Hon stirrar tomt på sin mat medan andra vid bordet iakttar henne. Skålen med fil, den billiga utan smak, piffas upp med en handfull havregryn. Hon suckar.
En brun banan väntar på att bli skalad men hon tvekar. Hon känner på skalet och bestämmer sig till slut för att satsa på den. Hon ångrar sig sekunden efter. Bananen är övermogen mos som klibbar på fingrarna, i munnen lär moset vara olidligt kvalmigt.
Mikrovågsugnen plingar, så hon ser upp och får ögonkontakt med killen mittemot.
– Sparmåltid, säger hon.
– Testa att ha i godis, svarar han. Men hon har inget godis. Han letar fram en halvfull godispåse som han sträcker fram mot henne.
– Gott nytt år! Hon tvekar.
– Det känns ynkligt, säger hon. Det är oklart om det är meningen att det ska sägas högt men alla hör det.
– Varför då?
Rummets ögon vilar på dem.
– Jag kan inte ta hand om mig själv, betyder det. Hon pausar.
– Förstår du? Hon har inte ens råd med godis.
Det blir tyst i rummet. Han svarar inte direkt. Hon är på kanten.
– Förstår du? Jag är nog helt värdelös, säger hon. Han iakttar henne medan hon sjunker ihop på stolen med krökt rygg.
– Det är bara godis, upprepar han, bara godis.
Hon blandar i chokladkex i filen, som långsamt färgas brun.
– Jag har behövt flytta hem till mina föräldrar, säger hon medan hon stirrar ner i skålen.
– Omyndigförklarad, i mina föräldrars vårdnad, barn igen. Hon börjar skratta så det skär i hjärtat.
– Det är bara en fas, säger han. Hon fortsätter skratta.
– Det är lugnt. Allting löser sig.
*
Denna scen är en fiktiv sammansättning av olika intryck av verkligheten jag varit med om. Känslan av värdelöshet, ynklighet och uppgivenhet tror jag att vi är många som kan känna igen oss själva i. Om jag inte kan tjäna pengar till mitt egna uppehälle, vad klarar jag av då? Ens upplevda förmåga att generera inkomst är kopplad till ens välmående, utan tvekan.
Därför tror jag att det är viktigt att vi pratar om det här med varandra. Det kan kanske få oss att inse att det inte är skamligt. Det är okej att inte vara så framgångsrik som i drömmarnas värld. Detta är verkligheten.
Och verkligheten kommer ikapp drömmarna. I verkligheten finns det räkningar. Hyran ska betalas. Maten behöver köpas. Transporten kostar. Medan lyckan lever i drömmarna, bor ångesten i verkligheten. Den är påtaglig. Räkningar har inga känslor. De bryr sig inte om hur du mår.
Men det gör dina medmänniskor.
