Då Studentbladets chefredaktör bad mig att besöka en av Finlands största mässor i slutet av oktober såg jag mig själv minglandes med andra litterärt intresserade individer, en plastkopp med rödvin i handen, spanande efter finlandssvenska pseudokändisar. Så blev det inte.
När jag anländer fick jag skriva under ett papper med strikta regler och får ett stort klistermärke med texten ”KUVAUSLUPA”. Klistermärket bör bäras synligt. Jag känner mig viktig. Kvinnan bakom bordet frågar mig om jag har varit här tidigare, jag svarar nekande. Hon ler brett och önskar mig välkommen till Sexhibition.
Jag hade förväntat mig en relativt homogen blandning bestående av snuskgubbar och kåta män i militär ålder. Till min överraskning är publiken jämnt uppdelad i kvinnor och män. Hälften av dessa verkar vara par som hade valt mässan som stället för en mysig dejt på lördagskvällen.
Kvinnorna har på sig outfits, männen har på sig kläder. Undantaget är ett fåtal män, klädda i läder eller gummi, som leds omkring i koppel.
Jag kastar ett öga på dagens schema. Det är femton minuter tills mitt första evenemang på huvudscenen, ”Prisoner vs american swat police”. För att dämpa obekvämligheten bestämmer jag mig för att lufsa till ett av mässans många vattenhål för en öl. Med mod i hjärtat och en kall pilsner i handen ställer jag mig framför scenen.
Bra stämning i publiken
Ut springer plötsligt en man i en orange halare. Det måste vara fången, tänker jag. Högtalarna dånar ut ljudet av helikoptrar samt en remix av Destinys Childs låt ”Survivor”. Fången är på rymmen, tänker jag. Men halaren var kunde inte vara på längre än trettio sekunder, innan den byts ut mot en poliskostym, där det stort står SWAT på ryggen. En utklädnad, tänker jag. Smart.
Ut kommer plötsligt en halvnaken kvinna, med en lång svans utstickande ur hennes bak. Vid det här läget börjar jag bli osäker på handlingen. Vår fånge/polis börjar sonika dansa med henne ända tills han blir skjuten och sådeles är tvungen att ta sig av skjortan.
Publiken jublar.
Den halvnakna polisfången tar fram flaggan från den franska kolonialstaten Réunion, som han svingar runt och använder för att skymma sig själv och den besvansade kvinnan. Publiken kan bara gissa vad som försiggår under flaggans skugga.
Det här pågår i fem minuter till, förrän alla på scenen bugar och försvinner lika snabbt som de uppenbarade sig.
Gott om prylar till salu
Jag bestämmer mig för att undersöka vad mässan erbjuder för en vars pengar bränner i fickan. Två stora stånd (höhö) säljer sexleksaker i alla dess former och färger. Mina blickar fastnar vid en dubbelsidig dildo, som verkar ha en ryggrad. Med dess ”14 INCHES COMBINED OF DONG LENGTH” säger den sig kunna ”fill up two horny six inch holes no problem!”.
En herreman som säljer sexleksaker säger sig inte ha tid för en intervju, men jag lyckas tigga till mig femton sekunder av hans tid.
Vad säljer bäst på mässan? Deras egentillverkade vibratorer och dildon. Förstås. Vad säljer sämst: Såna, säger han och pekar på en 40 centimeter lång svart dildo med ”full testicle detail”. Förståeligt.
Överväldigad av dockor, dildon och underkläder traskar jag till den andra sidan av kabelfabriken. Mässan är uppdelad i två olika delar, med två olika scener. Jag blir överraskad när jag ser en snäll gammal gubbe som säljer lakrits i metern, ett bås där man kan sticka hål i sina öron, samt små koppar med groddsallad som deltagarna får smaka på.
Jag tar en liten kopp med groddsallad och slukar den snabbt. På väggen står det att de som besöker runkbåset bör komma ihåg att skriva i gästboken. En man som ser ut som en blandning av en trollkarl och en pirat traskar förbi.
Jag har aldrig sett så mycket läder och cowboyhattar. På stora scenen dansar en kortväxt kvinna på en man som sitter på scenens golv. Ur högtalarna spelar Ushers låt ”Yeah”. Bra låt, bra stämning. Vid det här läget börjar mässan fyllas upp av människor. Efter att mannen blivit utbytt mot ett kön i gummi tar även den här showen sakta slut.
