KD-ungas styrelsemedlem Arvid Karell efterlyser större politiskt engagemang via traditionella kanaler.
De senaste åren, men framförallt den senaste tiden har man sett en stor vilja bland ungdomen att göra sin röst hörd.
Det har blivit allt populärare att delta och anordna i demonstrationer, manifestationer och ibland även civil olydnad. Att ungdomar engagerar sig på detta sätt tyder starkt på en vilja att göra sin röst hörd och på att få påverka.
Man kan dock förundra sig över och eventuellt börja bli orolig för varför denna vilja inte kanaliseras till politiskt engagemang. Alla dessa ungdomar har fötts in i en demokrati och ett system där de själva kan vara med och delta, rösta, ställa upp i val och vara den förändring de själva vill se.
Istället ser vi allt deras engagemang gå till att kräva och begära av de som har makten att de ska göra som de vill.
Demonstrationer och manifestationer har sin plats. Det är ett lagligt tillvägagångssätt att visa en vilja och så ska de förbli. Däremot tycker jag inte att det ska vara något man tar till lättvändigt och särskilt inte i första hand.
Vi har en av världens friskaste demokratier. Den demokratin har funnits under hela livet för alla som idag är unga. De har all möjlighet att delta i denna demokrati då de är myndiga, och till viss del även före det.
Det finns massor av ungdomsförbund, organisationer och föreningar för unga att delta och vara verksamma i. Det är detta som ungdomen borde hungra efter.
Att ta tillvara på de möjligheter de har att vara med och påverka, att lära sig och lista ut hur de får igenom sina idéer och sina förslag, hur de kan kanalisera sin vilja och sitt engagemang till att göra världen bättre för sina medmänniskor.
Detta är min dröm, att ungdomar ska vilja ta del av det som redan finns till deras förfogande. Jag vill se ett samhälle där ungdomen vill sitta inne i riksdagshuset, inte utanför.
