Hoppa till innehåll

Oscarsstatyetten är oväsentlig – det är Egilgalan som gäller

I förra veckan gick den 25:e Egilgalan av stapeln. Ett evenemang anordnat av yrkeshögskolan Arcadas ämnesförening Commedia, där film och media studerande visar upp det gångna årets filmprojekt på stora bioduken. En kväll fylld av gemenskap, firande, nervositet och underhållning men också prisutdelning för bästa film och arbete inom olika kategorier.

Sakta fylls salen inne på Skatuddens Kino-13 med elever, lärare och andra inbjudna gäster till årets Egilgala. Alla iklädda utstyrslar efter kvällens klädkod ”semi-formellt”. Fyllda champagneglas och tilltugg står framdukat på ett långbord mitt i salen. I baren finns dricka uppradat för gästerna att ta av. På andra sidan av rummet glittrar en fotovägg i guld med bokstäverna ”Egil” och två stora ballonger med siffrorna två och fem. 

In i det sista har Commedias styrelse, tillsammans med årets Egil-kommitté, fixat i ordning dekorationer, diplom och Egilgalans egna lejon-statyetter för att göra kvällen möjlig. Zina Degerman, Commedias ordförande och kvällens konferencier ser fram emot att få sätta i gång årets program och filmer. 

– Egilgalan betyder jättemycket för mig. Det är då alla film och media studerandes får samlas tillsammans och fira det vi gjort och åstadkommit. Det läggs jättemycket tid på att göra de filmer som visas, så det är fint att det uppmärksammas, berättar Degerman.

En bild som visar Människoansikte, person, klädsel, staty

Automatiskt genererad beskrivning
Albert Lindberg, från Commedias styrelse, limmar ihop lejon-statyetterna inför kvällen. Bild: Emelie Jönsson

25 års jubileum

Beslutet för vilka filmer som nomineras till priskategorierna och därmed visas på galan bestäms av en förhandsjury cirka en månad i förväg. Förhandsjuryn består av flertalet personer som alla jobbar inom film och tv branschen. På frågan om något extra kommer hända då Egilgalan firar 25 år svarar Degerman så här.

– Vi kommer ha skumpa på plats och så kommer vi ha en hälsning från Egilgalans grundare [Jenny Nyroos] som berättar om hur Egilgalan kom till.

Efter en halvtimmes mingel i foajén öppnas dörrarna in till biosalongen. När Degerman kliver upp på scenen för att starta i gång kvällen och hälsa alla välkomna möts hon av både applåder och jubel från publiken. Den goda stämningen är påtaglig i salen och så även spänningen inför att de första filmerna ska sätta i gång.

Filmfesten drar igång

Degerman förklarar för publiken att kvällens schema ser ut som så; först visas sex stycken kortfilmer direkt efter varandra, därefter en paus innan de följande och sista kortfilmerna rullar igång. Totalt är det 12 stycken filmer som är nominerade, varav tio av dessa är fiktiva och två stycken är dokumentärer.

Under den andra och sista pausen för kvällen överlägger den inbjudna huvudjuryn vilka som ska tilldelas vilket pris. Juryns beslut presenteras under prisutdelningen som sker efter andra pausens slut. Kategorierna som juryn delar ut pris i är: Bästa manus, -regi, -foto, -klipp, -ljud, -musik, -dokumentär och bästa film.

En bild som visar klädsel, Människoansikte, Konvent, publik

Automatiskt genererad beskrivning
Konferencieren Zina Degerman hälsar alla gäster välkomna. Bild: Emelie Jönsson

Utöver dessa delas det även ut pris för publikens favorit (vilket gästerna röstar fram under andra pausen) och årets Commedian (som delas ut till en person som stuckit ut eller gjort något extra inom ämnesföreningen under året). 

Årets filmer bjuder på en bred variation av genrer, drama, thriller, komedi och till och med fantasy. Den före detta film- och mediastuderanden Daniela Ollus tycker det är roligt att vara tillbaka och att se variationen av berättelser på bioduken. Under kvällens första paus står hon tillsammans med John Lönnfeldt, även han en sedan länge utexaminerad student, och diskuterar Egilgalans utveckling.

Förr hade alla årskurser till exempel ett visst tema som de var tvungna att basera sina filmer på. Daniela berättar att hennes årskurs hade temat ”utanförskap”. Vilka filmer som då skulle visas bestämdes av eleverna själva, mer specifikt årskurs tre, som även var arrangörer på den tiden. Då stod endast Commedia med som arrangör på ett litet hörn. 

”Väldigt hög kvalitet i år”

Under andra pausen är det dags för publiken att skanna de uppsatta QR-koderna och rösta på sin favoritfilm. En kompisgrupp står tillsammans och diskuterar kvällens filmer. En har filmen ”Nr. 302” som favorit. En film om två homosexuella kvinnor som under 70-talets Finland försöker ta sig över gränsen till Sverige.

En annan har horrorfilmen ”Lilla Döden”, som med sin berättelse utforskar mönstret hos en beroendeperson som söker sig till våldsamma relationer. Alla i kompisgruppen studerar film och media på andra året och kommer själva att producera sina första fiktiva filmer under våren 2025. De tycker alla att det både är roligt och inspirerande att se sina skolkompisars filmer.

Detta tycker framför allt Enna Collin som själv studerar på den enda inriktningen på film och media som inte är en del av filmskapandet. 

– Som en online-media student så tycker jag det är jätteroligt att se vad folk gör och hur bra folk presterar. Jag tycker det har varit jättehög kvalité i år, berättar Enna.

