Mickan det ena, Pytte det andra. Jag reagerade på det för några år sedan på Mediespråk i Vasa, och jag reagerade på det under Finlands svenska publicistförbundets diskussion om KSF-medias framtid som hölls igår. Trots alla smeknamn så vågade faktiskt deltagarna i gårdagens debatt hitta sina motsättningar.
Vd Barbro ”Baba” Teir sade igår att KSF-media ska försöka få bort en del av det dubbelarbete som görs mellan tidningarna. Med andra ord kommer innehållet i KSF-tidningarna att börja likna varandra ännu mer. Teir sade också att man diskuterar med Åbo Underrättelser och HSS-medier om att sälja material till dem.
Så, hur länge tar det innan vi sitter med en bunt tidningar som är så lika att det räcker för någon att göra en enkel kostnadsberäkning som visar att tidningarna borde slås samman? När kommer siffrorna att vara så slående och tidningarna så lika att en sammanslagning inte går att argumentera bort? För som Ari ”Ari” Nyqvist säger så är det ”kusliga tider” vi lever i, där faktorer som värdefull journalistik inte har betydelse längre. Den dagen en ekonom slänger sina kostnadsberäkningar på bordet så är det för sent (antagligen är det något som kunde hända redan i dag, men ännu är tidningarna tillräckligt olika för att argumentera emot).
Blir innehållet dessutom ännu mer lika så kan jag inte tro annat än att dagen då tidningarna slås samman inte är långt borta. Man kunde nästan tro att det görs medvetet!
Vi tar en titt på dagsläget. Alla KSF-tidningar liknar varandra utseendemässigt så mycket att steget att byta ut loggan inte känns stort. HSS-tidningarna har också blivit tabloider och liknar inte bara varandra, utan också rivalerna på KSF-media. Blir innehållet dessutom ännu mer lika så kan jag inte tro annat än att dagen då tidningarna slås samman inte är långt borta. Man kunde nästan tro att det görs medvetet!
Och vem ska då bjudas till Mediespråks debatter? Peppe från Yle och Jalle från tidningshuset? Det blir ju bara astrist!
Eller kanske vi får nya aktörer? Kanske Helsingin Sanomat börjar ge ut en svenskspråkig bilaga, med en del översatt material och en del egna ”finlandssvenska” nyheter. Om vi ser på argumenten för en svenskspråkig bilaga från HS och det som nu sker på KSF (och HSS för den delen) är argumenten slående lika: de handlar båda om rent marknadsekonomiskt tänkande där själva journalistiska produkten sätts i bakgrunden – en bortrationalisering av dubbelarbete helt enkelt.
Jag förstår att något måste göras för att vi ska fortsätta ha finlandssvenska tidningar, men är lösningen faktiskt den att göra alla tidningar lika?
