Den fjärde februari arrangerade Unionen för tredje gången F-klubben med Gudrun Schyman som gäst och Studentbladet var på plats. Biljetterna var slutsålda, 200 människor fick plats i Metropolias utrymmen på Bulevarden och stämningen var minst sagt upprymd. Bakom mig satt två äldre medlemmar från Unionen som sade: ”Det är många unga som har vaknat. De

Den fjärde februari arrangerade Unionen för tredje gången F-klubben med Gudrun Schyman som gäst och Studentbladet var på plats. Biljetterna var slutsålda, 200 människor fick plats i Metropolias utrymmen på Bulevarden och stämningen var minst sagt upprymd. Bakom mig satt två äldre medlemmar från Unionen som sade: ”Det är många unga som har vaknat. De behövs.”

Text: Vilhelmina Öhman Bild: Frida Lönnroos

Unionen (Kvinnosaksförbundet Unionen rf.) är en obunden feministisk förening som varit verksamma sedan 1892. Unionen ordnar seminarier och diskussionstillfällen i aktuella ämnen och till årets första F-Klubb hade de bjudit in Gudrun Schyman, partiordförande för Feministisk initiativ i Sverige, för att tala om maktstrukturer, diskriminering och ett möjligt feministiskt parti i Finland.

Gudrun Schyman på F-klubben. Bild: Frida Lönnroos
Gudrun Schyman på F-klubben. Bild: Frida Lönnroos

Schyman har varit aktiv inom Vänsterförbundet sedan 1977 och blev partiordförande 1993, en post hon hade i tio år. 2004 gick Schyman ur partiet eftersom hon ansåg att de feministiska målen hon hade fortfarande sågs som sidofrågor från partiets sida. Efteråt ville hon förklara för väljarna varför hon agerade som hon gjorde och påbörjade ett samtal med andra feminister genom att skriva Feministbrev. Dessa brev blev fler och fler och det hundrade fick rubriken ”Under min livstid!” som ger besked åt läsaren när det är dags för ett jämställt samhälle.

– Jämställdhet, frihet från alla former av diskriminering, rätten att vara människa, rätten att vara fri i kärlek, rätten till ett självständigt liv, i gemenskap med andra, är ingen utopi. Det är den demokratiska utvecklingens innersta mening. Som jag ser det. Och jag ser det som behöver göras utifrån ett tidsperspektiv – under min livstid. Allt annat skulle vara ett förminskande av mig själv som människa. Stora ord i en förvissning om att livet är större.

Ledare: Behöver vi ett feministiskt parti?

Schyman organiserade därefter ett ideologiskt självständigt feministiskt arbete, med Tiina Rosenberg och Ebba Witt-Brattström, som så småningom blev partiet Feministiskt initiativ. 2014 blev ett succéår för Feministisk initiativ. Partiet gick från 1000 till 22000 medlemmar, har nu en ungdomsorganisation som är den tredje största i Sverige och en studentorganisation som växer nationellt. Flera partier i Sverige uttalade sig som feminister under och efter valet som en reaktion på FI:s framgångar.

FI mötte däremot också hård kritik under valåret för att inte ha redovisat en fullständig ekonomisk kalkyl och hur mycket de önskade reformerna, som kortad arbetstid, höjd pension, gratis kollektivtrafik och en jämställdhetsfond för att jämna ut löneskillnaderna i arbetslivet, skulle kosta. Pengarna är bl.a. tänkta att tas från försvaret och genom höjda skatter. Ett av FI:s mål är att försvaret ska dras ner med 10 miljarder kronor under en period kortare än tio år. FI har också fått kritik för sin energipolitik. Partiet verkar för en kraftigt höjd koldioxidskatt, för att alla fossila bränslen ska fasas ut, för att ingen ny storskalig vattenkraft ska byggas, för utbyggnad av vindkraft och solenergi samt för framtida förnybara energikällor.

– Hello, hello, I’m calling the Finnish feminists!

Schyman börjar sitt tal under kvällen med att förklara att micken hon håller på att sätta på sig är en uppfinning av och för män eftersom män ofta bär kavaj har de någonstans att sätta dosan. Men Schyman är uppfinningsrik nog och sätter den i bh:n.

Bild: Frida Lönnroos
Bild: Frida Lönnroos

Schyman har sagt att feminism inte är en åsiktsfråga, utan en kunskapsfråga. Feminism är ett politiskt verktyg för att analysera makt. För att förtydliga uppbyggnaden av maktmönster och en omfattande diskriminering ritar Schyman upp tre figurer på tavlan och ber oss i publiken att rita av dem. Den första är en socioekonomisk karta över samhället, den andra är idén om ”vi och de” och den tredje är patriarkatets konstruktion.

Konflikterna som oundvikligen finns på grund av olika syn på rättvisa mellan samhällsklasserna löses genom politik och genom att partierna har respekt för demokrati, säger Schyman. I början var kvinnor inte välkomna i politiken eftersom de ansågs vara männens privata egendom. Politiken färgades därför av mäns syn på kvinnor. När kvinnor äntligen fick komma med i beslutsfattandet fick de dock inte uttala sig i vad som helst, ut
an endast i kvinnosaksfrågor. Fortfarande i dag anses feminism och kvinnofrågor som privata, menar Schyman.

Den andra figuren ser ut så att till den stora gruppen ”vi” hör de vita, de heterosexuella, de funktionsdugliga och män. Till den mindre gruppen ”de” hör personer av annan etnicitet, hbtq-personer och kvinnor. Det som Schyman ber oss beakta med idén om ”vi och de” är att kvinnor i verkligheten inte är en minoritet. Schyman anser att vi måste stärka kvinnornas grupp. Alla är inte glada för det, men många är det, säger Schyman.

