Hur jag hamnade i Helsingfors var huvudsakligen för att studieutbudet här erbjöd en mångsidig och intressant utbildning som jag fick upp ögonen för när jag gick i gymnasiet. Att studera något lantbruksrelaterat innanför Ring 1:an är dessutom ganska häftigt enligt mig, även om det till en början lät lite underligt i den undertecknade österbottniska bondläppens öron. En annan stor anledning var för att jag ville stå på helt egna ben, tillräckligt långt från hemtrakterna, så att jag inte kan stå på föräldrarnas medar. Dessutom är det också bra för var och en av oss att se lite nya miljöer och anta nya utmaningar lite nu som då under livets gång.
Att flytta till storstaden kan för många österbottningar vara ett ganska stort steg att ta, kanske rent ut sagt ett slag under bältet. Lokalpatriot och trogen till mitt kära Purmo som jag är, var det i mitt fall inget undantag heller. Att plötsligt inte vara omgiven av den idylliska österbottniska naturen, släkt och vänner man känt sen barnsben, och tryggheten inom barndomshemmets väggar var till en början ganska skrämmande. Det som också i mitt fall var lite nervöst var att jag nu skulle börja studera till majoriteten på finska, fastän färdigheterna i språket enligt mig själv inte är de bästa.
Som tur var visade det ju sig redan under den första veckan att det inte var farligt att flytta från Österbotten. Allt jag inbillat mig om att det skulle vara hektiskt, obehagligt och tungt att börja studera på den här nivån var nog minst sagt uppblåst och onödigt. Jag stiftade rätt snabbt nya bekantskaper (såväl finska som svenska) och ganska snabbt kom jag in i ”högskolekarusellen”. Det bör också tilläggas att jag var något nära bekant med studielivet från förut, i och med att jag har en flickvän som påbörjar sitt tredje studieår här i metropolen. Förstås var det en helt annan femma att börja komma in i dessa banor själv än att stå på sidan om och se på hur studielivet på högskolenivå fungerar.
Det som jag förväntar mig av studietiden här är framför allt att jag ska få en högskoleexamen inom branschen jag varit intresserad av så länge jag kan minnas. Jag siktar även på att ha roligt under min studietid. Speciellt efter att jag så sent som för ett knappt år sedan fullgjorde min militärtjänstgöring är det en sak man lägger vikt på att ha roligt även i de svåraste situationerna. En sista sak jag också lägger stor vikt på är att få bredda mitt kontaktnät till det fullaste. Att känna mycket folk är aldrig en dålig sak. Som tur så finns det ju många år att uppnå dessa mål i en så fin stad som Helsingfors.
Summa summarum så här är jag nu, en av Österbottens gåvor till hufvudstaden, och jag är här för att stanna! (ett tag i alla fall).
//Martin Enell
