I går, tisdagen den 7.2, dog Hans Rosling i cancer. Det är en enorm förlust för vår värld, för han var inte klar med den ännu. Med otroligt allvar, empati och glädje spräckte han fördomar och berättade det som många verkar ha svårt att tro på: Att världen är på väg åt rätt håll.
Journalister och forskare vill i regel göra världen till en bättre plats genom att peka på missförhållanden som borde rättas till. Men det leder till att vi tror att vi är omgivna av problem och missförhållanden, och att vi tror att världen är en hemsk plats. Det, om någonting, är ett väldigt stort missförhållande och det var precis vad Hans Rosling valde att ta tag i.
Det otroliga är på vilket sätt han tog itu med problemet. Wc-pappersrullar var världens befolkning och tvättmaskinen var mormors räddning. Han tog världens största frågor ner på en nivå som vem som helst kan förstå.
När man ser på helhetsbilden är det svårt att förstå varför nationalistiska rörelser önskar sig tillbaka till en värld som, enligt så gott som alla mätare, var sämre förr. Men helhetsbilden når inte ut till den vanliga människan. Fortfarande finns det folk som tror att världen är uppdelad i fattiga och rika, i öst och väst. Men Rosling behövde bara ett par minuter för att riva våra fördomar.
Datajournalistik är i dag på frammarsch och det är en sorts journalistik som lite förenklat går ut på att göra berättelser utgående från statistik. Hans Rosling kallade sig kanske inte journalist, men datajournalistik var just precis vad han höll på med. Det är journalistikens uppdrag att förklara till synes komplicerade fenomen på ett sätt som alla kan förstå, men ännu har ingen journalist nått upp till Roslings nivå.
Hans Rosling är död, länge leve Hans Rosling! Det är mer sant än någonsin, för han lever vidare genom sina otroliga videor. Och han lever vidare i projektet Gapminder som han var med om att skapa. Nej, han är nog inte klar med den här världen riktigt ännu.
Jag har alltid sett väldigt mycket upp till Hans Rosling! Ända sedan jag råkade se just precis den video som jag bäddade in i artikeln. Han hade en fängslande berättarstil och han om någon gjorde världen till en bättre plats.
Det var en fin hyllning, Erik. Just den videon introducerade mig (som många andra) till hans mästerliga berättarstil. Länge leve Hans Rosling!
Tack Robin! Kampen mot okunskap fortsätter, men det blir nog inte så lätt utan Hans Rosling