Hoppa till innehåll

Behöver du en paus? Checka ut från verkligheten och dra med nära och kära in i fantasin

Det är januari och kontot ekar tomt. Har levern ansökt om tjänstledigt, eller har det bara varit ”lite mycket” på sistone? Madrona Silvander tipsar om ett billigt, skärmfritt och roligt sätt att frångå alla domedagsflöden och ägna kvalitetstid åt nära och kära år 2023.

Eskapism är inte bra. Disken, gradun, tvätten, räkningarna, högen med obesvarad epost och existentiell ångest försvinner tyvärr inte bara för att vi känner oss oförmögna att ta tjuren vid hornen.

Myntets baksida –  det vi saknar kontroll över, men ändå tycker att vi borde kunna kontrollera, och därmed tampas med i huvudet konstant –  är dock precis lika vanskligt. Det här med att vara människa är inte lätt.

Den gyllene medelvägens harmoniska nylle förespråkar varken att fly eller illa fäkta, och irriterande nog har gyllennyllet antagligen rätt som vanligt.

Endast fantasin kan sätta gränser. Bild: Madrona Silvander.

Vi behöver små krypin där vi kan koppla av en stund för att hålla sinnet friskt, speciellt i en turbulent tid, och vad lämpar sig bättre än din egen fantasi?

Du och dina vänners gemensamma fantasi, förstås.

Flams och trams?

Redan innan pandemin bidrog Netflixserien Stranger Things till att göra bordsrollspelet Dungeons and Dragons (D&D) populärare än någonsin, och D&D-spelgruppen Critical Role har toppat inkomstlistan på Twitch i ett antal år.

Under coronavåren 2020 nådde rollspelsfenomenet dock en helt ny nivå: Femtio miljoner människor påstås spela D&D i någon mån världen över. World of Warcraft hade jämförelsevis tolv miljoner spelare när det var en självklar del av populärkulturen i slutet av 00-talet.

Femtio miljoner människor kan förvisso ha fel, men vi får anta att de får ut något av det. 

Invändningarna brukar låta typ så här:

Jahapp. Är det inte lite barnsligt att fjanta runt i fantasin och leka hjälte med sina kompisar?

Vad beträffar D&D utgör vuxna människor tre fjärdedelar av spelarunderlaget. Folk har sysslat med gemensamt historieberättande länge, du vet, kura skymning och sånt.

Visst kan man spela ett scenario där karaktärerna Räddar Dagen™ och får hela kungariket och halva prinsessan, men man kan också spela på en nivå som är lika barnslig som en vinindränkt bokklubb (om man nu är så rädd för att bejaka det inre barnet ens av misstag).

Är det inte tänkt att man ska klä ut sig också? Mantlar och spetsiga latexöron och sånt?

Nä, dylikt hör till levande rollspel, det vill säga. LARP/lajv. Folk struntar i regel i hur man är klädd vid bordet.

Tid och strid?

Jag är nog inte särskilt intresserad av att rada upp en massa plastfigurer och slåss med dem egentligen.

Intet ont om Warhammer – “Några av mina bästa vänner gillar Warhammer” – men det är inte min grej heller. Rollspel kan innefatta hur mycket eller hur lite strid du vill, och man måste inte ens representera strider visuellt.

Det finns väl en massa krångliga regler som man måste plugga in för att inte bli utskälld och få en påse tärningar i huvudet?

Dungeons and Dragons spelarhandbok går loss på 300+ sidor i sin helhet, men grundreglerna för spelare ryms på ett A4-ark, och allt spelledaren behöver veta för att börja på ryms i ett litet häfte. Det finns också spelsystem vars hela regelverk ryms på en A4-sida.

Spelledarens ord är lag, även om det finns många nedskrivna regler. Bild: Madrona Silvander.

Framför allt är spelledarens ord lag. Hen kan frångå de skrivna reglerna och hitta på en i bästa fall konsekvent regel för en viss situation utan att behöva bläddra hit och dit.

Men tar det inte skitlänge att spela sånt där? Jag vill inte förbinda mig till nånting, har redan fullt upp.

Man kan med enkelhet göra korta, sporadiska engångsgrejer som inte hänger ihop. För att spela ett så kallat ”oneshot” får du punga ut med två till fyra timmar av din Netflixslötittarbudget.

Man kan också påbörja en lång historia som varar i åratal, och allt däremellan. Jag är för närvarande spelledare för en ”oneshot” som började i maj 2020. Så kan det gå.

