Hoppa till innehåll

Häftiga debatter eller dödstråkigt pladder? STBL besökte Svensk Ungdoms 75:e kongress

Skulle du vara villig att betala sjuttio euro för att åka till Pargas och diskutera politik ett helt veckoslut? Du får inte ens välja vem du delar hotellrum med. Därutöver sover du förmodligen sammanlagt sju timmar under hela helgen, då kvällsprogrammet drar ut till småtimmarna varje natt och programmet börjar klockan nio nästa morgon. Det här är ändå det politiska årets höjdpunkt för dem som är aktiva i Svensk Ungdom.

Jag åkte iväg till kongressen för att ta reda på varför. Kan politik alls vara intressant?

Frågan är befogad eftersom valdeltagandet sjunker, speciellt bland unga väljare. Färre än var tredje person under 25 år röstade i det senaste kommunalvalet. Mycket ljusare ser det inte ut för närdemokratin i åldersgruppen 25–34, av vilka endast 40 procent röstade i kommunalvalet 2017. På ytan verkar det hopplöst att försöka påverka, engagera och eventuellt fiska röster då alla mätare för politiskt intresse, engagemang och deltagande pekar nedåt. Det är helt enkelt svårt att hitta någon utanför politiken som verkar ha särskilt positiva attityder till politik. Fundera själv: då du hör ordet politik förknippar du knappast det med något positivt. Eller ett steg vidare, tänk på regeringen: när har du hört något positivt om deras arbete?

Då jag talar med deltagare på kongressen finns det ändå en kontrast till dessa dystra syner, men det är sällan jag hör att det intressanta skulle vara själva politiken som process. Det är gemenskapen, självutveckling och utmanandet av sina egna värderingar och tankar som intresserar deltagarna. Det är alltså debatten inom gruppen som engagerar, vilket jag väl kan förstå. Stämningen på plats är munter och lite elektrisk, och deltagarna lyssnar på varandra och utmanar varandras synpunkter från olika vinklar.

Till exempel Tommy Englund från Kristinestad, som deltar för fjärde året, berättar direkt att det är möjligheten att utvecklas som person som lockat honom till kongressen.

– Jag kommer hit för självutvecklingsprocessen och för att utmana mina idéer. Redan tidigare har jag ändrat åsikt i vissa frågor på grund av att mina idéer har utmanats, säger Englund.

Som exempel på vad han har ändrat åsikt i nämner han frågan om dekriminaliseringen av cannabis, som han nu stöder.

Englund är också invald i kommunfullmäktige i Kristinestad.

Tommy Englund upplever att man har ett ansvar att påverka.

Debatten i sig kan också vara underhållande, speciellt kring det beslut som fick synlighet i medierna, nämligen att SU nu vill dekriminalisera användningen av cannabis. Uppställningen var i princip att alla förutom en deltagare från Österbotten var för en dekriminalisering.

Han sågades systematiskt ned av de andra. I ett skede sade österbottningen: ”inte kan vi ha det så här, för då legaliseras knarkandet om några år”, varefter hela salen började applådera och jubla. I den stunden såg man hur österbottningen tappade lusten att argumentera vidare. Han insåg hur hopplöst det var att övertyga salen om att SU höll på att fatta ett beslut som enligt hans mening var fel.

Debatten om en sänkning av promillegränsen på roderfylleri är ett annat bra exempel på en engagerande debatt som delade åsikter. En sänkning av promillegränsen till sjöss skulle knappast ha större effekter på säkerheten eller olycksfallen. Det handlade snarare om signalvärdet av attityderna gentemot att dricka och framföra ett fordon som ställdes mot individens eget ansvar. Sänkningens motståndare menade att en skärpt promillegräns inte påverkar säkerheten, utan bara skapar extra besvär för människor som vill avnjuta ett glas på grannens stuga innan de kör hem i båten. Debatten i sig kommer knappast att påverka politiken eller de verkliga promillegränserna inom en nära framtid, men den exemplifierar väl hur debattörerna utmanar varandras tankar.

Diskussionerna som pågår före beslut och pressmeddelanden syns inte för dem som inte är på plats. Jag vill påstå att det just är detta spel bakom kulisserna som engagerar folk i till exempel partipolitik. Intressant nog verkar det inte vara den främsta orsaken till varför folk deltar bland människor som har kommit längre i politiken. I många anföranden från gäster, takorganisationer, tidigare aktiva och SFP:s riksdagsgrupp poängterades det att människor bygger nätverk under tillställningar som denna. Säkerligen gör de, men då jag talade med deltagarna var detta aldrig den främsta orsaken att delta.

