Finlands äldsta spex, Thoracala medicinarspexet, är här igen. Under årets första månader kräver spexet otaliga timmar av nästan hela föreningen, och Studentbladet följde med hur processen gick till.
500 människor står och applåderar entusiastiskt i festsalen i SYK. De flesta är klädda i frackar, klänningar och kostymer, många ska på Thorax årsfest som hålls ännu samma kväll. På scen står tiotals dansare, skådespelare och musiker som just har spelat premiären av spexet Pompeii. En vinter av intensivt arbete har kulminerat här.
Två månader tidigare, en kylig eftermiddag i mitten av januari, åker jag till Annexet i Mejlans. Efter att ha gått genom lokalens dunkla festutrymmen och ett mörkt kök hittar jag fram till ett väl upplyst rum med slitet trägolv. Allvarliga läkare ser ner på mig från tavlorna på väggen, men på golvet står blivande läkare som är allt annat än allvarliga.
Här på Annexet, medicinarklubben Thorax föreningslokal, hålls övningarna för det Thoracala medicinarspexet. I festsalen, där ensemblen övar, inleds en fartfylld och högljudd lek som är svår att hänga med i.
Regissörerna Sonja Nordman och Matias Paersch förklarar att lekens syfte är att välja vem som ska koka kaffe. Och kaffe lär behövas, eftersom övningen pågår i sex och en halv timme.
– Man är spexare i första hand och läkarstuderande i andra hand. Det för oss alla närmare varandra i föreningen men också i yrkeslivet. Man kan möta någon och minnas att “den där kardiologen, han är gammal spexare”, säger Paersch.
Rasmus Åminne, en av spexets skådespelare, säger att gemenskapen som uppstår i klubben är bland det bästa med spexet.
– För att få hela det här spektaklet till stånd behövs alla. Det är roligt att märka att när det börjar bli dags för föreställningarna så blir det mera prat i lunchrestaurangen eller i bibban, säger han.
Nu när det är två månader kvar till premiären, är skratt och fartfylldhet de ord som bäst beskriver spexövningarna. Själva övningarna är enligt Otto Stenman det bästa med att vara med i Thorax spex.
– Vi har mycket improvisationsövningar och ibland uppstår det väldigt absurda situationer, säger Stenman och skrattar.
Improvisation är som bekant A och O för en skådespelare, eller scengångare, i spexet. Omstarterna är bland de saker som spexarna just nu är mest nervösa över.
Som tur övar de mycket och ambitionsnivån är hög. Fyra övningar i veckan, som är mellan fyra och sex timmar långa, innebär även begränsad fritid.
– Jag var förvånad över hur mycket jag behöver öva hemma mellan övningarna, säger Sofia Saxén, som är med för första gången i spexet. Hon påpekar att det ändå är givande att ha något som man får satsa så mycket på.
– Man får ett syfte i livet, säger hon.
– Det är en liten uppoffring, men man hinner nog vara läkare sen, säger Paersch.
”Jag skulle inte existera utan Thorax spex”
Några veckor senare besöker jag Stella Bondestam, en av ensemblens skådespelare, i hennes lägenhet i Tölö. Bondestam är gulis och med i spexet för första gången.
Thorax spex är ändå allt annat än ett nytt och främmande fenomen för Bondestam.
– Jag skulle inte existera utan spexet, säger Bondestam. Hon menar det bokstavligt.
– Pappa stod på scen och min mamma var med i orkestern. Spexvåren är ganska intensiv, man har många föreställningar och den legendariska turnén till Göteborg. Så det är ganska många dygn man spenderar med samma personer, och ja, sen tog det fart, säger hon.
Det är inte bara spexandet som har gått i arv till Bondestam, utan även läkaryrket. Både Bondestams pappa och farfar är nämligen läkare, och till och med hennes farfarsfar hade samma yrke.
Den musikaliska talangen gick också i arv till Bondestam. Hon spelar tvärflöjt och sjunger klassisk sång, och har även för tillfället sångövningar en gång i veckan.
Jag frågar Bondestam hur hon hinner med sångövningar utöver de redan långa spexövningarna. Hon menar att man hinner med sånglektioner en timme i veckan om man prioriterar rätt.
– Min sånglärare är också hemskt förstående eftersom många medicinstuderande går till samma sånglärare, så hon vet vad Thorax spex är, säger Bondestam och skrattar.
Har du någon fritid?
– Jag har turen att mina kompisar är ganska flexibla. Jag har sagt till dem att jag har spex och de är väldigt medvetna och involverade, berättar Bondestam.
Bondestam har en imponerande samling litterära klassiker, och jag stannar kvar och vi talar om böcker i nästan en timme. Hon är mycket kulturintresserad och när jag ska gå berättar hon att hon ska gå på museum senare ikväll.
