Hoppa till innehåll

Krönika: Det incestuösa Norden

Hur nära är vi nordbor varandra egentligen? Lundagårds Sebastian Kaspár ser ett par tydliga svar till varför svenskar korsar Östersjön för att studera. 

Varför studerar en massa svenskar i Finland? En svårbesvarad fråga för någon som inte orkar göra research. Att göra antaganden är hursomhelst roligare!

För mig som stockholmare låter det inte helt otänkbart att kliva över pölen och ta några hundår i Helsingfors. Samtidigt är det anmärkningsvärt att svenskar väljer just Finland när sexigare lärosäten bevisligen finns inom räckhåll. Missförstå mig rätt! Finland är inbjudande och bedårande på alla sätt och vis, men visst känns exempelvis USA något hetare än Uleåborg?

En anledning till svenskarnas förekomst i Finland kan kanske vara språket. Även om finskan klingar som ren rappakalja i svenska öron lockar förstås tvåspråkigheten. Vill du som svensk studera utomlands på svenska är alternativet enbart ett. Trots klandervärda koloniseringsförsök och imperialistisk iver lyckades aldrig våra förfäder sprida det svenska språket längre än vad min morfar kan paddla kajak. Är man därför kass på engelska och trött på den svenska moderjorden är Finland en fullgod destination.

En andra anledning kan vara blod. Finländare och svenskar. Brödrafolken. Er sak är vår och så vidare. Det faktum att vi befolkade samma stat i 650 år torde ha satt sin prägel, inte minst på släktbanden. Att hitta en “etnisk svensk” utan åtminstone ett kryddmått finländare i sig är att leta nål i höstack. En sverigesvensk är i regel också finsk, om än i ringa mängd. Troligast är kanske dock att de med betydande anknytning till Finland söker sig just dit för att studera. Ättlingar till andravärldskrigsflyktingar, söner och döttrar till arbetskraftsinvandrare, de med dubbla medborgarskap har troligtvis emotionella anledningar att överbrygga Östersjön.

För att förankra resonemanget i en skånsk kontext tror jag på en tredje anledning: ett incestuöst Norden. Lund – och resten av Skåne för den delen – lyder visserligen under den stockholmska huvudstaden på pappret. Den de facto huvudstaden här nere är dock den som ligger närmast.

Till skillnad från Stockholm är Köpenhamn den självklara arbetslivs- och nöjesdestinationen för många skåningar. Det gäller också oss som flyttat hit. Kastrup är hela Sydsveriges flygplats. Öresundsbron är vår livlina till kontinenten. Samtidigt studerar många danskar i Lund. Det gör också islänningar och ålänningar. Grönlänningar och färingar finns i Danmark. Västsvenskar och norrmän byter gärna plats. Nordbor tyr sig till varandra. Därför är det kanske inte så konstigt att svenskar väljer Finland, när grannsämjan är så god som här.

Eller så har ni bara gott om sprit och heavy metal. Vad vet jag!

Märker ni av resten av Norden i Helsingfors eller känns Finland lite mer isolerat på något sätt? Hänger ni någonsin med danska studenter till exempel?

Vad tycker du?