden som universiteten vill visa upp, samtidigt är det ett faktum att verkligheten inte alltid motsvarar det högt ställda bildningsidealet. 

I paneldiskussionen ”Det akademiska upproret” synas de orättvisor och problem som idag finns i universitetsvärlden.  Diskussionen leds av  forskarna Minne Matikainen, Anni Piironen och Paula Silvén som alla tre arbetar med att sammanställa ett specialnummer av tidskriften Tiedepolitiikka som behandlar det ovannämnda temat.

Näringslivets och politikens intressen får inte styra universitetens forskning

Ett aktuellt orosmoment som lyftes fram är de nyliberala vindarna som blåser allt starkare. Med dem följer krav på effektivisering och ekonomisk vinst, vilket ofta rimmar illa med universitetens bildningsideal och långsamma forskning. 

– Vi måste värna om universitetens grunduppgifter. Våra universitet får under inga omständigheter förvandlas till institutioner som enbart följer näringslivets och politikens intressen, säger paneldeltagaren Nelli Piattoeva, professor i utbildningssociologi vid Tammerfors universitet. 

– Idag finns det mycket krav på snabba ryck från universiteten, det ska vara snabb innovation och snabba ekonomiska lösningar. Vi måste förmedla det faktum att vetenskap tar tid. Det är inte en process som kan tvingas fram, utan det kräver tid och arbete, fortsätter hon. 

Den hårda takten och kraven på snabba resultat är något som alla paneldeltagare kan relatera till. Konkurrensen är hård inom det akademiska fältet och för doktorander eller forskare som har tidsbundna anställningar är pressen hård. 

Universiteten är inte heller alltid en välkomnande miljö som uppmuntrar till oliktänkande och diskussion. 

– Jag kommer speciellt ihåg en konferens där det kommenterades om min klädsel. Varför är det inte min expertis som bedöms utan min klädsel? Det känns som att universiteten har svårt att hantera saker som sexism och rasism även om det under de senaste åren börjats ta mer seriöst, säger Nuppu Koivisto-Kaasik, forskningsdoktor inom musikvetenskap vid konstuniversitet.

Hur kan vi påverka utvecklingen?

Det är en sak att tala om ett akademiskt uppror, en annan att verkligen arbeta för att åstadkomma en förändring. Hur kan studerande och forskare arbeta för att förbättra den akademiska världen?

– Nyckeln ligger i samarbete. Studerande, föreläsare, forskare och övrig personal måste tillsammans lista ut hur framtidens universitet ska se ut. Samtidigt måste universitetsvärlden bli bättre på att påverka universitetspolitiken, vi kan inte alltid reagera på beslut som redan fattats, menar Koivisto-Kaasik. 

Mikko Puotanen, forskardoktor i statskunskap vid Tammerfors universitet, tror på universitetsdemokratin som en arena för förändring.

– I Finland, och i resten av Norden, har vi på många sätt en väldigt unik lagstiftning gällande demokratiskt beslutsfattande vid universiteten. Det gör att vi har en möjlighet att påverka det beslutsfattandet som görs, till skillnad från de väldigt hierarkiska anglo-saxiska universiteten.  

– Samtidigt är jag orolig över det minskade engagemanget för demokratin. Om vi drar bort oss från de arenor där beslutsfattandet görs så kommer vi också att förlora vår röst, fortsätter han.