Hyllorna i arbetsrummet gapar fortfarande halvtomma. Förutom hyllorna består möblemanget av en grå soffa, ett par lika gråa fåtöljer och ett enkelt, vitt skrivbord. Några grönväxter på fönsterbrädet piggar upp under den varma majdagen som Studentbladet träffar Tuomas Martikainen, relativt utnämnd rektor för Svenska social- och kommunalhögskolan – och även om han inte ännu har hunnit sätta sitt personliga prägel på arbetsrummet har arbetet kommit igång bra.
Men först måste vi backa bandet lite, närmare bestämt till slutet av november förra året. Det var då som Svenska social- och kommunalhögskolans dåvarande rektor, Johan Bärlund, plötsligt skickade ut ett mejl till skolans styrelse och studentkårens medlemmar. Bärlund anklagade bland annat beredningsgruppen, som skulle föreslå den nya rektorn, för jävighet, och processen blev utdragen innan Tuomas Martikainen slutligen kunde utses till ny rektor. Enligt Martikainen påverkades han ändå inte särskilt mycket av turbulensen som rådde under slutet av året.
― Nej, för ingenting handlade om mig personligen, utan jag var mer som en åskådare till allt som hände. De här jävanklagelserna kom fram väldigt sent i processen och jag kände inte till något förrän det kom fram i offentligheten, säger han.
Han funderar en stund innan han fortsätter:
― Jag tror att det fanns spänningar redan tidigare inom Soc&kom. Året 2016 innebar stora förändringar och omorganiseringar för universiteten i Finland, och först nu har jag insett att en del svårigheter kanske fick sin början redan då. Men för mig var hela rektorsprocessen en vanlig rekrytering.
Att Martikainen valdes till rektor är inte underligt när man ser till hans meritförteckning. Uppvuxen i Åbo var det ett naturligt val att studera vid Turun Yliopisto, och hans huvudämne där var religionsvetenskap. Men Martikainen hann också läsa kurser i filosofi, ekonomi, sociologi och ryska – för att nämna några ämnen.
― Man kan väl kalla det för en klassisk allmänbildande utbildning. Min pro gradu-avhandling skrev jag sedan som ett samarbete mellan Turun Yliopisto och Åbo Akademi, och 2004 disputerade jag.
Svenskan kom tidigt in i Martikainens liv, trots att hans familj är helt finskspråkig. Hans pappa var intresserad av svenskan och studerade själv vid Åbo Akademi, och språkintresset fördes sedan över till sonen. Och innan Martikainen blev utsedd till Svenska social- och kommunalhögskolans rektor var han (bland annat) ledare för det mångvetenskapliga Migrationsinstitutet, universitetslektor vid Östra Finlands universitet och professor i etniska relationer vid just Svenska social- och kommunalhögskolan.

― Jag hade jobbat här i två år innan jag bestämde mig för att söka jobbet som rektor. Här finns en bra gemenskap som gett mig många goda minnen, säger Martikainen.
En liten kuriosa i sammanhanget är att han sökt rektorsjobbet redan en gång tidigare, men då fick han se sig slagen av Mirjam Kalland, som utsågs till högskolans rektor 2015.
― Nu när chansen dök upp igen ville jag ta den.
Situationen kan inte jämföras med den vid Åbo Akademi
Att just Svenska social- och kommunalhögskolan lockade Martikainen beror på många olika faktorer, men han lyfter fram sin arbetsprofil som kanske den främsta. Invandring och etniska relationer har varit hans största forskningsområden, och inom just dessa områden har högskolan en stark forskning på gång. Dessutom var huset bekant sedan tidigare och han hade goda erfarenheter från att ha arbetat där.
― Mitt andra intresseområde har varit religiösa minoriteter, men i det forskar inte Soc&kom, säger Martikainen.
Att nu leda Svenska social- och kommunalhögskolan framåt efter fjolårets turbulens är inte den lättaste utmaningen, men Martikainen tror att alla i personalen och alla studerande nu vill se framåt.
― Det som hände ifjol var olyckligt, men nu har vi en bättre stämning här och vi går vidare, konstaterar han.
Samtidigt anser han att det i sig inte är konstigt att personval leder till diskussioner och konflikter – det blir helt enkelt så eftersom valen kan upplevas som personliga. I november 2021 fick Åbo Akademis dåvarande rektor, Moira von Wright, sparken mitt under sin mandatperiod, och även den rektorshärvan och efterspelet fick stor publicitet i media.
― Vid Åbo Akademi var det lite annorlunda, eftersom von Wright fick gå tidigare än tänkt, medan Johan Bärlund hann vara rektor under en hel omgång. Men det är viktigt att komma ihåg att universiteten som organisation har förändrats mycket på kort tid. Universitetens ledningar har blivit viktigare, och stressen att de ska göra sitt bästa och utveckla allt har ökat.