– Min karaktär är en kulturtant, så man måste ju ha referenser för det, säger Bondestam och skrattar.
Spänningen stiger inför premiären
När jag besöker spexövningarna igen en månad senare är det vändag. Övningarna börjar med ett lugnare tempo än förra gången, alla ensemblens medlemmar skriver vänliga kommentarer på lappar till varandra. Men den lugna stämningen får inte vara allt för länge.
– Vi läser inte vad alla skrev till varandra, för vi kan inte bli alltför emotionella nu. Så vik ihop lappen, sätt den i väskan och läs den hemma, säger Paersch bestämt.
Den här gången leker de inte, utan de går rakt på sak med att slipa på scener.
Stämningen är fortfarande munter, men alla är snäppet mer seriösa och koncentrerade den här gången. Nu är det ändå bara 3 veckor och 2 dagar kvar till premiären.
Helgen innan ordnade Thorax ett kulissveckoslut, då föreningens medlemmar samlades på Annexet för att tillsammans bygga kulisserna. Alla kulisser blev så gott som färdiga.
– Det blev på något sätt väldigt äkta och konkret att premiären börjar närma sig. Vi har bara en scen som vi inte har dragit igenom ännu, säger regissören Sonja Nordman.
Nordman nämner att de sista övningarna och genrepen kommer att vara mycket intensiva.
– Det blir ett helt nytt moment för oss att koordinera och leda. Allt på samma gång, skådespelarna, alla dansare, all rekvisita, ljud, ljus och orkestern, säger hon.
Skådespelarna är mycket förväntansfulla inför premiären.
– Man märker att nervositeten gör att man får mera energi att öva, säger Saxén.
Bondestam ser till och med fram emot att inte kunna sova kvällen före premiären.
– Det är ju jobbigt i stunden, men man är liksom så taggad på att få visa upp allt det här som vi har gjort.
Ensemblens medlemmar funderar också redan på tiden efter spexet.
– Nog ser jag också fram emot premiären för att man får lite mer fritid efter den också, säger Stenman.
Den ökade fritiden som väntar dem efter spexet är ändå något som kommer att vara svårt att vänja sig vid.
– Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på sen. Det kommer bli en helt hemsk tomhet efter det här, säger Rösgren.
Premiärdags
På premiärdagen, lördagen den 9 mars, anländer jag till SYK klockan 10 på morgonen för att följa med förberedelserna.
När jag stiger in i en tom aula ser jag Paersch kila förbi. Han vinkar till mig att följa med, samtidigt som han stressat talar i telefon. Han tar mig till utrymmet där scengångarna sminkas.
Jag försöker klämma in en fråga om hur det går, men Paersch har inte tid för mig. Han bara vinkar och springer i väg. Också skådespelarna är mycket upptagna av sminkandet. Jag hinner ändå fråga Rösgren hur morgonen har gått.
– Jag vaknade tidigt imorse av att de andra skådespelarna började skriva “Tagga spex!” i chatten. Sen blev jag nervös och kunde inte somna om. Men när jag kom hit och blev sminkad och fick på kläderna så kändes det mycket bättre, säger hon.
Det kryllar av folk. Sminkare, dansare, PR-ansvariga, kulissarbetare, körsångare, ljud- och ljustekniker och orkesterns medlemmar rusar stressat fram och tillbaka i skolans korridorer. Några timmar senare börjar de finklädda gästerna välla in genom SYK:s huvudingång. Vid det här laget är hela ensemblen backstage i väntan på att få inleda spektaklet.
Snart sitter en förväntansfull publik på sina platser. Så småningom börjar de klappa otåligt och ropa “När börjar spexet?”.
Efter några reklamer och välkomstord börjar showen. Alla delaktiga får efter en lång väntan visa vad de går för. Resultatet av deras hårda arbete är minst sagt imponerande.
Några timmar senare, efter att ha levererat otaliga skämt, sånger, danser och tagit emot flera skott av korkar från skumvinsflaskor i huvudet, har skådespelarna överlevt premiären. Stämningen är euforisk. Regissörerna är stolta och rörda.
– Jag har aldrig känt mig så här stolt i mitt liv. Inte bara för att de är duktiga skådespelare, utan för att de är mina vänner, säger Paersch.
– Det var en helt magisk atmosfär. Nu är det bara dags att byta om från våra karaktärer till årsfest, säger Jessica Laxén. Det är tradition att Thorax firar sin årsfest efter spexpremiären.
Efter att stolta bekanta har gratulerat regissörerna och skådespelarna börjar folk sakta men säkert lämna salen.
För mig har en resa tagit slut; jag har fått följa med hur Thorax spex har byggts upp från de första spexövningarna till premiären. Men för spexarna har det hela bara börjat.
Biljetter till spexet Pompeii kan köpas på Thorax hemsida.