Nu är teamet bakom den första filmen tillbaka med Marvels andra våg av superhjältefilmer: Avengers: Age Of Ultron. Ansvarig för regi är Joss Whedon och tillbaka i sina respektive roller är Robert Downey Jr. som Iron Man, Chris Hemsworth som Thor, Chris Evans som Captain America, Jeremy Renner som Hawkeye, Scarlett Johansson som Black Widow, Mark Ruffalo som Hulk och Samuel L. Jackson som Nick Fury.
Några färska ansikten finns det också. Bland dessa finns Elisabeth Olsen (Oldboy) och Aaron Taylor-Johnson (Kickass) som hämndlystna tvillingar med superkrafter och ryska accenter. Den stora antagonisten är den åtta fot långa, mordiska roboten Ultron. Med silkeslen stämma och häftiga humörsvängningar ger James Spader oss ett modernt Frankensteins monster med siktet inställt på världens undergång. Lite bittert känns det dock att Marvel återigen skär ner på antagonisten för att ge mer utrymme för sina hjältar. Men i en så karaktärspäckad film som Avengers: Age of Ultron är detta nästan oundvikligt.
Avengers: Age Of Ultron är ett underhållande spektakel från början till slut och en av de mest serietidningsartade superhjältefilmerna som någonsin gjorts, med vissa bilder som rakt rivna ut ur en serietidning. Filmen inleds med fyrverkier när en actionsekvens i stil med Bondfilmerna tar vid så fort den traditionella Marvel-logon bleknat och fyrverkeriexplosioner är det från början till slut. Actionscenerna är visuellt imponerande och fartfyllda. De stannar upp bara för att ge filmen tid att andas lite liv i sina redan etablerade karaktärer. Nu ser vi karaktärerna röra sig framåt. Dynamiken är där för att slitas sönder och sedan byggas upp igen när hotet av världens undergång uppenbarar sig. Vissa förhållanden och karaktärer utforskas mer medan andra hamnar i skymundan. Andra karaktärer är bara där för att leverera skarpa repliker och förstöra horder av robotar. Drama, kärleksproblem, hemligheter och konflikter nuddas vid när världens mäktigaste hjältar samlas igen, men skjuts undan när det blir dags för action och explosioner. Till exempel Tony Stark verkar inte känna någon skuld över att ha släppt lös mördarmaskinen Ultron och skämtar bara bort incidenten.
Nytänkande eller revolutionerande är Avengers: Age Of Ultron inte. Wow-faktorn har stulits av dess föregångare. Vissa element ur den första filmen upprepas på sätt som känns aningen fantasilösa och tjatiga. Filmen är hela vägen igenom kryddad med mestadels vass humor men ibland faller skämten platta och då vill man bara sucka. En lite mognare och mörkare film med djupare fokus på karaktärerna hade man önskat sig. Det är en stark superhjältefilm som knakar under tyngden av sin föregångare men bara vill ta tittaren på en underhållande och vild åktur. Jag skäms inte för att medge att tolvåringen inom mig njöt av varenda minut med mina favorithjältar, jublade från början till slut och ställde sig i kön för nästa åktur.
Sebastian Granskog