Martikainen säger sig personligen vara glad över att styrelser och ledningar numera är mer tidsbundna än tidigare, och att det blir vanligare att deras medlemmar kommer utifrån i stället för inifrån.
― Vid finskspråkiga universitet är de sökande till dessa uppdrag ofta från andra universitet. Man kanske kan prata om akademiska ledare som flyttar sig mellan olika universitet, säger han.
Ser sig inte som en diktator
Efter snart fem månader som rektor vågar Martikainen säga att hans arbete har börjat bra: Personalen är kunnig, engagerad och professionell, men mycket av hans tid har gått till att sätta sig in i hur Helsingfors universitet fungerar. Martikainen sitter bland annat med i olika kommittéer och lär sig den vägen mer om universitetets organisation.
― Helsingfors universitet är en komplex organisation, och det tar tid att lära sig allt. De grundläggande uppgifterna kan jag förstås sedan tidigare, men hur utförs dessa vid just det här universitetet?
Martikainen har också bekantat sig med personalen, som han visserligen kände sedan tidigare, men som han i och med rektorspositionen fått en ny relation till. Han räknar med att det tar upp till två år innan han till fullo har lärt sig sitt nya arbete.
― Jag trivs här och har trevliga kollegor, och jag skulle inte säga att min relation till dem har förändrats så mycket. Men nu är det annat som de tar upp till diskussion med mig, som anställnings- och utvecklingsfrågor, samt finansiella frågor för jag fungerar ju som en slags resursbevakare för skolan, funderar han.

Hur är du då som ledare? Är du en diktator eller?
― Alla har förstås sitt sätt att leda, men nej, en diktator är jag inte.
Han tänker efter en stund innan han fortsätter.
― Jag tror det är viktigt med gemensamma mål. Vart är vi på väg och i vilken riktning vill vi gå? Dessa frågor har jag inte hunnit diskutera med personalen, men i juni har vi våra utvecklingsdagar och då har jag möjlighet att fråga vad personalen uppskattar och vad den vill uppnå.
Enligt Martikainen delegerar en bra ledare makten, eftersom det leder till att personalen blir mer engagerad. Han tror inte heller att det lönar sig att styra personalen med järnhand, utan ett visst mått av frihet också krävs.
― Den akademiska världen baserar sig på kreativitet, men kreativiteten går inte att styra. Därför är frihet viktigt och personalen får ganska långt styra sitt arbete själv. Det finns inte ett enda sätt att arbeta på, också personer i samma position fungerar på olika sätt.
Sitt eget arbete ser han som ett slags serviceposition: Han finns där för personalen och de studerande.
― Mitt arbete går ut på att bidra till dess syfte. Mitt arbete här blir därför aldrig klart, säger Martikainen.
På tal om studerande – många av dem upplevde att samarbetet med Bärlund fungerade mycket bra och att det därför var synd att han inte valdes om som rektor. Martikainen säger att han inte träffar studerande särskilt ofta eftersom han som rektor inte undervisar, men StudOrg har han haft kontakt med.
― Vi har haft goda diskussioner, och den här veckan har vi rektorskaffe, så jag skulle säga att vi har en bra relation.
Förutom att skapa goda kontakter med studerande vill Martikainen utveckla Svenska social- och kommunalhögskolans verksamhet. När det gäller undervisningen ser han inte att några större förändringar behövs, men med forskningen är det en annan femma.
― Inom forskningen kunde vi öka det interna samarbetet. Många forskare arbetar ensamma och det kunde vi nog göra något åt. Jag skulle också gärna vilja ha ett bättre nordiskt samarbete på institutionsnivå, kanske hitta ett par nordiska universitet och gemensamt utveckla ett strategiskt samarbete. Men det här måste så klart diskuteras här först, säger han.
Han nämner Svenska handelshögskolan som en förebild när det gäller studentrekryteringar, eftersom skolan lyckats med att locka rikssvenska studeranden till skolan. Ett möte med rektor Ingmar Björkman är inplanerat. Och enligt Martikainen ser framtiden ljus ut för Svenska social- och kommunalhögskolan.
― Personligen anser jag att det är bra att vi är en del av Helsingfors universitet och vi har en bra och stark position och ledningen är positivt inställd till oss. Jag förstår ändå oron som en del kan, hotbilder ses ofta från ett minoritetsperspektiv. Men jag ser ingen orsak till oro eller att någon förändring skulle vara på gång. Helsingfors universitet stöder oss och det svenska, säger han.