Språk och tråk?

Mja, det skulle nog kännas lite konstigt att spela på engelska, jag är inte så bra på det…

På svenska finns till exempel Drakar och demoner, som en seglivad missuppfattning till trots inte är en översättning av D&D, utan ett helt eget system. Nyutgåvan skrapade ihop en imponerande summa på Kickstarter nyligen.

Nja, jag har alltid tyckt att fantasy är rätt tråkigt. Finns det inte något annat?

Om varken fantasy eller engelskspråkighet tilltalar kan jag glädja dig med att den svenskspråkiga bordsrollspelsmarknaden är synnerligen välbefolkad.

Det finns till exempel spelsystem som Nordiska väsen (folkloreskräck), Ur varselklotet (svenskt scifi-åttiotal), Mutant: År noll (postapokalyps), Mörk borg (black metal-surrealism), samt de självförklarande Viking, Western och Noir.

Om du är intresserad råder jag dig att äntra djungeln genom Stockholmsförlaget Fria Ligans utbud.

Folk och fyrk?

Men hur prövar man på rent konkret om man inte känner någon som redan spelar? 

På finskspråkigt håll finns det till exempel Suomen Roolipeliseura, och i Svenskfinland har vi rollspelsföreningen Eloria.

Tröskeln känns dock oöverstiglig för många, oavsett hur mycket välvilja och öppenhet rollspelsföreningarna försöker utstråla, och i nuläget skulle jag ärligt talat inte orka lära känna en grupp människor enkom för att spela ett spel heller.

Känner du dig ensam är rollspel dock ett perfekt sätt att komma in i ett sammanhang på ny ort och lära känna folk av bara farten. Du behöver inte ens vara dig själv – perfekt.

Är du lyckligt lottad nog att ha vänner på kort avstånd rekommenderar jag att du plockar några hugade själar ur den högen i stället. Om ingen täcks vara spelledare, välj den mest samvetsgranna, hen kommer vara skitbra på det.

Möjligen finns det folk i ämnesföreningen eller nationen som redan spelar, och om det inte finns lär det finnas folk som är nyfikna och gärna prövar på, eller folk som har spelat förr.

Tärningar kan vara bra att ha när spelet sätter igång. Bild: Madrona Silvander.

Ska det införskaffas en massa böcker och tärningar och figurer och kartor och spelledarskärmar nu då? Jag har fem euro på kontot!

Nä, sånt kommer med tiden om det blir en hobby. Det går att köpa en D&D Starter Kit och dela kostnaden på sisådär fem pers, det blir typ fem euro per person då. Den innehåller allt man behöver för att komma igång.

Det går också att spendera några cent på att skriva ut en karta i svartvitt, använda småmynt eller knappar för att representera karaktärerna, eller göra allt i huvudet (så kallat theatre of the mind, bokstavligen ”sinnets teater”).

Ska det vara helt skärmfritt måste man förvisso skaffa en uppsättning tärningar för en liten slant, men tärningskasten kan också simuleras via telefonen, surfplattan eller datorn. 

Den taktila aspekten bör dock inte underskattas. Det är skoj att kasta tärning. 

Hålligång på håll

Menar du att jag måste gå ut?!

Om du hellre sitter i hemmets trygga vrå går det att spela över nätet med en dator eller surfplatta. Det är dessutom ett utmärkt sätt att upprätthålla kontakten med vänner som bor på annat håll.

Rollspelsplattformarna såsom Roll20 brukar ha inbyggd kamera- och mikrofonfunktionalitet, vilket betyder att man kan se och höra varandra utan att använda en extern plattform.

Det innebär däremot en viss inlärningskurva, speciellt för spelledaren, och när man fortfarande lär sig spelet tycker jag personligen att det är bra att göra det öga mot öga.

Var kan jag lära mig mer om rollspel? 

Man kan kolla på folk som streamar på Youtube och Twitch, men att lära sig till exempel D&D från de största namnen inom genren är som att få sin sexualundervisning från porr. Sökordet ”actual play” kan vara till nytta för den som vill kika på hur ett spel går till.

Det går också att dyka in med huvudet före och plaska runt tills du hittar det du och dina vänner gillar. Rollspel är framför allt en anknytningsfabrik: Hur någon väljer att gestalta en annan person säger mer om spelaren än vad hen påstår om sig själv.

Är det roligt gör man någonting rätt.

Madrona Silvander är animatör, frilansskribent och bloggar på madronasilvander.fi.

Vad tycker du?