En bild som visar Människoansikte, klädsel, person, leende

Automatiskt genererad beskrivning
För Solveig Eriksson, Enna Collin, Sara Rosqvist, Jannica Holmström och Emma Nordblad, är detta deras andra år på Egilgalan. Bild: Emelie Jönsson

Emma Nordblad, som studerar på inriktningen foto och klipp instämmer.

– Fastän vi nu är på andra året och än så länge inte har något som vi visar här, så är det häftigt att se vad de äldre studerande har gjort och vad man kan åstadkomma, säger Emma.

Kvällen börjar sakteligen lida mot vad de flesta gäster anser som kvällens höjdpunkt – prisutdelning samt tillhörande inserter skapade av fjärdeårets studerande. Gästerna samlas åter inne i biosalongen och årets huvudjury bestående av Saara Cantell (filmregissör och manusförfattare), Jan Reuter (regissör och filmfotograf) och Zacharias Kullman (ljudplanerare) äntrar scenen. 

En bild som visar klädsel, person, Människoansikte, person

Automatiskt genererad beskrivning
Årets jurymedlemmar – Zacharias Kullman, Saara Cantell och Jan Reuter. Bild: Emelie Jönsson

Det har varit en ära men inga lätta beslut, delger jurymedlemmarna. De anser att det varit hög kvalité på årets filmer vilket gjort att beslutsfattandet inte varit enkelt.

Tre mormödrar och ett vinnande koncept

Första priset som delas ut är bästa manus och går till Lukas Jokilehto för filmen ”Kuriirit”. En film om tre mormödrar och en hektisk bilfärd för att hjälpa sitt gemensamma barnbarn som tappat bort en ring inför ett frieri. ”En personlig och rörande berättelse” lyder motiveringen från juryn. 

Jokilehto berättar för Studentbladet om inspirationen bakom filmen.

– Jag är själv väldigt nära mina morföräldrar och farföräldrar, så det kom därifrån. Och hur mycket jag vill att de ska veta att jag uppskattar det dem gjort för mig. Så detta är mitt sätt att säga tack.

Jokilehto berättar också att det viktigaste med kvällen för honom har varit att få dela filmen med övriga i teammedlemmar, som fram tills idag inte haft möjlighet att se slutresultatet av den film de alla jobbat så hårt tillsammans med. 

En bild som visar klädsel, Människoansikte, mikrofon, Offentligt tal

Automatiskt genererad beskrivning
Lukas Jokilehto håller tacktal efter att ha  vunnit priset Bästa Manus. Bild: Emelie Jönsson

Prisutdelningen fortsätter och jublet efter varje utlåtande ökar i intensitet i takt med att nervositeten sjunker.  I alla fall fram tills att priset för Bästa Film ska presenteras.

En oväntad vinnare

 Vi har valt att ge priset till en av filmerna som inte var nominerad i kategorin, meddelar Zacharias Kullman i mikrofonen.

Ett sus hörs igenom salen och förvirrade blickar söker varandra mellan stolsraderna. Juryn förklarar att de alla gemensamt känt något speciellt för en och samma film och att de därför tagit beslutet att strunta i förhandsjuryns åsikter om vilka filmer priset står emellan. I stället har de valt att tilldela priset för Bästa Film till kortfilmen ”Period Saga”.

Rummet exploderar i applåder när teamet bakom ”Period Saga” stegar ner till scenen. Samma film vann även pris för Bästa Foto med Henrik Miettinen som fotograf och nu får teamet ta emot ytterligare ett diplom av juryn. Publiken fortsätter applådera och regissören samt manusförfattaren Mai Skön har både svårt att stå still och sätta ord på sin glädje när hon tackar juryn och filmteamet för sitt hårda arbete.

Filmen Period Saga är en konstnärlig film där tittaren får följa huvudkaraktären i hennes menscykel. Studentbladet fångar Skön i kapprummet efter galan där leendet fortfarande sträcker sig från öra till öra. Hon tar och berättar mera om sin film.

 Idén kom när jag och min rumskompis började prata om menscykeln och så kom jag på; tänk om man skulle göra en ”episod-aktig” film om det här? Jag ville bara testa på! Det är mycket som jag har i min inre fantasivärld, som jag ville få fram på något sätt det här i manuset. Även i samarbete med foto och ljud.

En bild som visar klädsel, Människoansikte, person, vägg

Automatiskt genererad beskrivning
Mai Skön, regissören och manusförfattaren bakom ”Period Saga”,  kramar om sin fotograf Henrik Miettinen. Bild: Emelie Jönsson

Våga lita på dig själv

I Sköns tacktal trycker hon på att man ska våga uttrycka sig kreativt. I frågan om Skön skulle vilja säga något till andra som vill skapa film eller andra kreativa projekt svarar hon.

 Våga lita på er själva! Om ni har någonting här på hjärtat som ni vill berätta, visuellt eller konstnärligt sett, så testa! Man vet aldrig om det kommer blir bra, men det är bara att testa sig fram och det gjorde jag. Jag skulle säga att det här är min första kortfilm och jag kunde inte förvänta mig att det blev så fint. 

Intervjun avslutas och Skön samt de andra vinnarna för kvällen överös med gratulationer av vänner och klasskamrater. Efter att de sista priserna delats ut tackade Degerman för kvällen och avrundade därmed galan. Lokalen utrymdes därefter och i foajén samlas alla för att hämta sina ytterkläder och småprata med varandra. Runtomkring har arrangörerna börjat städa undan skräp och ställa tillbaka bord och stolar på sina rätta platser i lokalen.

Stämningen upplevs som glad och belåten av både arrangörer och gäster. En efterfest för alla väntar, men självaste Egilgalan på K-13 är nu officiellt över för den här gången. Det blir att vänta och se om de i framtiden kommer fira 25 år till.

Vad tycker du?