Rob Diesel spottar och trampar på sin medstjärna
Det är dags för en av mässans dragplåster, en man vid namn Rob Diesel. Han är stor, tatuerad och ser samtidigt arg och stolt ut. På sig har han underkläder av märket Diesel, praktiskt. Jag konstaterar att mitt artistnamn i nuläget vore Rob MAN Underwear.
Med sig har han en ung dam, vid namnet Liz Rainbow. Hon kastas omkring, får örfilar och blir spottad i ansiktet. Trots det ser hon rätt nöjd ut. Diesel tar Rainbow stående bakifrån och sätter sin skobeklädda fot på hennes huvud.
Diesel ser nöjd ut, Rainbow ser också nöjd ut (fast inte lika nöjd som Diesel). Jag ser antagligen rädd ut, men tar ändå bilder. Jag har ju ändå hämtat det där foto-klistermärket.
Uppgiven och överstimulerad bestämmer jag mig för att äta något. Mitt val ligger mellan torkat kött, våfflor i form av kuk eller fitta och nachos.
Jag skulle möjligtvis kunna försöka lura till mig 18 minikoppar linssallad, men ger jag snabbt upp på den idén. Det får bli nachos. Förbi mig går en man i kvinno-underkläder, en testikel hänger ut ur hans trosor. Jag börjar tröttna på nakna kroppar.
”När man är nykter kan det bli pinsamt”
Varken den större eller den mindre scenen lockar. Kabelfabriken börjar fyllas upp av mer eller mindre berusade besökare med kåta blickar. Jag bestämmer mig för att traska omkring utan mål då jag plötsligt hör någon tala svenska, halleluja!
Jag sätter mig vid ett par som själv beskriver sig som 55 plus år gamla. Bägge har jackorna på, kön till garderoben var för lång. Vi är inte ens de äldsta här, säger kvinnan.
– De äldsta vi har sett är säkert över 80!, säger hon.
Mannen hade besökt Sexhibition cirka tjugo år sedan, då i ishallen. Då med sina vänner, och då var det ännu bra, menade han.
– Jag saknar arenakänslan, säger han.
– Det är inte samma stämning nu, kanske det beror på åldern, säger han. Någon gång under tidigt 2000-tal besökte han också mässan.
– Då var jag där nykter, det gör jag aldrig mer, säger han och tar en klunk av sin ananas-lonkero.
– När man är nykter kan det hela bli lite pinsamt, säger hon.
De rekommenderar mässan för grupper av unga, speciellt sådana som är lite osäkra på sig själva. En blandad grupp från Raseborg, lite yngre än jag, som jag träffar senare håller med och kallar evenemanget för en vuxencirkus.
Det är kvinnans första gång på mässan.
– Det var ganska spontant, egentligen gjorde jag det för att mina vänner inte trodde att jag skulle göra det, säger hon triumferande.
Fast egentligen, tillägger hon, så är det inte heller riktigt hennes grej. Hon tycker ändå att det är kul att se vad för folk som går omkring här och hur det är klädda. Hon ville köpa en korsett, men den var för dyr, samt ett snuskigt brädspel, men det fanns endast på finska.
Sexöverdos
På scenen hittar jag dagens andra kortvuxna artist, den spanska Mister Peke. Han dansar omkring och gnider sig mot både scenens golv och en medlem av publiken, som bjudits upp på scenen. Höjdpunkten var då han täckte sin nakna kropp under ett skynke, när skynket drogs bort hade han dolt sitt kön mellan hans ihoppressade lår.
Publiken jublar, jag fnittrar. En klassiker.
Strax efter Mister Peke är det återigen dags för herr Diesel att ha sex på scen. Återigen kastas en kvinna omkring och återigen ser Diesel stolt ut över det skränande publikhavet medan hennes ansikte är begravt mellan hans skinkor.
I något skede lyfts hon upp som en galjonsfigur, befäst på Diesels lem. Jag konstaterar att det är sjukt hur osexigt sex kan vara.
Trött sätter jag mig ned på en bänk bredvid ett par som skrållar igenom Pornhub på en telefon. Likt en 40 centimeter lång dildo antagligen är för mycket för de flesta så börjar den här mässan vara för mycket för mig.
För mycket kroppar, för mycket parfymblandad ölstank och för många människor.