Liksom stadens gator är mina första intryck spretiga och ingalunda strukturerade i ett logiskt mönster. Men det finns åtminstone en iakttagelse som blev klar för mig redan under de första dagarna: EU-bubblan finns och ordet har uppkommit av en orsak.
Efter den första tiden i Europas politiska smältdegel skulle jag beskriva denna bubbla som ”ankdammen deluxe”. De gemensamma kontakterna finns där, men till skillnad från Svenskfinland kan du ha de mest oväntade kopplingarna till människor, till och med från utanför Europas gränser.
Praktikanterna, byråkraterna och politikerna är många, men nätverken är i slutändan rätt så små. De som menar att världen är liten får definitivt vatten på sin kvarn, kanske i Bryssel mer än någon annanstans.
På ett personligt plan handlar bubblan inte bara om att springa in i metabekanta, utan också om att leva i två olika världar inom den. I veckan jobbar jag 9-18, går på franskakurs, tar mig ett glas vin, springer en runda, äter och sover. Måndag-fredag skenar med andra ord iväg. När helgen väl kommer intas jag av vad jag misstänker att är på gränsen till en ohälsosam grad av YOLO-inställning till livet.
Märk väl att jag inte ens är en person som i normala fall skulle använda mig av denna något utslitna bokstavskombination. Men för en vardagseuforiker (en person som finner oerhörd glädje i också de minsta företeelserna) som jag själv är det svårt att inte bli lite smått lyrisk under helgerna.
Livsglädjen ökar explosionsartat vare sig det är fråga om att testa på belgiska pommes vid Place Jourdan, strosa runt i de vackra kvarteren i Saint-Gilles, förtära belgiska våfflor vid Grande Place eller hoppa på tåget för en dagsutflykt till Brygge.
Den där riktiga vardagen mellan att jobba med något givande (i mitt fall en blandning av administrativt arbete och politisk substans) och att leva ett intensivt turistliv har inte infunnit sig. Än så länge innebär Bryssel – vare sig det är fråga om jobb eller fritid – något nytt och spännande, varje dag.
Under dessa tre månader bor jag på Institute of Cultural Affairs tillsammans med praktikanter från världen över. Aldrig förr har det varit så lätt att vara social och få så många nya bekantskaper. Samtalsämnena är många, men med tanke på att de flesta arbetar på någon EU-institution tenderar diskussionerna glida in på det politiska spåret.
Därmed blandas euforin över att vara i Bryssel inte sällan med en allmän oro över vad som pågår i vår värld. Flyktingkrisen är orsak nog till den dagliga dosen av Weltschmerz. Ivern över att få vara i ett nytt land och att få arbeta med spännande saker blandas med politiskt analyserande och försök till att förstå sig på samhället, inte sällan med bekymrade förtecken.
I denna ambivalenta sinnesstämning fortsätter jag ta vara på min egen tillvaro, samtidigt som det inte går en dag utan att jag grubblar på världen vi lever i.
För även om Bryssel i mångt och mycket faktiskt är något av en bubbla, går det inte att komma undan resten av världen i den.
Skribenten gör under hösten praktik på ALDE-partiets politiska stiftelse European Liberal Forum (ELF).
