Hoppa till innehåll

Ännu är revolutionen inte över

Foto: Gigi Ibrahim (CC)

Tv:n är det klart dominerande mediet i Egypten, i synnerhet då mellan 40 och 50 procent av befolkningen är analfabeter. Under demonstrationerna mot Mubaraks regim, ignorerade de statskontrollerade medierna händelserna, men däremot var Al Jazeera närvarande. Det blev en älskad kanal och runtom i Kairo skrev folk Al Jazeeras radiofrekvens på väggarna.

– Då folk strömmade till Tahrir och andra ställen kändes det som om hela Kairo skakade. På de statliga tv-kanalerna visades bilder av Nilen och naturprogram som berättade om de olika elefantarterna i Afrika. Det var ofattbart i synnerhet då de kändes som att vi skrev egyptisk historia, säger Rasha Abdulla, professor i journalistik vid det Amerikanska Universitetet i Kairo.

Frånvaron av traditionell media tvingade folk att använda sig mer av sociala medier, i synnerhet Facebook. Historien om Khalid Said blev symbolisk för många, han representerade den vanliga egyptiern som så många andra blivit ett offer av statligt förtryck.

Den unga egyptiern häktades av polisen i Alexandria, misshandlades och dog sedan under oklara omständigheter. Kort efter skapades facebooksidan “Vi är alla Khaled Said”. Det fanns även ett facebookevenemang som hette ”Revolution på Tahrir” som man kunde klicka ”Attending” på.

- De dagar som jag delvis tillbringade på Tahrir var de bästa i mitt liv, säger Rasha Abdulla som är professor vid Amerikanska Universitetet i Kairo. foto: Tiina Järvi

– Jag kan säga att de aderton dagar som jag delvis tillbringade på Tahrir var de bästa i mitt liv. Folk blev beroende av att komma dit. Det fanns en förtrollande känsla av gemenskap, muslimer och kristna, alla var vi där tillsammans. Jag är övertygad om att revolutionen inte är över än! När det blir en tredje får vi se, säger Abdulla.

Efter att Mubarak störtades valdes muslimska brödraskapets kandidat Mohammed Morsi till president. Valet var mellan honom och Ahmed Shafik som varit statsminister i Mubaraks sista regering. Många som deltog i revolutionen upplevde att de inte ville rösta på någondera. Efter ett år med Morsi som president fortsatte ekonomin att stagnera, därtill hade Morsi tagit för sig mer maktbefogenheter än vad Mubarak någonsin hade haft. Folket erövrade Tahrir och andra allmänna utrymmen för andra gången år 2013 och demonstrationerna var större än någonsin förr. Den första juli gav försvarsminister Abdel Fattah Al-Sisi ett ultimatum för Morsi att inleda förhandlingar med oppositionen.

Revolutionen som stals

Under 2013-års revolter stödde det Qatariska Al Jazeera muslimska brödraskapet och stämplade demonstranterna som upprorsmän och förespråkare av en pro-militär regim. Denna redaktionella uppfattning ledde till att 22 journalister från Al Jazeera sade upp sig. De sade att orsakerna var bland annat felaktig rapportering och order från Quatar att innehållet skulle stöda muslimska brödraskapet. Från att ha varit ett älskat mediehus blev det avskytt och hatat.

Ola Noureldin är journalistikstuderande vid Amerikanska Universitet i Kairo och jobbar på studenttidningen The Caravan. Hon var i Kairo då frustrationen mot Morsi bröt ut i uppror.

– Första gången jag deltog i demonstrationerna var då Sisi uppmanade folket att genom civil olydnad ge honom mandatet att störta Morsi, säger Noureldin.

Det finns ingen ärlig journalistik i Egypten, den är så partisk som journalistik bara kan bli. Varje tidning, tv-station och radiokanal har en agenda och de jobbar för någon.

Det demonstrerades både för och emot president Morsi. Den 14 augusti 2013 öppnade armén eld och mördade 638 Morsisympatisörer som demonstrerade på Rabaa al ad-widya-torget.

- Revolutionen stals, säger journalistikstuderande Ola Noureldin om då Sisi kandiderade i presidentvalet. Foto: Johannes Jauhiainen

– För mig var detta ett folkmord. Jag ville inte att Morsi skulle vara Egyptens president, men jag ville inte heller att folk skulle dö. Jag gillar inte muslimska brödraskapet, men de är egyptier, säger Noureldin.

Efter att armén störtat Morsi uppmanades egyptierna att skriva under ett legitimeringsavtal som berättigade armén att tillfälligt ta makten samtidigt som Sisi intygade att han inte hade några ambitioner att bli president. Två månader senare offentliggjorde han sin kandidatur för presidentskapet.

– Då Sisi sade att han skulle kandidera, blev jag ursinnig. Han hade bedragit oss alla, revolutionen stals, säger Noureldin.

Hur ser du möjligheterna att arbeta som journalist i Egypten?

– Det finns ingen ärlig journalistik i Egypten, den är så partisk som journalistik bara kan bli. Varje tidning, tv-station och radiokanal har en agenda och de jobbar för någon. Det sägs att medierna skall vara samhällets vakthundar, men egyptiska medier vakar endast över sina egna intressen, säger Noureldin.

Ett exempel på de statliga mediernas kritiklöshet är nyheten om uppfinningen som botar aids och hepatit. Armén organiserade en presskonferens där de visade en prototyp och sade att USA velat köpa uppfinningen. På de statliga kanalerna ifrågasattes inte uppfinningen, utan det rapporterades som sanning. Kritikerna ser det hela som ett marknadsföringstrick med målet att öka stödet för den arméledda regimen. Nu har armén skjutit upp dagen för när uppfinningen ska släppas ut på marknaden, det krävs nämligen lite forskning ännu.

Ser du potential för journalistiken?

– Sociala medier, det vill säga twitter, facebook och bloggar. De ses som anonyma plattformer där man kan kritisera regeringen. De fungerade speciellt bra under revolutionerna, folk laddade upp bilder, berättade var polisen var och vad som hände var. Nu för tiden rör det sig allt mer rykten på de sociala medierna. Folk berättar att deras farbrors kusin hörde något utan någon som helst källkritik. En del av dessa gör det för uppmärksamheten, men jag föredrar att de som vill ha uppmärksamhet sätter upp bilder på sina katter istället för att sprida rykten, säger Noureldin.

Revoluitionens hopp om frihet förtvinar

Efter att Sisi tog makten har de islamiska tv-kanalerna stängts. Den sekulära politiska satirikern Bassim Youssef har slutat på grund av att han inte längre känner sig trygg. Antalet politiska fångar är högre än någonsin förr och tre stycken Al Jazeerajournalister har blivit dömda till mellan sju och tio års fängelsestraff för att ”ha hjälpt muslimska brödraskapet”.

Efter att Sisi kom till makten stiftade han en ny lag som förbjuder demonstrationer. Två 24-åriga ingenjörsstuderande från Amerikanska Universitetet i Kairo vid namn Boghdady och Ghandour har blivit häktade. Deras brott? Deltagande i en fredlig regimkritisk demonstration. Ursprungligen skulle deras fängelsestraff vara 15 år, men nu ser det ut som om de skulle sitta inne endast tre, vilken lättnad. Positivt är dock att den ekonomiska utvecklingen i landet ser lovande ut och sexuella trakasserier mot kvinnor har minskat. Men till vilket pris?

Vad tycker du?