På gamla goda tiden utfärdade kejsaren en förordning om att alla skulle skattskriva sig, men ingen hade uppfunnit internet. Därför fick alla arbetstagare en bit papper som de kunde ge till sin arbetsgivare, där det stod hur mycket skatt som skulle betalas. På gamla goda tiden hade människor endast ett jobb och en arbetsgivare.
Men kejsaren ville att folk skulle arbeta mera, så han gav folket skattekortet för biinkomst så människorna skulle kunna extraknäcka.
Ungefär så gick det till när skattekorten skapades.
Systemet fungerar inte längre. Det är inte längre frågan om lite extra byråkrati som vi bara måste leva med. Nu när vi har anställt en hel del frilansar blir det allt mer uppenbart att problemen rotar sig djupare än så.
Därför betalar du mera för biinkomst
Hela systemet baserar sig på att alla har fast arbete. Ett påhittat exempel:
Du tjänar 10 000 på ditt fasta jobb per år och betalar 10 procent skatt: 1 000.
Din kompis tjänar 15 000 per år och betalar 15 procent skatt: 2 250.
Nästa år jobbar du lite extra vid sidan om och tjänar 5 000 euro extra, alltså totalt 15 000. Då måste skatteprocenten för biinkomst vara 25 procent för att du ska betala samma mängd skatt. 10 000 x 0,10 + 5 000 x 0,25 = 1 000 + 1 250 = 2 250.
”Det är bara att lägga ihop tio plus fem och några nollor.”
Helt logiskt. Men samtidigt helt åt skogen! Varför i hela friden tror skatteförvaltningen att du inte klarar av att räkna ihop att du tjänar 15 000 på ett år, om du en gång är tvungen att räkna ut att du tjänar 10 000 som huvudinkomst och 5 000 som biinkomst. Det är bara att lägga ihop tio plus fem och några nollor.
Dessutom finns det redan ett system för om du jobbar mer än du räknar med och det kallas tilläggsprocent.
Lägger käppar i hjulen för ströjobbare
Det stora problemet är att de som är mest utsatta inte har fast anställning. Det är frågan om till exempel studerande som jobbar lite här och där för att ha råd att leva. De har ingen egentlig huvudinkomst, men har ändå gett sitt skattekort till första bästa arbetsgivare. Sedan är det avskräckande att ta emot extrajobb när du ser hur hög skatten plötsligt blir för biinkomsten.
Nu tänker väl någon: “Egen dumhet som inte har skaffat ett frilansskattekort”. Men man ska inte behöva lära sig krångliga system för att fungera på lika villkor som andra i vårt samhälle. De som är stressade eller har svårt att greppa skattesystemet ska inte straffas för det.
Onödigt jobb för arbetsgivare
Det strular nästan alltid till sig när vi ska få in skattekort. Vad är ett giltigt skattekort? Ska jag skicka det som papper, foto, pdf? Var har jag lagt mitt skattekort? Och hur ska jag fylla i blanketten på nätet för att printa ett nytt kort?
Det finns helt enkelt för många små hinder på vägen som gör att vi ofta måste påminna väldigt många gånger innan folk skickar in sina skattekort. Det är onödigt jobb för oss och det är onödig stress för våra frilansar.
”Men man ska inte behöva lära sig krångliga system för att fungera på lika villkor som andra i vårt samhälle.”
Det blir samtidigt allt ovanligare med fast anställning. Folk jobbar lite här och lite där, är kanske arbetslösa en tid eller börjar studera och jobbar vid sidan om och nu prövar man till och med basinkomst för att möta den nya situationen. Att slopa skattekorten skulle vara ett mindre steg, men samtidigt betydligt enklare att genomföra. Och få problem har en så enkel lösning eftersom det bara är att efterapa till exempel Norge, där arbetsgivaren bara behöver personnummer för att komma åt det elektroniska skattekortet.
Om man verkligen vill förnya systemet fullt ut så behövs ett system där arbetsgivaren bara betalar lönen till skatteförvaltningen. Därefter betalas lön, kyrkoskatt, arbetspension och så vidare automatiskt och staten får behålla sin förskottsinnehållning.
Så kom den dagen då kejsaren insåg att det inte finns något behov av att skattskriva sig längre, för allt går att sköta över nätet.
Ibland är det enklast att ta itu med de små problemen. Skattekort hör till vardagsfenomen som man inte ens tänker på att ifrågasätta, men det är kanske just precis genom att ifrågasätta våra rutiner som vi lättast kan få till stånd förändring.