– All denna kunskap måste tas in i politiken och det håller på att hända och det kommer att hända under min livstid.

Under F-klubben lanserades en kampanj inför vårens val. På feministisetvaalit.fi kan man göra ett röstningslöfte om att rösta feministiskt i kommande val. Där finns också kandidaterna som för fram feministiska värdering samlade från olika partier.

På sociala medier: #feministisetvaalit

Efter Schymans tal följer några kommentarer av forskaren Anu Koivunen, som är insatt i de politiska diskussionerna i Finland och Sverige. Hon menar att den största skillnaden mellan Finland och Sverige är det politiska klimatet.

– Har vi politiker i Finland som är orädda? Som kan åsidosätta sig viljan att vara populär. Det kräver mod att föra fram frågorna som Gudrun gör. Vi måste stöda dem som är orädda, säger Koivunen.

Sverige är just nu det enda landet med ett feministiskt parti, men Schyman tror att det kommer att gå som med de nu etablerade gröna partierna. I början sade man, hon också, att det inte behövs gröna partier. Miljöpolitik ansågs vara en sidofråga såsom feminismen idag. Gröna partier var en dimension som inte fanns med i politiken och den gick över alla klasser och den här dimensionen håller också på att hända för feminismen menar Schyman.

Bild: Frida Lönnroos
Bild: Frida Lönnroos

– När miljörörelsen kom stod det snabbt klart att kunskaperna inom politiken inte räckte till. I dag är det ingen som påstår att hållbarhet inte skulle vara relevant. Jämställdhet kommer att bli lika självklart om tio år. Inte bara i Sverige utan i alla länder.

Är Finland moget för ett feministiskt parti?

– Är Norge moget för ett feministiskt parti? Är Danmark moget för ett feministiskt parti? Dit ska jag nästa vecka förresten. Det är självklart och det är nödvändigt med tanke på att partier som är emot demokrati, utveckling och mänskliga rättigheter (säger hon och pekar på det nyss uppskrivna Sverigedemokraterna och Sannfinländarna på tavlan)växer. Vi måste värna om demokratin och det måste vi göra i hela Västvärlden.

Hur ska man gå till väga för att inte bli stämplat som ett ensaksparti?

– Noggrant förklara sina förslag och sin politik. Det går att sätta på sig genusglasögon i alla sammanhang; i kulturpolitik, i miljöpolitik, i ekonomi, arbete, utbildning, hälsa, vård…

Vad kommer FI:s mål och utmaningar vara inför nästa val?

– Vårt mål är såklart att komma in! I riksdagen och i fler kommuner och landsting. Vi måste modernisera samhället; föräldraskapet, skolan, äldreomsorgen o.s.v. och komma bort från tanken om att vi alla måste vara som män. Jag brukar säga att ekonomi inte är allt, det är ett medel för att nå politiska mål. Vår största utmaning, på grund av att vi tagit ett så stort steg och vuxit så mycket, blir att organisera den nya rörelsen och få medlemmarna att känna att de behövs.

Vad är dina observationer efter din dag i Helsingfors, när du har lyssnat på toppolitikerna och varit här i kväll?

– De (politikerna) inte om konflikt, makt eller våld. De är rädda för konflikt och talade hela tiden om något annat. Det var en vilsen diskussion de förde, de kom inte med några lösningar och mumlade endast något om konsensus.

De andra grundarna till Feministiskt initiativ, Ebba Witt-Brattström och Tiina Rosenberg, har länge bott i Sverige men residerar numera i Helsingfors. Jag fick också chansen att ställa dem några frågor kring ämnet.

Vad är de största skillnaderna mellan Finland och Sverige med tanke på feminism?



– Feminismens synlighet är större (i Sverige). Utrymme ges aldrig, det måste tas. Det har feministerna i Sverige gjort, säger Rosenberg.

– Mitt intryck är att det är högre i tak i Finland, det vill säga: här ryms alla feministiska riktningar. De till och med samtalar ibland. I Sverige, som är ett konsensusland med en åsikt eller trend åt gången som alla följer, är det alltid det senaste som gäller. Det är därför vi till exempel nu anses tycka att det opersonliga pronomenet ”hen” ska lösa jämställdhetsproblemet. I verkligheten menar jag att man opererar bort det kvinnliga könet ur språket. Jag vet att ”hän” finns på finska, men det betyder ju inte att jämställdheten är införd i Finland. Så länge vi lever i ett samhälle där ”han” är högre värderat än ”hon”, kommer alla att tänka ”han” när det står ”hen”, säger Witt-Brattström.

Finns det förutsättningar med ett feministiskt parti i Finland?

– Det beror på. Jag tror inte på ett kvinnoparti och är skeptisk till ett borgerligt ”kvinnoparti”. Allt beror på hur ett partiprogram skulle de ut: progressivt, ej värdekonservativt, intersektionellt, säger Rosenberg.

– Ingen aning. Ett feministiskt parti är inte lösningen, det är en nödåtgärd. Jag menar att feminism och jämställdhetsperspektivet ska genomsyra alla partier, alla frågor, säger Witt-Brattström.

Tillbaka på F-klubben avslutar Schyman med att påpeka att det är nu under ett valår som det är rätt tid för nätverk och opinioner. Kvällens syntes är att vi borde mobilisera de som vill förändra, organisera oss och stödja de som är orädda. Finland är inte jämställt och det är ingen åsiktsfråga.

– Allt utom passivitet är bra. Så det är bara att köra!

Bild: Frida Lönnroos
Bild: Frida Lönnroos

 

Om skribenten
Publicerad
mars 7, 2015

1 kommentar om “Schyman vill väcka F-rörelsen i Finland”

Lämna ett svar