2016 uppstod starka protester i Polen mot regeringens lagförslag att begränsa aborträtten. Kvinnor stod med plakat och skrek, nu var de arga. Arga feministfittor som kämpade för sina rättigheter. Rättigheter som kvinnor i så många år redan kämpat för, rätten om sina egna kroppar. My body, my choice – men världen tycktes än en gång inte lyssna.
Nu debatterar regeringen återigen om att införa striktare abortlagar, men nu utan risk för att störas av arga demonstranter tack vare Coronarestriktionerna. Gatorna gapar tomma (med undantag från vissa som vågat sig ut i bilar och på cyklar för att protestera) och civilsamhället kokar av ilska och frustration. Trots situationen har restriktionerna för folksamlingar inte stoppat kvinnorna i Polen och med hjälp av Amnesty International ordnas nu världens första virtuella demonstration.
Det hela började 2015 när Polens konservativa populistparti, Lag och Rättvisa kom till makten. Redan då började drastiska åtgärder införas och numera finns hbtq-fria zoner lite varstans i landet och regeringen kontrollerar allt striktare de statsägda mediebolagen. 2018 larmade FN om de polska kvinnornas rättigheter och menade att kvinnas ställning blivit allt osäkrare sedan Lag och Rättvisa kommit till makten. Polen styrs med ett allt fastare och bestämdare grepp och läget förvärras just nu från dag till dag.
Polen har en av Europas mest konservativa abortlagar och det krävs ytterst ytterst vägande skäl för att en abort ska tillåtas. Idag är abort bara tillåtet på grund av våldtäkt, incest eller ifall moderns liv svävar i fara eller alternativt, att fostret har skador. Dessutom har sjukvårdspersonalen ingen skyldighet att utföra en abort trots någon av ovannämnda orsaker, vilket leder till ännu färre aborter i landet. Och inte nog med det, dagen efter-piller har också receptbelagts. Som en följd av den hårda abortlagen har allt fler kvinnor utfört olagliga aborter utomlands, vilket både är riskabelt och skuldsätter många för flera år framöver.
Den redan nu väldigt inskränkta aborträtten i Polen naggas nu ytterligare i kanterna av regeringen med Lag och Rättvisa i spetsen som utnyttjar Coronakrisen. I tysthet har regeringen inlett debatter om att utfärda striktare abortlagar och bestämmelser för att förbjuda sexualundervisningen i landet. Att förbjuda sexualundervisningen har förödande konsekvenser för kvinnans rättigheter och leder till allt fler oönskade graviditeter. Det är paradoxalt att tänka sig att Polen under 1960- och 70-talet var ett progressivt land som tog emot kvinnor från bland annat Sverige som kom för att göra abort. I dag är det de polska kvinnorna som i hemlighet tvingas utföra abort utomlands.
Samma mönster ser vi i USA. Redan 2019 införde 16 amerikanska delstater abortrestriktioner och Alabama var fem före ett totalförbud. Lyckligtvis stoppades förslaget, om än bara tillfälligt. Nu inför allt fler delstater abortförbud med motiveringen att sjukhusen nu måste behandla coronapatienter. Men en abort är inget man kan välja bort och flytta framåt.
Det är hög tid för EU och världen att ryta till och att inte låta Coronakrisen förblinda oss. Vi kan inte glömma det som händer i skuggan av den här pandemin, allt det som göms undan och i tysthet förvärrar de mänskliga rättigheterna. Det är dags för oss att höja våra nävar och ta fram våra inre bitterfittor för nu fanimej ska vi kvinnor synas och höras, coronarestriktioner eller ej.