Ida Kallström är en av dem som nog nämner möjligheten att lära känna nya människor som en av orsakerna att delta, men det första hon nämnde var att få nya synvinklar på egna idéer och tankar.

– Det här är ett bra tillfälle att diskutera politik och få nya synvinklar på olika frågor, konstaterar Kallström.

Kallström är på sin första kongress, och tidigare har hon haft en rätt så negativ syn på politik. Hon blev aktiv i och med att hennes pojkvän är aktiv i Svensk Ungdom.

– Det var kärleken som drog med mig hit, säger Kallström med ett leende på läpparna.

I och med att hon kom med i verksamheten ändrades också hennes syn på politiken. Hon jämför politisk aktivitet med annan föreningsaktivitet, och menar att man har en större möjlighet att påverka genom politiska föreningar.

– Om vi jämför med församlingen där jag också är aktiv känner jag att man har en större möjlighet att påverka det som händer i samhället genom politisk aktivitet.

Det som Kallström berättar står i en viss kontrast i jämförelse med SU:s ordförande, vars uppgift också är att engagera förbundets medlemmar. Christoffer Ingo menar att det är ett missnöje eller en vilja att förändra som engagerar i politiken.

– Speciellt frågor som utbildning, jämställdhet, ungas välmående och klimathotet engagerar medlemmarna, berättar Ingo.

Som yngre sade han att han inte ville ha något med politik att göra, men han blev medlem i SU efter att han tröttnat på byråkrati som enligt hans uppfattning var onödig.

– Jag hade en massa åsikter och förde nog fram dem, utan att inse att de var politiska. Jag var trött på all byråkrati kring jordbruk, och senare då jag jobbade på en byggarbetsplats upplevde jag att det var störande att hela tiden fylla i obligatoriska blanketter innan jag började med det verkliga jobbet. Då insåg jag att jag ville förändra detta och så gled jag in i politiken och SU, och på den vägen är jag nu fem år senare, berättar Ingo om hur han blev aktiv.

Christoffer Ingo tror att en vilja att påverka lockar människor till politiken.

Partipolitik kritiseras från många håll, samtidigt som rörelser kring sakfrågor engagerar folk. Riksdagsledamoten och den före detta samlingspartisten Harry Harkimo har till exempel nyligen kritiserat partipolitik i hårda ordalag. Han anser att det är ett gammalmodigt sätt att fatta beslut och att det uppmanar medborgare att vara passiva mellan valen.

Det är befogat att kritisera sättet vi fattar beslut, speciellt då man ser på till exempel valdeltagandet. Därför vill jag veta hur de som dagligen jobbar med politik ser på relevansen av sitt arbete. Ingo menar att partipolitiken är ett säkert sätt att fatta beslut och att det innebär en långsiktighet, trots att partiapparaten är trög.

– Eftersom vi har val vart fjärde år vill man som väljare att det ska finnas en långsiktighet i arbetet. Om linjedragningarna ändrar var och varannan dag är det osäkert och orättvist mot väljaren som har röstat på en person och ett parti om linjedragningarna inte motsvarar det som man gav sin röst för. Därför är långsiktighet viktigt inom politik.

Utöver sakfrågorna, debatten, självutvecklingen och nätverkandet så finns det också en helt klar och tydlig orsak som binder deltagarna samman. Det har knappast något att göra med det officiella programmet, utan det handlar om samvaron med vänner, bekanta och likasinnade. För att inte glömma supén. Gemenskapen och en bra fest som deltagarna helt klart njuter av, även om det leder till en två timmars nattsömn innan den officiella biten fortsätter.

Speciellt på supén har människorna det roligt i en avslappnad och skämtsam stämning, för att sedan få släppa loss på dansgolvet. Efterfesten är också en upplevelse. Då ett stort gäng människor i klänningar och kostymer fyller en liten nattklubb i Pargas funderar nog stamkunderna på vad det är för gäng som tar över hela klubben. Det är absolut en rolig upplevelse att vara med om. En smockfull nattklubb av ett och samma gäng händer inte varje dag, åtminstone inte i Helsingfors.

Vad tycker du?