KD-ungas vice ordförande Arvid Karell skriver om vad konservatism betyder för honom.
Jag får ofta frågan varför jag är kristdemokrat, vad det är som gör att ideologin är rätt för mig. Jag brukar svara är att ideologin utgår ifrån att människor inte är perfekta. Så är också fallet.
Kristdemokratin och konservatismen utgår ifrån att människan är ”ofullkomlig” som det så fint heter, det vill säga att människan aldrig kan bli perfekt.
Men varför tycker jag så mycket om just den aspekten då?
Varenda människa har brister. Ingen är perfekt. Men fast vi har olika brister som tar sig uttryck på olika sätt är det ändå något som vi har gemensamt.
Att ha brister är bland det mänskligaste som finns. Att då utgå ifrån dem, eller åtminstone ta dem i beaktande är därför klockrent inom politiken. Det är en motkraft till utopistiska ideologier och extrema tankesätt om social ingenjörskonst.
Också på ett personligt plan är det viktigt att man har möjlighet att inte vara perfekt.
Dagens samhälle har blivit mindre förlåtande för misstag och det finns en allt större press att vara ”korrekt”. För vissa kan det vara svårt att acceptera andras brister, eller sina egna för den delen. Men man måste kunna leva med att man inte är perfekt, och att andra inte är det heller.
Ett av de bästa råd man kan ge åt en ung person som ger sig in i politiken är att de ska minnas att varje person de träffar också bara är människa. Man träffar många färgstarka personer med starka viljor i politiken, och det kan både vara ovant och obekvämt för någon som är ny.
Som exempel kan jag berätta att jag själv har varit en väldigt nervös person. Då man ska träffa riksdagsledamöter och ministrar sjunker inte nervositeten precis. Men om man påminner sig själv att de bara är människor med brister precis som en själv så går det mycket lättare. Inte för att det påverkar samtalet, men det underlättar att kunna relatera till någon och att ha något gemensamt.
Så kom ihåg så här i toleransens tidevarv, att oberoende vem du träffar eller har att göra med, så är det här även deras första gång att ta sig an livet.
